Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Mölndals IBF Herr Div 1
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Mölndals IBF Herr Div 1.
Herr Div 1
Följ oss för uppdateringar
The Brunkers lagkapten, Carl ”Gabe” Gabrielsson, berättar om sin syn på säsongen som varit och vad som händer framöver.
Där det hela började ta form – Lagbygget i Danmark
I augusti, efter en helt okej försäsong, tog vi båten över till Fredrikshamn för att genomföra en träningsturnering. Syftet med helgen var lite oklart. Om ni frågar tränarna så var tanken att spela ihop kedjorna och få matchträning. Men om ni frågar oss spelare så handlade det mer om att försöka dricka så lite alkoholfri dryck som möjligt men samtidigt försöka slå rekord i vätskeintag. Vi lyckades bra. De nya spelarna välkomnades på bästa sätt. Helgen kan sammanfattas med ett ord; succé.
Styrkor vs svagheter – Gruppkänslan, åldersspannet vs bristen på erfarenhet
Det som talade till vår fördel inför denna säsong: Sedan jag kom in i laget och vad jag vet sedan tidigare, så har det alltid funnits en stark gemenskap i Mölndal. Efter förra årets kval så fick vi epitetet The Brunkers, och det är något som vi byggt vidare på, först bara som en rolig grej. Men The Brunkers har blivit något mycket mer än ett smeknamn, det har blivit en av våra styrkor och något vi är stolta över. The Brunkers har blivit mer än bara spelarna i Mölndal, det har blivit något för alla som vill vara med och delta och stötta. Det har vuxit fram en ”Brunkers-familj”, vilket är helt fantastiskt. ”Kör bara, kör!”
En ytterligare styrka vi har i laget är mångfaldet i spelartruppen. Vi har personer med olika bakgrund, men framförallt personer i olika åldrar. Vi har dom unga och hungriga juniorerna (som utgör ungefär halva truppen), och vi har de äldre spelarna med lite mer rutin.
Något vi saknat är dock spelare med erfarenheten av spel på högre nivå. I säsongens upplaga av The Brunkers så var det endast två personer (vad jag vet), innan Martin Dala Dahlgren anslöt sig till truppen, som har erfarenhet av spel på högre nivå (än division 2) under en längre sammanhängande period. Detta skulle också visa sig vara en nackdel i början av säsongen.
Tidiga och många motgångar – De många (uddamåls-)förlusterna
Säsongens första match var ett derby mot ärkerivalen Backadalen. Vi vann denna match i sudden, och tog en viktig första seger i division 1. Därefter förlorade vi 5 raka matcher, varav 3 var uddamålsförluster. Så långt hade vi alltså plockat 2 poäng (av 18 möjliga) på 6 matcher, men hade endast minus 8 i målskillnad. Med lite tur hade vi lika gärna kunnat ha 11 poäng så här långt in i serien. Hade så varit fallet, då har jag svårt att se att ”experterna” (på de olika tyck-till-forum som finns) skulle räkna bort oss så tidigt. De resterande 5 matcherna innan serien vände gav 2 vinster och 3 förluster. Två utav dessa förluster var totala genomklappningar. Pixbo och Partille körde över oss skoningslöst, och bara dessa två matcher gav oss minus 21 i målskillnad. Detta gav ”experterna” vatten på sina kvarnar, och det var enligt många ingen tvekan om att vi skulle åka ur serien.
Vändningen – Julbanketten
I en sån här situation är det inte ovanligt att det uppstår en kriskänsla i gruppen, men jag måste säga att vi höll huvudet högt och även om en kriskänsla vore befogad så uppstod den aldrig. Vi visste vad vi kunde och vi trodde på oss själva. Spelarrådet satte sig ner för att lufta, precis som dom gjort en gång i månaden sedan säsongsstart. Det allt för ofta skådade tilltaget i en sån här situation är att hänga ut högst ansvarig tränare, byta ut densamme, och hoppas att man vinner på triss. Så gjorde inte vi, eftersom att logiken i ett sådant beslut är obefintlig. Vi beslutade att istället göra små justeringar i träningsupplägget samt att förstärka ledarstaben med vår eminente sportchef Mikael ”Koppen” Lindqvist. En ny röst i omklädningsrummet och ett stöd och bollplank till våra coacher.
De efterföljande två matcherna (mot Backadalen och Barnarp) vann vi, bägge med 6-4. Lagmoralen, som egentligen aldrig svajat, stärktes ytterligare. Även om många ”experter” hade räknat bort oss, så trummade vi på och höjde oss ett snäpp och kunde gå på juluppehåll med två viktiga 3-poängare i ryggsäcken och en känsla av att vi börjat växa in i division-1-kostymen.
Under uppehållet anordnades en julbankett där närmare 50 fantastiska brunkare var med och förgyllde tillvaron. Det delades ut priser och folk ljög sig hesa. Spelare, spelarfruar, tränare, ledare, supporters och andra med brunkers-hjärta åt och dansade tillsammans ända in på småtimmarna. Det var en väldigt lyckad och uppskattad tillställning, helt i linje med The Brunkers filosofi; gemenskap och tillsammans.
Sista halvan av säsongen – Näst bästa laget
Av de sista 11 matcherna lyckades vi vinna 8 stycken. (Vi förlorade tre matcher varav en var i sudden) Med detta facit så var vi det näst bästa laget efter att serien vände. Detta måste ha kommit som en total chock för ”experterna” som hade tippat att vi skulle åka ur serien. Denna säsongen var det bara två lag som vi inte lyckades plocka poäng av, Partille och Floda. Ett Floda som vi underspresterade mot i två matcher och får därmed skylla oss själva, samt ett Partille som vann serien överlägset och till helgen spelar avgörande kvalmatch(er) för möjligt avancemang till Allsvenskan. (Notera: Däremot så slog vi Alingsås, och det är laget som jag har sagt - redan sedan vi mötte dom första gången – kommer avancera upp till Allsvenskan. Jag kan ha fel, till helgen får vi svaret.)
Vår första säsong i divison 1 så kniper vi en sjundeplats i tabellen. Vi har 9 poängs marginal ner till nedflyttningsstrecket och ynka 7 poäng upp till en kvalplats. Vi är alltså närmre en kvalplats till Allsvenskan än ett uttåg ur division 1. Sug på den, diverse ”experter”.
Stödet på läktaren och arbetet kring laget
I The Brunkers har vi haft privilegiet att under hela säsongen, i med- och motgång, stöttats av våra fantastiska supporters. När jag skriver supporters så menar jag även dom som arbetar med matcharrangemang, dom som arbetar i föreningen, dom som kollat på matcherna på webben och alla härliga ungdomar och barn som tillhör denna jättestora Brunkers-familj. Tack till er alla, hoppas ni fortsätter stötta oss framöver.
Avslutningsvis – Vad händer nu?
Nu är säsongen över och nu börjar silly season. Det är då allt bullshit om nyförvärv hit och dit florerar på sociala medier. Det brukar vara en ganska underhållande period. För vår del så innebär detta att en del möjliga nyförvärv inför nästa säsong kommer att få provträna med truppen. Vilka det är återstår att se, vad som är klart är dock att i The Brunkers är det svårt att inte passa in, alla är välkomna hos oss. Det är upp till var och en att bjuda på sig själv, ta plats, ge plats och hitta sin roll i truppen.
Vi ses i borgen! / Kapten Brunk
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera