Sammandrag nr 2 2020

Denna lördag styrde vi bilarna ut mot Vallentuna. Denna lördag var lite extra pirrig för många då vi hade flera spelare som skulle göra sin första handbollsmatch. Även om det fanns gott om fjärilar i magen så ver det ett stabilt lag som trängdes i omklädningsrummet. Vi hade ett antal avhopp pga sjukdom (Vabruari) men trots det var vi rekordmånga spelare, hela 16 st.
Eftersom vi tyvärr bara har ett lag anmält var det en hel del huvudbry från ledarhåll för att ge tjejerna maximal speltid.
Tjejerna har en underbar inställning och det var inga sura miner över att man fick mindre speltid än vanligt. När man itne spelare hejjade man på sina kompisar så det sjöng i hallen.

Match 1.
Vi mötte ett lag som spelade på en jämn nivå med oss. Vi spelade med en skumboll vilket många a tjejerna inte bekantat sig med ännu (vi tränarnmed hårdare bollar). Det är lite teknik i att kunna spela med olilka bollar - inget som är så enkelt kan jag lova. Vi hade ett stabilt försvar som jobbade tillsammans och löste de flesta situationerna. Framåt hade vi många fina rullar och vi vågade skjuta. Vi lyckades dra isär deras försvar genom att ha kanterna långt nere. Det gjorde också att vi fick många fina lägen och utspel till kanterna. Tränaren i motstånadrlaget blev till och med impinerad över vårt samspel med kanterna - det gör ju en lite extra stolt över tjejerna - spelsinnet börjar sitta!

Match 2.
Nu mötte vi ett lag som spelade man-man vilket gör att vi måste ställa om oss och bli mer rörliga. Mycket fart och snabba kontringar fick vi möra vilekt var något helt annat än första matchen. Vi kämpade med anfallet och försökte hitta varandra. Ibland blir vi frysta av stressen och passarna kommer inte snabbt nog vilket resulterar i motkontring. Men som vanligt emd det här gänget så är det inga sura miner eller hängande huvuden. Leenderna på läpparna är lika genuina som vanligt vilket är så härligt att se!
Försvaret fungerar helt ok och vi jobbar två och två som vi ska. Målvaktsspelet med hjälp av försvaret går som en dans.

Match 3.
Återigen en match med man-man motstånd. Första halvlek är trevande och tjejerna blir lite försiktiga. Bakåt har vi mycket energi och tillbakasprignet fungerar felfritt. Vi är snabbast tillbaka och vi är ute och stör passar. Armarna är högt upp och tjejerna på bänken undrar varför motståndarna "bara skjuter över målet hela tiden".
Efter en snabb påminnelse i halvlek går vi ut och gör den bästa halvleken i år. Det var ett otroligt samspel på plan och alla sköt och gjorde dessutom mål. Vi kom i fart, vi studsade oss fram, vi gjorde stegisättningar, passade långpassar och vi tog returer på skott.... Den glöden går inte att beskriva!!! Ni som var där - ni vet!

Hur matcherna än går och hur motståndarna än spelar, spelar vi VÅR handboll. Det och vår glädje för sporten och varandra är vår största styrka och det är det vi bygger vårt lag på!

Jag är så stolt att få vara tränare för de här tjejerna <3

Micaela Edman