Kvalhjältar klädda i rött

En sista kylslagen, kittlande oktobervissla ekar ut över Teleborg Sportfält.
Den smockfullt känslofyllda signalen trycks mot skyn med hjälp av en underjordisk kraft av glädje, eufori, kärlek och total galenskap.
När bengalerna med sitt varningsrödfärgade sken slocknat och dess värme svalnat så svepte en magisk hetta in från ett 40-tal lyriska supportrar som ville få alla inombordsburna känslor att svalla över De Röda Krigarna.
En tränare, en lagledare, 16 spelare och alla supportrar flöt samman till en enhet och glädjen övervann alla mänskliga gränser.
När champagneflaskornas sista gyllene droppar flödat ner i struparna på ett gäng vinnare och planen tömts på motståndarspelare och domare så fanns det bara en klubb, en enhet och en skriven historia närvarande på det nollgradiga konstgräset.

----------

Dagen började på ett chockartat vis då man vaknade till ett snötäcke och nordlig vind.
Redan tidigt på morgonen så valde man att flytta matchen från naturgräs i Åseda till konstgräs i Växjö.

Förutsättningarna var klara och tydliga. Kulltorp hade sin framtid i egna händer.
Seger mot Åseda i den sista gruppspelsmatchen skulle innebära avancemang till Division 4.
Alla övriga formler eller matematiska möjligheter fick lämnas åt den inbitne och nördige.
Precis som vanligt när det vankas kvalmatch så öppnades bataljen i ett rasande tempo där hungern och glöden eggade upp stämningen på plan.
Läktaren var fylld av förväntansfulla supportrar där KGoIF:s tillresta skara skapade en feststämning av sällan skådat slag.

Kampen på det centrala mittfältet blev större än någonsin tidigare men trots att Åsedas innermittfältare höll bra klass så hade Jippot och Macke hänsynslöst stångat sig fram till hjärtat av Åsedas kontrollrum och tryckt på den stora röda knappen.
Man låg som iglar på deras spelfördelare.
Ibland med hårda resoluta tacklingar och ibland med verbala bröstvärmare.

Åseda lyckades ofta borra sig ut på kanterna där man hade kvicka yttrar.
Flera av anfallen mynnade ut i resultatlösa hörnor.
Kulltorp kändes dock tunga när man närmade sig ÅIF:s något darriga försvarslinje och det kändes som en tidsfråga innan man skulle få hål på hemmakeepern.
21 minuter hade gått när läktaren började koka av måljubel.
En djupledsboll som ÅIF:s mittback inte fick kontroll på hamnade istället hos Daniel som petade bollen förbi honom, rundade målvakten och rullade in ledningsmålet, 0-1.

Ropen ökade och sångerna tätnade bland supportrarna.
Åseda ville inte bli påverkade av varken sånger eller baklängesmål.
Man tryckte på framåt för en kvittering och ofta ledde det till en hörna där bollen sedan skyfflades bort vid första stolpen.
Istället var det Kulltorp som fick en gyllene chans till att göra 0-2.
William L fick bollen och satte fart mot mål och hamnade två mot en tillsammans med Daniel men passningen i sidled fastande retfullt på försvararen och chansen rann ut i den höstkalla sanden.
0-1 efter första halvlek.

Det skulle bli en tuff inledning på andra halvlek.
Åseda kom ut med en större hunger och en vilja att visa sina supportrar att man är för bra för att degraderas.
I den 51:a minuten så kommer också kvitteringen fram till 1-1.
Det kändes som ett hårt slag i magen och de efterföljande tio minuterna kändes tröga, ostrukturerade och som tank utan bränsle.
Åseda hade fått fart under vingarna och flög fram för att borsta bort sitt motstånd och skicka Kulltorp tillbaka till femman.
Det som de dock inte räknat med, precis som många andra lag har missat, är Den Röda maskinens fysik, mentalitet och oändliga offervilja.
När man lyckats reda ut den vit-blåa stormen efter kvitteringsmålet så flyttade man fram positionerna.
Bollen slogs ut på vänsterkanten mot outröttlige Macke som med ett hårt inlägg hittade en framåtstörtande Alle i straffområdet som satte foten på bollen och tryckte in 2-1 förbi målvakten.
Det väcktes liv. Det väcktes hopp. Bränslemätaren slog i taket.
Det slets och det skreks. Det manades och det hetsades.
Den godnatt-kraftiga upper-cutten vid 1-1 var glömd och ledningsmålet förvandlade de rödklädda till ett gäng kalvar på grönbete.
Skulle allt slit ändå löna sig? Alla timmar på träningsplanen sedan december 2017.
Alla medgångar. Alla motgångar, och allt där emellan.
Ett Åseda-mål och allt kunde vara förlorat igen.
Hemmalaget försökte samla nya krafter till forcering men inget kunde få Kulltorps GoIF att vackla igen.
KGoIF:s fanatiska supportrar kände vittring på avancemang och stämde upp i skönsång när man på ett musikalisk och taktfast sätt flörtade med "fyran".
"Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in..."

I den 90:e matchminuten när krafterna började tryta, när säsongens avslutande sekunder tickade ner mot noll så glider William Lann igenom försvaret och placerar bollen förbi målvakten fram till 1-3 med säsongens skönaste mål.
En minut gick. Ytterligare en passerade.
Sista visslan. Eufori. Kulltorps GoIF

VI gjorde det!
Tillsammans med alla Er supportar. VI GJORDE DET!!!
Slå Er för bröstet och var stolta för att Ni är en del av Kulltorps GoIF. Denna framgångssaga.
Mitt bristande ordförråd på superlativ begränsar min förmåga att delge vad jag som individ känner för det här laget, för alla supportrar och för klubben i mitt hjärta.
Det finns inget annat sätt som jag skulle vilja avsluta denna säsongen på än tillsammans med Er!!!

Till sist vill jag bara skicka med en liten notis.

Kulltorps GoIF spelar Division 4 2019!!!