Referat: FC Kålltorp - Landala IF

Det går tugnt nu... Ny svår match i torsdags där vi hade starka förhoppningar om att få revansch från vårens möte med Kålltorp. Stark trupp, bra tagg och en ny matta sedan senaste besöket på Härlanda Park. Laget för dagen: Emil Farre-Salenius-Lundwall-Anthon Linus-Yohannes-Fhager Erik-Felix-Matte Per E, Max, Robin, Josef, Johannes Domaren blåser igång matchen, Källtorp visar sin kvalite, vi spelar lite småfin fotboll, Kålltorp gör 1-0. Det är nu som tvivlet faller in. Det ser bra ut på träning, vi har förmodligen aldrig haft så mycket kvalité i laget som vi har nu men likväl lyckas vi inte få till det. Små korta sekvenser där vi slappnar av och blir straffade. 1-0 kommer efter ett inkast som Kålltorps spelare kan ta emot i vårt straffområde nästan vid kortsidan för att sedan kunna vända inåt och avsluta invid första stolpen. 2-0 kommer kvarten senare. Vi fortsätter spela i mina ögon fin fotboll. Må hända lite för naivt och där måste vi kanske tänka om i framtiden. Vi har en boll inne som domaren föga förvånande inte ser då dennes placering på frisparken är helt ogenomtänkt. Det har kommit till den nivån nu att det är bättre att försöka att bara skratta åt det. Istället gör Kålltorp 3-0 på en mönsteromställning. Riktigt snyggt och inte alls särskilt rättvist då Kålltorps verkar trötta. Just på grund av detta känns matchen inte avgjord. Lite småjusteringar i halvlek och sedan börjar jakten. Visst får Emil göra ett par bra räddningar i inledningen av andra men vi matar avslut mot Kålltorps målvakt. Stark insats av Kålltorps vikarierande målvakt. Reducering nummer ett kommer en kvart in efter en tilltrasslad situation där ett täckt skott av Kålltorpare studsar till en annars offsideplacerad Johannes som har öppet mål. Offside för ett år sedan, mål 2022. Reducering nummer två kommer kvarten senare efter att Erik kan vrida upp ett skott vid första stolpen likt en duktig nia i handboll. Energinivån är hög i det orangea lägret. Kålltorp är trötta och bristen på konditionsträning gör sig påmind hos de vita. Vi har ingenting att förlora och när Kålltorp sticker upp är det oftast på efterdyningarna efter en fast situation. Såväl Per som Salenius tvingas ta gula kort för att hindra kontringarna men när Jacob får sitt andra är det tugnt. Vi behöver ett mål men med en man mindre på plan blir det svårt. Ännu svårare blir det när Kålltorp gör mål minuten senare. Siffrorna skrivs tillslut till 5-2. Vi spelar fin fotboll men är inte tillräckligt tighta bakåt. Tre matcher kvar, närmast serieledande Hovås som vid seger på onsdag säkrar seriesegern. Förhoppningsvis kan vi skjuta upp det firandet någon vecka till! A-lag 0kommentarer

Matchreferat Solängen hemma

Landala IF – Solängens BK (14/9–22) Det var dags att sluta upp till årets stora event sett med Landalaögon. Årets Sponsor- & Publikmatch brukar ligga på säsongens sista hemmadrabbning men i år valde Styrelsen att tidigarelägga eventet eftersom man ville njuta av sommarens sista värme. Grillen varm och ölen kall, lite mörka moln skulle inte få stoppa oss nu! Landala IF: (4-3-3) MV: Emil HB: Farre MB: Salenius MB: Lundwall VB: Rasmus CM: Fhager CM: Matte CM: Yohannes HY: Robin ANF: Johannes J VY: Max AVB: Friman AVB: Oscar AVB: Per N AVB: Josef Med förväntningar och förhoppningar högt ställda så undrar man om vi verkligen vaknat när redan efter 45sek, Solängen kan vinna en frispark i drömläge och med en Pirloesc spark hänga upp den i första krysset. Emil, du tar mycket, men den tar nog få målvakter. Det märks att ett energifyllt Solängen har toppkänning i serien, de är unga, snabba och kvicka i passningsspelet. En av många väl valda längre bollar över vår backlinje dimper ner perfekt till deras ytter som kan driva in och slå en enkel passning snett-inåt-bakåt. 2–0. Bara ett par minuter senare så kommer nästa anfall, denna gång landar bollen mellan våra linjer och deras anfallare kan, vackert, plocka ner bollen på bröstet och på halvvolley trycka in trean. Det ser mörkt ut men nu så börjar vi komma igång, 30 minuters konstant tryck och då börjar vi istället hitta vårt spel och balans i matchplanen. Och trots att vi ligger under med tre mål i halvtid så känner vi ändå att vi inte är utspelade utan istället har en god chans att komma tillbaka i matchen. Och visst är det så! Bara 5min i andra halvlek så kan Johannes (i sin debut) springa igenom och sätta reduceringen, välförtjänt för både honom själv och Landala. Vi kan hålla uppe trycket men blir lite för ivriga framåt i planen, lite samma känsla som mot Chalmers. 3–1 är en förbättring mot förra matchen mot detta gäng, men nöjda är vi ändå inte helt. All respekt till Solängen, de försvarar sig bra och tufft. Man förstår varför de ligger där de gör i år! Tack till publiken som var på plats och stöttade, tack ännu en gång till våra sponsorer för året som hjälper oss driva föreningen framåt! Vid pennan Jacob Salenius A-lag 0kommentarer

Kryss mot Argo

Fotbollsglädjen som dör och kommer åter! Vi börjar där för det har varit ett tag sedan jag skrev ett matchreferat. Vi började våren riktigt fint och radade upp segrar. Visst, det var mot de på pappret lite lättare motståndarna men jobbet gjordes likväl. Sen försvann glädjen och det var i samband med vårmötet mot Argo som det tog fart. Jag vet hur ogärna Göteborgs Fotbollsförbund vill att vi kritiserar domarna men ska vi vara krassa så håller inte begrepp som att "ni får det ni förtjänar" när 1 av 23 på planen faktiskt är avlönad. Må vara att det inte är i paritet till det jobb de utför men det kan inte vi som förening driva, det är upp till domarna själva att stå på sig. De flesta föreningarna i lokalfotbollen skulle gladeligen betala ett par hundralappar för att få en domare som faktiskt vill vara där, som tycker det är värt att en dag i veckan gå ner i divisionerna för att dömma. Det finns få saker som är så beundransvärda som en riktigt bra domare som ensam kan tygla över trettio skrikande vuxna barn över 90 minuter. Det finns många jätteduktiga domare, det är inte det som är problemet utan det är nivån som är för ojämn när de som är dåliga är fruktansvärt dåliga. Basala saker som att hålla koll på regeluppdateringar eller att inte tolerera att en spelare bokstavligt trycker ner ett gult kort utan vidare bestraffning. Detta tillsammans med schemakollisioner med bröllop, resor och Göteborgs varv gjorde att vi trots en stark trupp knappt fick ihop lag. Emil saknades nästan hela våren och frånvaron av en riktig målvakt gjorde sig påmind. Till slut är fotbollen inte särskilt rolig längre. Därav bristen på matchreferat, det är helt enkelt inte särskilt roligt att skriva en gnällig text när man helst av allt bara vill stänga igen datorn och göra något annat. Det är lätt att säga att det har med resultaten att göra och självklart finns det en viss sanning i detta men jag har på det stora hela inga problem att skriva om en förlust så länge inte denna beror på saker vi inte kan rå för. Sen kommer sommaruppehåll; sol, semester och bad...... och så kommer suget tillbaka. Det gör det alltid. Nu till det viktiga och gårdagens tänkta revansch från i våras. Förutsättningarna var riktigt bra och blev inte sämre när Argos inför-rapport kom ut. Ett par riktigt vassa namn saknades samtidigt som vi kunde mönstra så gott som det starkaste vi kan mönstra så kändes det riktigt bra. Det hann det inte göra för länge innan Emil fick kasta in handskarna på grund av sjukdom. Med Jacke borta så fanns det inte många alternativ utan det vara bara att återigen ta på sig handskarna och kasta sig under bussen. Tur nog stannade det vid detta återbudet och Majorna bjöd på en fin kväll. Domare för dagen var den alltid så trevliga Lars Forsberg. Förmodligen den domare som vi haft oftast de senaste säsongerna och som trots att vi inte alltid är överens håller en jämn och konsekvent nivå baserat på beslut han gör. Det är allt som krävs för att få en bra nivå och respekt. Laget för dagen: Coach Salenius-Per E-Lundwall-Anthon Linus-Felix-Alec Per N-Erik-Yohannes Matte, Max, Robin samt Rasmus Börjar matchen något trevande där vi inte riktigt kommer ihop oss i presspelet utan Argo kan ofta hitta in på felvända fötter på sitt anfall. Där står vi allt som oftast rätt och bortsett från en frispark och en hörna skapar inte Argo några direkta farligheter i första halvlek. Vi har väl inte så mycket mer heller utan ett par skott som inte riktigt hotar Argos assisterande i målet. Två lag som är lite för intresserade på att flytta upp bollen på offensiv planhalva istället för att vänta på rätt läge i nästa sekvens. Stundtals fina kombinationer från båda lag byts med rena felpass. De åskadare som letat sig ner funderade nog en extra gång om de skulle gå i halvlek eller uthärda andra halvan i förhoppning att det skulle bli aningen mer målchanser. I halvlek roterar vi om lite för att förhoppningsvis stänga ner Argos ytterbackar och det fungerar direkt. Vi inleder andra med stort självförtroende och skapar direkt ett par halvchanser. Erik har väl närmare en handfull skott som smiter utanför bortre krysset, Robin träffar stolpen på efterspelet av en hörna och vi känns aningens piggare. Alltid lite smågriningt utan att övergå till direkt fult eller otrevligt. Argo sticker upp titt som tätt, ofta genom sin duktiga anfallare (#9) som både fördelar boll och utmanar på egen hand. Per och Lundwall har överlag bra koll på honom men en duktig anfallare kommer alltid få sina chanser och ett halft friläge senare är en lobb precis över ribban ett faktum. Vad som känns som en noll-noll match närmar sig sista tio när Felix halvvägs in på offensiv planhalva tar ett par rappa steg in i banan och avlossar vad han själv säger ett otagbart skott som tydligen vobblat mer än en fotboll gjort förr. 0-1!!! Lite mer än tio kvar och det känns som att vi har piggare ben såväl på plan som utanför. "Det här ska vi kunna knyta ihop" hinner jag precis tänka innan vi kapsejsar i vårt presspel. Argos högerback kan ta några steg för mycket in i banan innan han sätter crossbollen som möts med en nickskarv någon meter utanför straffområdet. Långt ifrån otagbart men jag reagerar på tok för sent och 1-1. Riktigt synd men det visar att det inte går att slappna av en sekvens i en match för då blir du straffad. Vi skapar ett par chanser att avgöra men inte tillräckligt farliga för att resultera i mål. Det sista som händer är att Argo eventuellt blir blåsta på en straff. Förvisso en billig sådan men jag hade nog inte protesterat nämnvärt om Lars blåst. 1-1, en poäng mer än i våras och ytterligare ett klassiskt Argo-Landala möte. Framöver känns det som att vi kan lotta resultatet över en valfri dryck istället, det blir alltid målsnålt med max 3 mål där vinstmarginalen sällan om någonsin överskridit 1 mål. Något för er spelare att fundera över. Nästa vecka väntar Solängen hemma och kan vi ha Emil tillbaka i mål då så ska vi utkräva revansch även på dem. A-lag 0kommentarer

Referat: SK Argo - Landala IF

Fotbollsglädjen som dör och kommer åter! Vi börjar där för det har varit ett tag sedan jag skrev ett matchreferat. Vi började våren riktigt fint och radade upp segrar. Visst, det var mot de på pappret lite lättare motståndarna men jobbet gjordes likväl. Sen försvann glädjen och det var i samband med vårmötet mot Argo som det tog fart. Jag vet hur ogärna Göteborgs Fotbollsförbund vill att vi kritiserar domarna men ska vi vara krassa så håller inte begrepp som att "ni får det ni förtjänar" när 1 av 23 på planen faktiskt är avlönad. Må vara att det inte är i paritet till det jobb de utför men det kan inte vi som förening driva, det är upp till domarna själva att stå på sig. De flesta föreningarna i lokalfotbollen skulle gladeligen betala ett par hundralappar för att få en domare som faktiskt vill vara där, som tycker det är värt att en dag i veckan gå ner i divisionerna för att dömma. Det finns få saker som är så beundransvärda som en riktigt bra domare som ensam kan tygla över trettio skrikande vuxna barn över 90 minuter. Det finns många jätteduktiga domare, det är inte det som är problemet utan det är nivån som är för ojämn när de som är dåliga är fruktansvärt dåliga. Basala saker som att hålla koll på regeluppdateringar eller att inte tolerera att en spelare bokstavligt trycker ner ett gult kort utan vidare bestraffning. Detta tillsammans med schemakollisioner med bröllop, resor och Göteborgs varv gjorde att vi trots en stark trupp knappt fick ihop lag. Emil saknades nästan hela våren och frånvaron av en riktig målvakt gjorde sig påmind. Till slut är fotbollen inte särskilt rolig längre. Därav bristen på matchreferat, det är helt enkelt inte särskilt roligt att skriva en gnällig text när man helst av allt bara vill stänga igen datorn och göra något annat. Det är lätt att säga att det har med resultaten att göra och självklart finns det en viss sanning i detta men jag har på det stora hela inga problem att skriva om en förlust så länge inte denna beror på saker vi inte kan rå för. Sen kommer sommaruppehåll; sol, semester och bad...... och så kommer suget tillbaka. Det gör det alltid. Nu till det viktiga och gårdagens tänkta revansch från i våras. Förutsättningarna var riktigt bra och blev inte sämre när Argos inför-rapport kom ut. Ett par riktigt vassa namn saknades samtidigt som vi kunde mönstra så gott som det starkaste vi kan mönstra så kändes det riktigt bra. Det hann det inte göra för länge innan Emil fick kasta in handskarna på grund av sjukdom. Med Jacke borta så fanns det inte många alternativ utan det vara bara att återigen ta på sig handskarna och kasta sig under bussen. Tur nog stannade det vid detta återbudet och Majorna bjöd på en fin kväll. Domare för dagen var den alltid så trevliga Lars Forsberg. Förmodligen den domare som vi haft oftast de senaste säsongerna och som trots att vi inte alltid är överens håller en jämn och konsekvent nivå baserat på beslut han gör. Det är allt som krävs för att få en bra nivå och respekt. Laget för dagen: Coach Salenius-Per E-Lundwall-Anthon Linus-Felix-Alec Per N-Erik-Yohannes Matte, Max, Robin samt Rasmus Börjar matchen något trevande där vi inte riktigt kommer ihop oss i presspelet utan Argo kan ofta hitta in på felvända fötter på sitt anfall. Där står vi allt som oftast rätt och bortsett från en frispark och en hörna skapar inte Argo några direkta farligheter i första halvlek. Vi har väl inte så mycket mer heller utan ett par skott som inte riktigt hotar Argos assisterande i målet. Två lag som är lite för intresserade på att flytta upp bollen på offensiv planhalva istället för att vänta på rätt läge i nästa sekvens. Stundtals fina kombinationer från båda lag byts med rena felpass. De åskadare som letat sig ner funderade nog en extra gång om de skulle gå i halvlek eller uthärda andra halvan i förhoppning att det skulle bli aningen mer målchanser. I halvlek roterar vi om lite för att förhoppningsvis stänga ner Argos ytterbackar och det fungerar direkt. Vi inleder andra med stort självförtroende och skapar direkt ett par halvchanser. Erik har väl närmare en handfull skott som smiter utanför bortre krysset, Robin träffar stolpen på efterspelet av en hörna och vi känns aningens piggare. Alltid lite smågriningt utan att övergå till direkt fult eller otrevligt. Argo sticker upp titt som tätt, ofta genom sin duktiga anfallare (#9) som både fördelar boll och utmanar på egen hand. Per och Lundwall har överlag bra koll på honom men en duktig anfallare kommer alltid få sina chanser och ett halft friläge senare är en lobb precis över ribban ett faktum. Vad som känns som en noll-noll match närmar sig sista tio när Felix halvvägs in på offensiv planhalva tar ett par rappa steg in i banan och avlossar vad han själv säger ett otagbart skott som tydligen vobblat mer än en fotboll gjort förr. 0-1!!! Lite mer än tio kvar och det känns som att vi har piggare ben såväl på plan som utanför. "Det här ska vi kunna knyta ihop" hinner jag precis tänka innan vi kapsejsar i vårt presspel. Argos högerback kan ta några steg för mycket in i banan innan han sätter crossbollen som möts med en nickskarv någon meter utanför straffområdet. Långt ifrån otagbart men jag reagerar på tok för sent och 1-1. Riktigt synd men det visar att det inte går att slappna av en sekvens i en match för då blir du straffad. Vi skapar ett par chanser att avgöra men inte tillräckligt farliga för att resultera i mål. Det sista som händer är att Argo eventuellt blir blåsta på en straff. Förvisso en billig sådan men jag hade nog inte protesterat nämnvärt om Lars blåst. 1-1, en poäng mer än i våras och ytterligare ett klassiskt Argo-Landala möte. Framöver känns det som att vi kan lotta resultatet över en valfri dryck istället, det blir alltid målsnålt med max 3 mål där vinstmarginalen sällan om någonsin överskridit 1 mål. Något för er spelare att fundera över. Nästa vecka väntar Solängen hemma och kan vi ha Emil tillbaka i mål då så ska vi utkräva revansch även på dem. A-lag 0kommentarer

Referat x2: Chalmers och AIF

Chalmers vs. Landala IF (28/8 – 22) Sensommaren börjar bli till höst och Landala tar sig ner från Guldheden till Heden för att möta upp ett taggat Chalmers. Heden står inte för någon av staden bättre underlag vanligtvis och det hjälper inte till att denna match spelas på söndagen efter två stora Ullevi konserter med en herre som troligen bara Nyborg uppskattar (heja GAIS). Båda lagens första uppgift för dagen blir en gemensam skallgång för att rensa planen från diverse sopor, glasbitar och annat gott. Vi tackar GBG-stad för de fina förutsättningarna för fotboll! Landala IF: (4-3-3) MV: Emil HB: Salenius MB: Per d.y MB: Viktor VB: Farre CM: Linus CM: Alec CM: Rasmus HY: Simon G ANF: Erik H VY: Yohannes AVB: Anthon AVB: Matte AVB: Max AVB: Oskar T AVB: Per N Matchen i sig tuggar igång och båda lagen utbyter spel och chanser, men det är Landala som drar första stråt då Erik springer igenom och placerar in första målet. En stund senare så springer två Chalmerister ihop när de jagar efter samma förlupna boll, en otäck smäll och spelet bryts en längre period för att undersöka skadorna, Chalmers anfallare tvingas bryta och uppsöka läkare med misstänkt skada på axeln, vi önskar honom såklart en snabb återhämtning! Men bara i anfallet efter avbrottet så bryter Chalmers fram och trycker in en kvittering, Landala har inte alls vaknat efter avbrottet. In i paus så står sig dödläget och Landala byter uppställning för att trycka fram laget i banan. Detta lönar sig tyvärr inte och Chalmers tar över mitten av banan med sina tre starka innermittfältare. Även vid andra insläppta målet så är vi inte helt påslagna och plötsligt står Chalmers med 2 - 1 med en timme spelat. Ju längre matchen går, desto längre ner faller våra motståndare för att försvara sin ledning. Förståeligt, med skador och en tom bänk. Men tillslut lyckas Landala vägga sig igenom det kompakta försvaret och Oskar kan slå in kvitteringen via ribban. Mot slutet är det endast spel mot ett mål och trycket är hårt på hemmalaget. Men ett bra försvar och slösaktigt spel av Landala göra att matchen slutar oavgjort. Inte det resultatet vi önskat eller förväntat oss men fotboll är, som fotboll är. Dags att hitta tillbaka till vinnande vägar då Arbetarna kommer upp från Majorna på onsdag! Forza Orange! Landala IF vs. Arbetarnas IF (31/8 – 22) Bara några dagar efter senaste matchen så är det dags igen när d’Orange återvänder till Guldheden för att ta emot AIF hemma. Landala har lyckats få resultat med sig sedan starten på höstsäsongen utan att helt sätta spelet medan AIF haft det tyngre och parkerar just nu sist i tabellen. Senaste mötet vann Landala med fyra mål mot noll, en upprepning av det idag tack! Landala IF: (4-3-3) MV: Emil HB: Salenius MB: Per d.y MB: Lundwall VB: Anthon CM: Linus CM: Max CM: Felix HY: Per N ANF: Erik H VY: Yohannes AVB: Matte AVB: Alec AVB: Oskar T AVB: Elias Direkt på avspark så kan vi se att detta inte är samma AIF som matchades i våras. Dessa grabbar är hungrigare, skickligare och starkare. Ändå så står Landala upp bra och trycker på framåt. Men några sekunders tapp i fokus straffar sig och AIF kan snabbt rulla igenom och en läcker lobb blir matchens första mål. Bättre fokus behövs och bättre fokus kommer, Johannes och Erik kan samspela två gånger om och in i halvtidsvilan så är det ledning Landala med 2 - 1. Några byten i pausen och spelet landar och fokuset finns där när trycket på AIF:s mål ökar. Alec kommer in och fullständigt dominerar centralt i banan vilket låter resten av mittfältet fokusera på spelet framåt. Och med, vad som kan vara säsongens vackraste anfall så kan Felix avsluta genom att driva in från kanten och trycka in 3 – 1 vid målvaktens högra stolpe. AIF viker inte ner sig och spelar här sin bästa period i matchen medan Landala står för sin sämsta. Emil står för en otrolig räddning uppe vid krysset och blockeringarna avlöser varandra i straffområdet. Reducering hänger i luften. Men när man trycker på framåt så är det lätt att glömma försvaret och med en brytning på mitten av egen planhalva så kan Landala kontra med fyra spelare mot en. Yohannes kan till sist runda målvakten och 4 – 1 är ett slutresultat att ta med sig framåt. Blicken flyttas mot SK Argo där vi söker revansch efter vårens nära förlust. Forza Orange! A-lag 0kommentarer

Visa fler nyheter