Sammanfattning av säsongen

Nu när säsongen är slut så är det dags för en liten sammanfattning av den också.

Som alla vet så slutade vi fyra i år.
Vi startade säsongen bra med två raka segrar Öster och Qbik. Sen kom det svåra dubbelmötet nere i Malmö mot Lb07 och LdB där vi åkte på dubbel torsk.
Sen höll det på sådär. Vi blandade vinster med förluster.
Man ska dock tillägga en sak. Vi var det spelförande laget och skapade mest i alla matcher förutom matchen mot Kristianstad hemma. Matchen mot Limhamn borta så var dom det spelförande laget, men vi skapade mest.
Vi avslutade säsongen riktigt starkt med fyra riktigt bra matcher mot Linköping, LdB, Limhamn och Kristianstad. Dem tre senare slutade även topp 3.

Som alla redan vet så har vi i KIF Örebro det här laget för att ge så bra förutsättningar som möjligt till talanger i distriktet som vill satsa på fotboll och som har en dröm om att en dag bli allsvenska spelare.
Det är en elitverksamhet som handlar om att ta talangen från olika spelare och utveckla den talangen, så att dom blir ännu bättre än vad dom redan är.
Matchningen i F19 Allsvenskan är den bästa tänkbara man kan få i den åldern. I den här serien får man möta talanger från hela Sverige och även A-lagsspelare som behöver speltid. Ett exempel på det är när vi spelade med Sara Larsson i en match efter att hon precis återhämtat sig från en skada. Sara har ju över 100 landskamper på sin meritlista. Kristianstad har spelat med Sif Atladottir som är lagkapten i A-laget och är bland allsvenskans bästa backar. Man kan inte säga att motståndet är dåligt i alla fall.
Att försöka vinna matcher är en självklarhet för alla fotbollsspelare och så är det även i detta lag. Men fokus är alltid i första hand att utveckla den individuella fotbollsspelaren. Om vi sedan vinner matcher också, så är det ett plus.

Målet? Att få fram så många damallsvenska spelare som möjligt.

Årets back:
Priset borde egentligen heta årets backar, då det var två stycken som fick priset. Emelie Ahlin och Rebecca Öhman tog priset i år.
Båda två är bland seriens bästa ytterbackar och båda är vad man nuförtiden kallar för moderna ytterbackar. Dom är bra en mot en defensivt och offensivt. Dom kom som raketer på sina kanter under året och yttrarna och ytterbackarna i motståndarlaget hade jätteproblem med dom båda. Om dom försökte täppa till en kant, så kom den andra kanten ännu hårdare. Både Ahlin och Rebecca har utvecklats enormt i år. Rebeccas starka egenskaper innan var det defensiva jobbet. Nu har hon en ny dimension i sitt spel, med sitt offensiva spel också.
Ahlins starka egenskaper var det offensiva jobbet. Nu har hon även blivit mycket bättre defensivt. Grymt bra jobbat båda två!

Årets mittfältare:
Här var det egentligen inget snack om saken. Sejde Abrahamsson har varit jämnast under året och har höjt sin lägstanivå enormt. Jag kan inte minnas någon match i år som Sejde har gjort en dålig match. Det absolut bästa dock är att Sejde för ett år sen var en anfallare "som bara kunde spela forward". Nu är hon en box till box spelare som även gör en massa poäng. Blir bättre och bättre för varje träning hon gör. En tränares dröm!

Årets forward:
Här var konkurrensen inte så stor, för när säsongen tog slut så hade vi bara en forward kvar i laget.
Frida gick tillbaka till Lillån och Sjölla gick till AIK i somras. Priset gick alltså till Gabriella Kalkan. När domaren hade blåst av matchen så stod det klart. Gabbe blev lagets bästa målskytt och bästa poängplockare. Det blev 7 mål och 4 assist. Från att ha varit en spelare som bara jobbar under vissa stunder av matcher, så jobbar hon nu stenhårt i 90 min. Good job!

Det var det för det här året.

Nu får vi se vad framtiden visar!

//Omid