Det blir inte lätt att vara ödmjuk nästa säsong

Vill börja med att gratulera Alingsås till det allsvenska avancemanget, ett lag med två mycket goda vänner till mig, bröderna Markus och Emil Anderberg. Grattis!

Vidare vill jag hoppa tillbaka till en SMS-konversation mellan mig och sportchef Koppen från mitten av december:
Koppen: ”8 poäng på 11 omgångar, inte den starten vi ville ha..”
Jag: ”Aa, vafan ska vi göra?”
Koppen: ”Lugn, efter jul vinner vi allt.”

Vad fel Koppen hade. Vi förlorade ju faktiskt två matcher, och han kallar sig expert…

Det finns många historier om lag som gjort fantastiska höstar för att sedan klappa ihop helt under våren. Men historierna om lag som gjort det motsatta, att resa sig ur misär och mörka trender, är desto färre. Jag tror det krävs en viss sorts karaktär och lagmoral för att göra den vändningen vi gjorde.
Men hur ”mörk trend” var det egentligen? Svinmörk om du frågar vemsomhelst. Inte så mörk om du frågar någon i laget. Jag var i alla fall inte orolig.
Vilket lag som helst, med 8p efter 11 omgångar, hade sparkat tränare, värvat spelare, bytt spelsystem, och framförallt grinat och gnällt. Missförstå mig rätt, vi både gnällde och grinade, annars hade något vart fel. Men all kritik var konstruktiv och riktad mot oss själva, vi visste hur mycket innebandy vi hade i oss och istället för sparkade tränare och nya spelare så fick vi stöd från både tränare och ledning. Jag tror att det var detta stöd och tron på att vi skulle fixa det här som gjorde att vi faktiskt var ganska lugna trots den bedrövliga situation vi satt oss i.
Det hela ledde till en vår där vi i slutet åkte till matcherna med den bästa känslan man kan ha som lag, att ’gör vi bara vårt jobb så kommer vi åka härifrån med 3 poäng’.

Vår kapten, Carl ”Gabe” Gabrielsson, gav er en magnifik sammanfattning av säsongen, från start till mål, som ni hittar på denna länk: http://www.laget.se/MIBF/news/4509161/Forsta-sasongen-i-div-1-ur-kaptenens-synvinkel
Jag har fått i uppgift, av egenskap som ny i laget, att ge er en inblick i vad det är för människor man får glädjen att träffa tre-fyra gånger i veckan när man signar upp sig som brunkare.

Jag gör det enkelt, jag börjar med min egen femma. En femma som hållit sig relativt intakt från omgång 1 till 22. Där börjar vi med två backar, två datanördar, där den ena, Dennis, är seriens kanske offensivaste spelare som med sina soloraider kan ge magsår till vilken tränare som helst. Lozeckonsumtionen har aldrig varit så hög. Som tur är har han Kevin, framröstad till lagets viktigaste spelare, bredvid sig, en försvarare och bollvinnare av högsta rang. Framåt fick jag äran att spela städande industricenter mellan två mycket olika spelartyper. Innebandyjocke, en enorm vinnarskalle som med sitt slit och förmåga att skapa enorma ytor för både sig själv och medspelare, gjorde kaos med vartenda motståndarförsvar. Och till vänster har vi min absoluta radarpartner, en kille jag fattade tycke för redan på provträningarna; David Siitonen. En supersniper som med sina kliniska avslut och fina handleder ökade Aktivitetens korvförsäljning markant. Han gjorde alltså över 30 poäng som 16-åring i sin division 1-debut. Wow!

Ni hör ju, där presenterade jag fem helt olika spelartyper, fem helt olika personligheter. Och så ser det ut i resten av truppen.
Vi har Alex Dahlström, en Johan Samuelsson-typ som snittar noll misstag per match och som värderar som en rutinerad SSL-spelare. Vi har Eric Hellman som spelat stora delar av säsongen i förstafemman och gjort succé. Vi har Jakob Niemer, en gubbe som kan markzorra till döddagar, han har fått sparsamt med speltid i a-laget men samtidigt som han agerat chef i JAS-laget har han vart en ovärderlig pådrivare och go gubbe i a-laget. Vi har Hampus Björklund, både stark och skicklig bollförare, fast kanske mest känd för att locka damer till matcherna och vara vår mest paradise hotel-kompatibla spelare i sällskap med Max Källerteg. Max, som ju har superkliniska avslut och en bågteknik man får stånd av. Vi har Lukas Ljungberg, en målvakt som har chefat JAS-laget och backat upp Mats och Richard hela året.
Alla de sistnämnda är juniorer, FÖRSTÅ DEN POTENTIALEN!

Vidare har vi det äldre gardet, med Rist och Anglerot i spetsen, som trots sin ringa speltid har varit förebilder för de yngre och samtidigt varit kanske de viktigaste gubbarna vi haft i omklädningsrummet.
Kommer inte kunna nämna alla i laget, listan hade blivit för lång, men det finns två personer som det hade vart tjänstefel att utelämna. Christian ”Kaparn” Kapetz och Carl ”Gabe” Gabrielsson, de två mest sällsynta, utflippade, roliga, men samtidigt mest vettiga personer jag träffat. Att lyckas blanda den symbiosen av egenskaper är få förunnat. Två människor som är en på miljonen, och ändå har dom lyckats hamna i samma omklädningsrum. Otroligt.

Det finns många spelare och ledare jag inte nämnt här ovan. Men ALLA drar sitt strå till stacken och sticker ut på sitt sätt. Både sportsligt och socialt.
Nästa säsong kommer vi inte ge er andra föreningar det försprånget ni fick i år. Vi kommer stå på tå direkt. Och då blir det inte lätt att vara ödmjuk.

Bo Cedersjö Ekonomiansv.