Kryss mot Argo

Fotbollsglädjen som dör och kommer åter! Vi börjar där för det har varit ett tag sedan jag skrev ett matchreferat. Vi började våren riktigt fint och radade upp segrar. Visst, det var mot de på pappret lite lättare motståndarna men jobbet gjordes likväl. Sen försvann glädjen och det var i samband med vårmötet mot Argo som det tog fart. Jag vet hur ogärna Göteborgs Fotbollsförbund vill att vi kritiserar domarna men ska vi vara krassa så håller inte begrepp som att "ni får det ni förtjänar" när 1 av 23 på planen faktiskt är avlönad. Må vara att det inte är i paritet till det jobb de utför men det kan inte vi som förening driva, det är upp till domarna själva att stå på sig. De flesta föreningarna i lokalfotbollen skulle gladeligen betala ett par hundralappar för att få en domare som faktiskt vill vara där, som tycker det är värt att en dag i veckan gå ner i divisionerna för att dömma. Det finns få saker som är så beundransvärda som en riktigt bra domare som ensam kan tygla över trettio skrikande vuxna barn över 90 minuter. Det finns många jätteduktiga domare, det är inte det som är problemet utan det är nivån som är för ojämn när de som är dåliga är fruktansvärt dåliga. Basala saker som att hålla koll på regeluppdateringar eller att inte tolerera att en spelare bokstavligt trycker ner ett gult kort utan vidare bestraffning.

Detta tillsammans med schemakollisioner med bröllop, resor och Göteborgs varv gjorde att vi trots en stark trupp knappt fick ihop lag. Emil saknades nästan hela våren och frånvaron av en riktig målvakt gjorde sig påmind. Till slut är fotbollen inte särskilt rolig längre. Därav bristen på matchreferat, det är helt enkelt inte särskilt roligt att skriva en gnällig text när man helst av allt bara vill stänga igen datorn och göra något annat. Det är lätt att säga att det har med resultaten att göra och självklart finns det en viss sanning i detta men jag har på det stora hela inga problem att skriva om en förlust så länge inte denna beror på saker vi inte kan rå för.

Sen kommer sommaruppehåll; sol, semester och bad...... och så kommer suget tillbaka. Det gör det alltid.

Nu till det viktiga och gårdagens tänkta revansch från i våras. Förutsättningarna var riktigt bra och blev inte sämre när Argos inför-rapport kom ut. Ett par riktigt vassa namn saknades samtidigt som vi kunde mönstra så gott som det starkaste vi kan mönstra så kändes det riktigt bra. Det hann det inte göra för länge innan Emil fick kasta in handskarna på grund av sjukdom. Med Jacke borta så fanns det inte många alternativ utan det vara bara att återigen ta på sig handskarna och kasta sig under bussen.

Tur nog stannade det vid detta återbudet och Majorna bjöd på en fin kväll. Domare för dagen var den alltid så trevliga Lars Forsberg. Förmodligen den domare som vi haft oftast de senaste säsongerna och som trots att vi inte alltid är överens håller en jämn och konsekvent nivå baserat på beslut han gör. Det är allt som krävs för att få en bra nivå och respekt.

Laget för dagen:
Coach
Salenius-Per E-Lundwall-Anthon
Linus-Felix-Alec
Per N-Erik-Yohannes

Matte, Max, Robin samt Rasmus

Börjar matchen något trevande där vi inte riktigt kommer ihop oss i presspelet utan Argo kan ofta hitta in på felvända fötter på sitt anfall. Där står vi allt som oftast rätt och bortsett från en frispark och en hörna skapar inte Argo några direkta farligheter i första halvlek. Vi har väl inte så mycket mer heller utan ett par skott som inte riktigt hotar Argos assisterande i målet. Två lag som är lite för intresserade på att flytta upp bollen på offensiv planhalva istället för att vänta på rätt läge i nästa sekvens. Stundtals fina kombinationer från båda lag byts med rena felpass. De åskadare som letat sig ner funderade nog en extra gång om de skulle gå i halvlek eller uthärda andra halvan i förhoppning att det skulle bli aningen mer målchanser.

I halvlek roterar vi om lite för att förhoppningsvis stänga ner Argos ytterbackar och det fungerar direkt. Vi inleder andra med stort självförtroende och skapar direkt ett par halvchanser. Erik har väl närmare en handfull skott som smiter utanför bortre krysset, Robin träffar stolpen på efterspelet av en hörna och vi känns aningens piggare. Alltid lite smågriningt utan att övergå till direkt fult eller otrevligt. Argo sticker upp titt som tätt, ofta genom sin duktiga anfallare (#9) som både fördelar boll och utmanar på egen hand. Per och Lundwall har överlag bra koll på honom men en duktig anfallare kommer alltid få sina chanser och ett halft friläge senare är en lobb precis över ribban ett faktum.
Vad som känns som en noll-noll match närmar sig sista tio när Felix halvvägs in på offensiv planhalva tar ett par rappa steg in i banan och avlossar vad han själv säger ett otagbart skott som tydligen vobblat mer än en fotboll gjort förr. 0-1!!!

Lite mer än tio kvar och det känns som att vi har piggare ben såväl på plan som utanför. "Det här ska vi kunna knyta ihop" hinner jag precis tänka innan vi kapsejsar i vårt presspel. Argos högerback kan ta några steg för mycket in i banan innan han sätter crossbollen som möts med en nickskarv någon meter utanför straffområdet. Långt ifrån otagbart men jag reagerar på tok för sent och 1-1. Riktigt synd men det visar att det inte går att slappna av en sekvens i en match för då blir du straffad. Vi skapar ett par chanser att avgöra men inte tillräckligt farliga för att resultera i mål. Det sista som händer är att Argo eventuellt blir blåsta på en straff. Förvisso en billig sådan men jag hade nog inte protesterat nämnvärt om Lars blåst. 1-1, en poäng mer än i våras och ytterligare ett klassiskt Argo-Landala möte. Framöver känns det som att vi kan lotta resultatet över en valfri dryck istället, det blir alltid målsnålt med max 3 mål där vinstmarginalen sällan om någonsin överskridit 1 mål. Något för er spelare att fundera över.

Nästa vecka väntar Solängen hemma och kan vi ha Emil tillbaka i mål då så ska vi utkräva revansch även på dem.

Viktor Bäfverholm Suppleant