Referat: Guldhedens IK - FK Kozara

Med tanke på hur förra matchen, mot Nol, genomfördes så var vi i publiken tillbaka i samma övertygade "vinnarläge" där bara tre poäng mot Guldheden var möjliga. För att ytterligare slita på en gammal klyscha (eller två): bollen är rund och jobbet måste göras.
Första fem minuterna inleddes väldigt håglöst från Kozaras sida, en olustig känsla när laget inte är uppvärmt och taggat från början. Guldheden å sin sida spelade väldigt disciplinerat och man kunde klart se att taktiken för dagen var elva man på rätt sida bollen i defensiven. Det visade sig ganska snabbt att dom fem första minuterna inte skulle vara signifikativa för första halvleken. Kozara åt sig in i matchen med stort bollinnehav och i stort sätt total kontroll av matchbilden. Hemmalaget stack upp i sporadiska attacker men utan att direkt hota. Så efter flera halvchanser och goda försök från Kozaras sida uppstår en frispark till Kozaras fördel cirka 25 meter från mål i 24:e minuten. Kenen förvaltar frisparken på bästa tänkbara sätt via en tuch från hemmaspelare seglar bollen i mål. Halvleken fortsätter med samma spelbild, väldigt bollinnehav och kontroll av Kozara och ett välorganiserat hemmalag som "ligger och lurar". I 35:e minuten kommer Kozara förbi på högerkanten där Nikola får bollen till slut och lägger en hög boll in mot bortre stolpen där Dennis dundrar in på helvolley ett underbart mål, 2-0 till Kozara vilket också är halvtidsresultat.
Andra halvlek börjar i en stil som vi i publiken dessvärre känner igen för väl, ett Kozara som ser ut att bara vilja vänta ut 45 minuter för att sedan gå hem. Spelet upphörde i stort nästa helt. Vissa sporadiska aktioner men allt väldigt håglöst och osynkroniserat samtidigt som Guldheden allt mer aggressivare körde "långa bollar på Bengt". Så till slut, som det ofta blir när ett lag slutar spela och det andra ligger på, uppstår en straffsituation i 72:a minuten som hemmalaget förvaltade säkert, 1-2 och helt plötsligt så levde matchen. Tyvärr så var Guldhedens mål inget riktigt "wake up call" för Kozara utan man fortsatte ungefär lika oplanerat och håglöst som tidigare i halvlek två. Först efter 80+ minuter började hända lite saker som orsakades av att ett par byten skedde i Kozara. I 85:e minuten suger Marictos upp bollen på högersidan, vänder ut och in på sin försvarare och sätter kontrollerat 3-1 till Kozara. Ett mål som är så typiskt Marcitos och som är så fullständigt underbart att titta på från sidan.
Tack Kozara för tre poäng, glöm bort andra halvlek (exklusive Marcitos klassmål) och fokusera mer på hur det exekverades under första halvlek.

Davor Barac Vice ordf.