Stabil höstpremiär i Alingsås

Höstpremiär i division 8 Södra borta mot Alingsås IF FF. Ett lag som precis som vi, önskar spela en varierad och underhållande fotboll, med sköna lirare och bra ledare. Det fanns en rejäl revanschlusta hos hela laget och med en förhoppning om att visa vår rätta sida denna gång (jämfört med den bleka insatsen i vårpremiären när vi möttes). Lång resa till vackra Mjörnvallen som ligger helt idylliskt och dessutom erbjuder en fantastisk anläggning.

Det låg lite orosmoln i luften eftersom vi inte hunnit göra ett enda träningspass med hela laget sedan sommarupphållet. Var vi stod kvalitesmässigt? Hur var konditionen? Hade alla följt sitt träningsprogram? Ni som följt oss länge vet att historiskt har vi varit lite trögstartade i augusti. Därför valde vi också på genomgången att inte lägga någon energi på att gå igenom för mycket kring spelet. Vi lämnad fritt över ansvaret till spelarna. Det enda vi repeterade var positioner i försvarsspel med understöd och press.

Man kände redan på uppvärmningen att det fanns en bra koncentration. Man kände också att det fanns ett sug och en spelglädje vi inte sett på ett tag nu. Orken var inte 100% än, men inte konstigt när vi är matchotränade nu.

Första halvlek gör vi väldigt bra och tar tag i taktpinnen direkt på avspark. Vi spelar väldigt varierat där vi blandar fint kortpassningsspel med de lite längre raka bollarna. Vi har bra rörelse utan boll och är tuffa i närkampsspelet.
AIF försöker pressa högt men tack vare bra spelbredd i backlinjen löser vi det bra nästan varje gång. De vill också hitta in med uppspel centralt på felvänd spelare mycket och det visste vi om. Där vann vi allt som oftast duellerna och kunde ställa om.

Vi har "bara" 2-0 i paus efter mål av Theo och Lukas. Den utdelningen kändes snål. Vi hade en ribbträff och ett par missade kanonlägen, och med lite tur kunde vi nog avgjort matchen i första halvlek. AIF har förvisso ett par chanser, varav en riktigt bra men med lite tur och skicklighet löser vi det. De gånger AIF blev farliga var när vi gick bort oss centralt på mitten.

Inför andra vill vi egentligen bara behålla koncentrationen då vi haft bra kontroll på matchen och samtidigt hålla tummarna att orken finns för 35 minuter till. Men inledningen av andra halvlek blev en mardröm. De första 10 minuterna är vi inte alls med. Vi kommer ut med vad som känns som fel inställning och ger helt bort initiativet. AIF gör för visso lite taktiska ändringar och flyttar upp mer spelare och försöker sätta en ännu högre press. Men det hade vi diskuterat och räknat med. Vi faller ner med hela laget i knät på Herfors, vi jobbar inte som ett lag utan springer en och en och AIF spelar runt vårt straffområde med oss som åskådare. Dock utan att skapa de riktigt heta insticken eller lägena till en början. När vi väl vinner bollen har vi ambitionen att spela oss ur på ett onödigt snyggt (och svårt!) vis. Detta leder till att AIF återerövrar bollen högt och kan skapa nya chanser och där ser vi trötta ut. Efter en tilltrasslad situation med kommunikationsmiss mellan våra spelare blir det istället för rensning fritt skottläge för AIFs anfallare och 1-2 kom som ett brev på posten. Högst välförtjänt mål efter den periodens bollinnehav. Men detta blev också en väckarklocka för oss då vi jobbar oss in i matchen igen och spelet jämnar ut sig bra väldigt snabbt.

Sista 20 minuterna känns båda lagen lite trötta och tempot avtar något. Det blir istället mer kamp än skönspel där vi får in 3-1 genom fint mål av Lukas. Där känns det som att AIFs ork tryter lite extra och att vi får energi av målet. Vi gör också 4-1 snabbt på och kunde nog satt ett par lägen till. Oavsett en kul match där vi idag var lite starkare och hade ett mer varierat passningsspel som blev avgörande faktorn. Tack AIF och vår omfattande hejarklack.

Kul att se att killarna under eget ansvar fixar allt med bravur gällande positionsspelet, speldjupet/bredden och det varierade passningsspelet, helt utan påverkan/instruktion från oss ledare, och utan ett gemensamt pass sedan slutet juni. En stor eloge. Skönt också att Theo kändes bättre i sitt knä igen och kunde spela nästan obehindrat!

Det blev en vacker sommarkväll i Alingsås där det man tar med sig hem var spelglädjen och suget i blicken. Det var ett tag sedan vi upplevde det så tydligt och kanske gjorde vilan gott för truppen? Kör man dessutom (fel) hem och åker via Göteborg hinner man fundera mycket innan man når Kinna. Referat med lite distans blir ibland mer koncisa.

Nu laddar vi om för match söndag och hoppas alla är fräscha för spel igen.

Forza KIF