Las Presidentas och vårens ankomst

När börjar våren? För mig kvittar det egentligen om det gått sju dagar med temperaturer mellan noll och tio grader, eller om det varit vårdagjämning eller om det är ljust till klockan sex. Det är i min värld två helt andra kriterier som måste uppfyllas för att våren ska kunna anses påbörjad på riktigt. De är som följer:

1) att Las Presidentas korsar Hallandsåsen.
2) 8 mars-derby på Sorgenfri.

I denna rafflande första lång-publikation här på laget punkt se ska detta vårens antågande studeras, och jag förstår att det finns många frågor. Vem stod för klubbens (ja, klubbens!!) första mål och vem har lagt sitt första egna mål i Las Presidentas? Vem har visat upp oanade målvaktstalanger? Vem har sett ut att vara redo att beges sig till Mordor? Vem levererade åter på hår- och sminkfronten på 8 mars? Vad hade vi för väder och vad hade vi för publiksiffror? Jag kan inte lova att jag kommer svara på allt, men kanske åtminstone något. Läs vidare, så får ni se!

1. Las Presidentas korsar Hallandsåsen.

Vi börjar den första helgen i mars och förflyttar oss till idyllen vid den Halländska kustremsan. Laget anländer till Frösakull vid lunchtid på lördagen och efter en gedigen portion pastasallad och ett teoripass är de redo att för första gången klä på sig matchtröjorna med Las Presidentas-emblemet på bröstkorgen (Tack Jimmy). För motståndet i denna historiska match står HGH vars damlag de senaste två åren bjudit upp till en numera traditionsenlig vårdans, men som i år har fått lämna över stafettpinnen till de yngre förmågorna i HGHs F15-lag.

Att matchen börjar lite trevande för presidentera är kanske inte konstigt. Med en knaper försäsong i baggaget och ord som korridorer och spelzoner från morgonens teoripass snurrandes i skallen försöker laget ta sig an det nya motståndet som är (som väntat) både snabba och skickliga. Det är tufft, men efter ca 20 spelade minuter och ett mål bakåt händer något. Ett uppspel som taget ur teoriboken leder fram till Lindahl, som gör 1-1 och därmed också klubbens allra första mål!

Under tre gånger trettio minuter gör Las Presidentas sedan en utomordentlig match med tre olika målvakter, sex målgörare, åtta mål och nya positioner för flera av lagets spelare. Laget lämnar Tranevall med en känsla av lugn och tacksamhet för flera saker: en bred spelartrupp, att vi inte har glömt bort hur man spelar fotboll, vårat ypperliga samarbete och kommunikation och alla tacos vi snart ska äta i stugan.

Helgen fortsätter med bastubad, tidigare nämnda tacos, mer fotbollsteori, sova på soffan för att någon snarkar, hårdhårdkokta ägg, strandintervaller i solglasögon och såklart en öl på Rex vid hemkomsten till Malmö, eftersom ingen riktigt verkar vilja sluta umgås. Goda förutsättningar inför stormötet kommande lördag mot FC Möllan.


2. 8-mars Derby på Sorgenfri.

Malmö sjuder. Av kvinnokamp, av solsken och sjutton grader, av fotbollshändelser som ska slå rekord och skrivas in i historieböcker. LPBK samlas ovanligt tidigt i ett ovanligt omklädningsrum. Rummet fylls av lika delar pepp, lika delar nerver. Doften av linement blandas med benskydd, banan och ett ägg som Tina haft med sig i en plastlåda. Ingrid erbjuder skimmer på kindbenen och det roddas med tröjnummer och målvaktsbyxor och det debatteras om underställ (och debatteras om att debattera om underställ). Dagen är här och La Camillas väl valda ekar över planen. När jag säger Las …

Las Presidentas kliver ut på Sorgenfri mot ett FC Möllan fyllt av nya ansikten. Ett nytt motstånd. LPBK har självklart toppat laget med alla sina spelbara – det är totalt 23 Presidentas som värmer upp i solgasset. På bänken har vi alltså ett helt extra lag och bytena är noggrant uttänkta så att alla ska få möjlighet att både komma in i matchen och få jämnt med speltid.

Men att komma in i matchen visar sig vara svårt. Kanske är det nerverna, kanske är det värmen, kanske är det en publik på över 500 personer? Vid en skada samlas lagets första elva i en ring och djupandas tillsammans, och det hjälper lite, men det dröjer åtminstone en halv halvlek innan Lasse P tycks hitta sitt inre zen.

Oavsett vad är det ändå kul med fotboll. Det märks i avbytarbåsen och det märks på plan och det märks på att det är så många som är där för att titta. Samtidigt som kvinnor inom sporten världen över inte spelar, dömer, coachar eller åskådar på lika villkor som deras manliga motsvarigheter, drar två damlag i divison 4 en publik på över 500 till en träningsmatch och det är också ett ett sätt att säga att vi finns och att vi vill och att det går.

I den kontexten är ju resultatet ganska oviktigt. Men trots det är glädjen och kanske även lättnaden stor när domaren blåser av en tuff och jämn match som slutar med en uddamålsvinst till LPBK. Höjdpunkter från matchen var att få se Beramand jubla efter sitt första mål i Las Presidentas, en chansning från utanför straffområdet som gav avkastning, och att vi trots bakslag lyckas hitta tillbaka till spelet och till varandra gång på gång.

Tack FC Möllan för att ni som alltid bjuder på bra vibes och roliga matcher och står tillsammans med oss för kvinnornas plats i fotbollen. Tack Rex och Moriskan för sprakande efterfester och TACK alla Representas som dök upp för att se oss denna derbydag. Nu har våren officiellt gjort sitt intåg, om en månad börjar serien och ja, framtiden är här! Nu finns bara solsken!