Ekonomisk utveckling för fotbollen

Uffen Rehde höll i går kväll föreläsning om ekonomi, utveckling och möjligheten till bidrag för ideella föreningar. Samtliga föreningar i kommunen hade fått en inbjudan att gå på detta möte, men endast 2 föreningar dök upp.

Hur skall man tolka det?

Fotbollsklubbarnas styrelser består idag av personer som gör i princip allt inom sina föreningar. Trycket på dessa hjältar är stort. Dom förväntas sköta allt och ta ansvar för allt. Många har varit verksamma i sin förening under många år och ingen står i kö för att ersätta dem. Vad kommer hända då?

Vi är 11 föreningar med ungdomsverksamhet i Kommunen. Samma problem och behov upprepar sig 11 gånger i dessa föreningar. Det drivs väldigt lite samverkan för att hushålla på ideella krafter och resurser.

Hur mycket är vi beredda att offra för att varje klubb skall kunna värna om sin egen tuva och få lov att fortsätta se sina grannar som bittra rivaler?

En sak förenar oss alla och den är rund och kallas fotboll. Fotbollen är vår drivkraft oavsett tröjfärg eller tuva. Fotbollen är guld värd för väldigt många på väldigt många sätt. Detta kan vi få in mycket mer pengar på. Pengar att börja ersätta dom som bidrar till vår utveckling och vår framgång.

En boll kan lätt sättas i rullning. Med hjälp av fler lagspelar är ett bra passningsspel mindre energikrävande, än egna sololöpningar.

För att samspelet skall fungera krävs en tydlig spelidé, ett fungerande spelsystem och lagmedlemmar som kan samarbeta mot ett gemensamt mål. En sådant företag kommer att vara värt guld, på många olika sätt och för många olika personer.

UtanförPlangruppen (styrgruppen) tillsätter nu en särskild marknadsgrupp som har uppdraget att inventera fotbollens gemensamma tillgångar, för att sammanfatta fotbollens gemensamma marknadsplan. Förutsättningarna är tänkta att fotbollen ser ut som handbollen gör i stan.

Tanken med detta är att i första hand vill bevisa för oss själva (alla som jobbar med fotboll i den här staden), vad vi är värda och vad vi kan uträtta om vi gör det tillsammans.

Vid pennan/ Stefan Friberg