Kulltorp-Dannäs 0-1

Ja, vad börjar man. Som gästskribent efter Neijd känner man sig i underläge direkt, och det kanske är där vi ska börja dra parallerna med dagens match. Som en nagelbitande åskådare fick man nämligen känslan av rädsla i matchinledningen. Dannäs kändes på pappret och med tanke på debacklet i våras som en mycket svår nöt att knäcka, en sån där hård nöt som alltid ligger kvar på julafton för det finns inga verktyg att öppna dem med. Dagens verktyg som saknades var undertecknad, Karl D, Robert Persson Tobias Karlsson samt endast halvvassa knivar i form av stuckade fötter och trasiga knän på i stort sett alla i centrallinjen. Hur som haver börjar i alla fall matchen trevande. Halvchans efter 6 minuter för Martin Johansson, och ett par minuter senare en ganska lurig frispark som Sudden är med bra på. Första 20 är ärligt talat ingen höjdare, eller så är det väl det det är. Kulltorp slår långa bollar på chans, och Dannäs hittar inte runt på den för dem alldeles för stora planen.

Efter första 20 händer det dock något. Kgoif börjar tänka i uppspelsfasen, och tar över mer och mer. Vi kommer runt både på kanter och i mitten. Glädjen i att löpa låter sig inte knockas av trötthet, och sista 25 i första räknar jag till 8-9 målchanser som alla är så pass bra att ett nätrassel borde varit resultatet vid varje avslut. Tyvärr måste jag hålla med mina kära bänkkollegor och citerar -"Tryck dit den enkelt, det finns ingen Zlatan här".

Efter halvtidsvilan fortsätter spelet mot ett mål. Chanserna är inte lika många, och inte lika skarpa, men herregud, Dannäs hade ju ingenting, så det här skulle bara gå vägen. Precis som i Horda händer dock något som vänder trenden. Dannäs målvakt går in i en situation med våran egen Jesper "Jippot" Claesson, och som tack för besväret måste han lämna planen med blödande kroppsöppningar i ansiktet. Tilläggas skall att det var inget fult i duellen, och varningen togs av linjemannan som stod 40 meter ifrån situationen.

Nu trodde väl det flesta runt vallen att det skulle börja trilla in mål. Dannäs ställer en utespelare i mål, och går egentligen på knäna. Tjena vad fel man kan ha. Precis som i Horda där motståndarna fick extra superkrafter av en utvisning höjer sig Dannäs. De kommer närmare i markering, och smäller på hårdare i närkamperna. Samtidigt känns det som en trygghetskänsla börjar smyga sig på, vi skulle ju lösa det här ändå. Efter en misslyckad offsidefälla (eller så vad den lyckad, bara det att det inte blåstes av...) stänker Dannäs upp 0-1 i krysset, och rullgardinen drogs ner. Tack och hej kändes redan där. Sista 15 händer faktiskt inte säskilt mycket. Som vanligt trycker det laget som ligger under på med allt som finns sista 5, men faktum är att Dannäs vikarierande målvakt inte behöver göra en enda räddning. Matchen slutar 0-1, och sällan har ett resultat varit mer orättvist. Hade man varit Italienare hade man säkert hyllat dagens försvarspel och accepterat att vi hade otur, men nu är läget så att hedersamma förluster inte fungerar i den situationen vi befinner oss i. Häxbålen slutade brinna på 1700-talet, och på fredag ska Burseryd få känna på åtminstone min revanchlusta, och jag vet att alla är med mig. Vi har det fortfarande i egna händer, glöm inte det!

Noterbart i övrigt är att damlaget var på plats och röstade fram Marcus Claesson till matchens lirare och eftersom det var lirare som skulle koras kan jag hålla med. Mycket fina dribblingar och framspelningar, framförallt i första. Jag vet att målet kommer på Granbacken...

Ett tillägg till vilja jag göra. Det gnälldes en del på domaren, men min uppfattning som satt vid sidan av var att han skötte sig ganska bra. Kanske ett par onödiga varningar åt bägge håll, men om någon (jag hoppas inte det) skyller förlusten på honom är de fel ute. Däremot är det konstigt att domarförbundet väljer att skicka en representant ifrån Lessebo för att döma div V. Små klubbar har inte ekonomi till sådana saker, och om det fanns en anleding att plocka in en som bor 15 mil bort borde ersättningen subventioneras.

Over and out// Martin Petersson