Referat: Burträsk IK - Lycksele IF

Denna resa till Burträsk tog oss till en by utanför vars plan hade lika många maskrosor som ordinarie IP. I helsvarta ställ skulle det visa sig att planens skick skulle bli en utmaning. Men hemmalaget började med att bjuda på en allt för lös bakåtpassning till målvakten som Albin S kunde snappa upp, och efter en rundning av målvakten, och enkelt placera i mål. Bra start i soligt väder och en del blåst där vi hade motvind i första halvlek. Vi jobbade oss in i matchen och kunde kontrollera matchbilden med vårt passningsspel, men killarna hade av och till besvärligt med mottagningarna, men det gällde även motståndarna. Vi kom till flera bra lägen och avslut utan att få till det. Hemmalaget skickade mest långt och försökte chansskarva till lägen, men vi hade en hårt arbetande backlinje. Efter halva första började vi bli alltmer frustrerade över att vi inte kunde spela vårt spel. Vi tvingades att spela genom deras mittfält och tappade boll på egen planhalva allt mer och bjöd på några hörnor. Då passade de på att att skicka upp sina långa och stora (men inte så snabba) spelare. Halvtidsvilan var välbehövlig där vi pratade mest om att hålla huvudet uppe, vara positiva och låta dem jaga boll.

Andra halvlek bjöd vi på mindre misstag, även om hemmalaget kom ut ganska taggade. Vi kunde fortsatt kontrollera matchbilden, och efter en del gnuggande med flera räder på kanterna, hade vi nog tröttat ut dem en del. Under loppet av 7 minuter efter halva andra får vi utdelning med hela fyra mål. Mål som vi hade kunnat göra under första med lite mer effektivitet. Men vilket målkalas! Samtliga gick genom snabba uppspel genom deras mittfält till Albin, Promise och Teumuzgi. Abdullah hade också sina chanser på andra kanten. Resten av matchen kunde vi hålla undan utan större bekymmer och förutom något läge satte de aldrig Belal på prov. Andra halvan präglades av bättre fokus, mer tålamod och ffa proppen ur till slut. Skön bortaseger där killarna och ledare var mycket nöjda med sättet vi avslutade matchen!

//Jeff Wennerlund

Jeff Wennerlund