Presentation av nyförvärv nr 1

Det har blivit dags att rulla igång säsongen 2017 så smått. Vad passar då bättre än att inleda med en intervju med Kozaras nya tränare, Robin Andersson. Robin blev klar för Kozara under hösten, och har under november hunnit köra några träningspass med befintliga Kozara-spelare samt potentiella nyförvärv, och har hunnit bilda sig en uppfattning såväl om klubben som truppen.

Vi inleder med en fråga om livet utanför fotbollen. Vad pysslar du med när du inte spelar fotboll, yrke och fritidsintressen?

Till vardags är jag projektledare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet där jag arbetar med frågor som rör förebyggande av extremism. Jag är särskilt involverad i frågor som berör offentlig sektors och civilsamhällets praktiska arbete ute på fältet. Det blir ganska många arbetstimmar, så jag hinner inte med så mycket annat. Fotbollen är mitt välbehövliga andrum från arbetet. Får jag tid över gillar jag att resa och upptäcka nya platser.

Finns det någon därhemma som vi kommer bli hatade av för att vi kommer ta så mycket av din fritid?

Min fästmö Emma har passande nog fått en ny tjänst som rektor i Angered, vilket innebär att hon kommer ha ett arbete som kommer uppta väldigt mycket av hennes tid. På så sätt tror jag att det blir balans även i hemmasituationen. Problemet är att vi ska hinna planera ett bröllop tills i maj. Kanske finns det någon wedding-planer i laget?

Vad har du för fotbollsfilosofi?

Fotboll handlar om att vinna och det är min enda filosofi. Det kan man göra på olika sätt beroende på vilket material man har till förfogande. Det säger sig självt att man inte köper en snål dieselmotor till en Ferrari eller en 400hk turbomotor till en VW Polo. Samma princip gäller med ett fotbollslag. Ett visst typ av spel passar ett visst typ av lag. Vilket det blir får tiden utvisa, men jag ser framför mig en strategi där vi tar tillvara på vår spelskicklighet.

Hur kommer det sig att du valde att ta dig an Kozara och vad är ditt första intryck av föreningen?

Förra året i Komarken var ett extremt slitsamt sådant där vi var 7-12 personer på träningarna från januari till oktober. Under sommaren bestämde jag mig därför för att det skulle räcka med coachandet för ett tag framöver. Sen ringde Savo. Ett nej blev ett kanske och ett kanske blev tillslut ett ja. Intrycket inledningsvis formades väldigt mycket av Savo. Mycket passion, engagemang och ambition. Efter att jag träffat styrelsen och spelartruppen kvarstod det intrycket. Fina faciliteter på denna nivån dessutom. Hela föreningen vill utvecklas och klättra och har förutsättningar för det.

Du har ganska bra koll på laget eftersom du tränade seriekonkurrenten Komarken förra året. Vad anser du har varit Kozaras styrka som lag?

Att det finns många väldigt duktiga fotbollsspelare i laget, främst tekniskt. Om inte annat har det blivit tydligt i samband med novemberträningarna. Vårt stora uppdrag blir att förbättra spelarnas fysik och skapa en tydlig taktisk grund att stå på. Lyckas jag och "Sulle" med det, kommer det att räcka långt. Vi kommer jobba väldigt hårt för att vara redo till april.

Vilka spelare känner du till sen tidigare i Kozara?

De allra flesta. Jag minns särskilt Nuri som gjorde två mål på Komarken (vinst för Kozara med 2-1) en varm seriefinal år 2014. Kenans frisparksmål i sista sekunden under höstsäsongen 2016 var både vackert och smärtsamt. På det sättet går det att jämföra med Lissborgs självmål i samma match.

Klubben har de senaste åren haft tränare som är i början på sina tränarkarriärer och du är t o m yngre än vissa i laget. Ser du detta som ett problem?

Jag är av den uppfattningen att det inte åldern som är avgörande för en spelare, utan vad denne presterar på planen. Jag förväntar mig att andra bemöter mig på samma sätt. Orden som kommer ur min mun och idéerna som finns i min hjärna kommer vara de som leder laget, inte avsaknaden av rynkor under ögonen.

Kozara är ett förening som under flera år haft som ambition att gå upp i division 3. 2017 kommer dessa krav inte vara lägre. Hur ser du på detta?

Om denna idrott inte involverade vinnare och förlorare, hade det inte varit en idrott för mig. Jag hade aldrig tagit mig an uppdraget att träna Kozara om målsättningen hade varit att bli femma i serien.

Är allt annat än avancemang att betrakta som ett misslyckande?

Jag fokuserar endast på att vinna varje match och det ska spelarna också göra. En säsong avgörs 90 minuter i taget och det är det enda jag förhåller mig till. Sen kan andra ha förväntningar och recensera säsongen efter att den är avgjord.

Avslutningsvis, Kozara har ett beryktat och hyfsat namnkunnigt C-lag. Har du som ambition att ta en plats i det laget?

På tal om misslyckanden: allt annat än att ta över nr. 10, trequartistarollen, bli straffskytt och peta Savo för gott, betraktar jag som ett sådant.

Vi tackar Robin för att han tog sig tid att svara på frågorna. Varmt välkommen till Kozara och lycka till med utmaningen.

I morgon kommer vi presentera Robins förlängda arm ute på planen.

Dusko Catic