Referat: Köpingebro IF - Brösarps IF

Alla förutsättningar var där för att pågarna skulle ta ännu en seger. Laget så gott som intakt, gräset grönt och kvällen kanske årets vackraste hittills. Dock ställs vi mot ett Brösarp som matchen innan tagit poäng av ett formstarkt YIF (vilket vi tackar för) så inte läge för någon sorts underskattning!

Matchen inleds i ett ruggigt tempo från båda hållen. Taktiken från coach Andy var genomlysande; ingen slö start som i förra matchen! Brösarp inledde bäst och hade ett par farligheter de första minuterna, men Köpingebros stolthet tog så småningom över mer och mer, bäst läge hade Skinkan som fint tog sig fram till en chans som Brösarps backar (just det!) redde ut. Gott och väl 14 minuter in i matchen får vi dock se ett Kiffaanfall av en högre klass när bollen går som en kedja fram och tillbaka mellan de svartvita, innan den hamnar på Filip Fenings högerfot. Filip visar grym känsla när han slår bollen mot en Sylle med raketfart som likt en gasell på slätten springer majestätiskt förbi allt vad heter försvar och placerar in bollen snyggt bakom målisen. Alla i publiken njuter i den gassande solen!

Minuterna efteråt är det vackert spel från KIF och en någorlunda ödmjuk gissning säger att bollinnehavet är ca 90-10 i vår favör. Skinkan springer på allt i hans väg, och Åkesson har också en härlig dag på jobbet och verkar lyckas med det mesta. Laget spelar med självförtroende och trycker på för flera mål.

Målen väntar inte länge på sig heller. Kort innan halvtimmen är spelad är det ännu en gång briljans från vår egen lilla hårboll Sylvester som leder fram till 2-0. Personligen missade jag målet på grund av en stenätande bebis, men det ryktas om en utomordentligt vältimad skottfint efterföljt av en galant placerad boll förbi en chanslös målvakt.

Brösarp fattar nu att det är allvar och börjar kavla upp ärmarna. Vad de dock inte var helt medvetna om är att vår backlinje just nu är som en omutbar, välsmord maskin som inte släpper någon skit alls genom sina filter. Frustrationen gör sig bemärkt bland Brösarpsspelarna, och medan de letar fram kulramarna för att hitta en lösning så passar Skinkan på att göra det han gör bäst, nämligen springer ifrån backlinjen på sina lätta fötter och gör mål... tror alla! Men istället passar han på ett fantastiskt osjälviskt sätt bollen till en helt ren Åkesson på bortre som bara har att smeka in kalvskinnet! 3-0 och lagen går till pausvila.

Andra halvlek blir av förklarliga skäl referatmässigt kortare. Dels börjar superlativen att sina, men även för att det var mest en transportsträcka mot slutsignalen. Det ska dock sägas att Jeppsson i målet vaskade fram ett par halvsvettiga räddningar och att Skinkan förmodligen hade blivit tremålsskytt om han fått rätt passningar, för två gånger stod han helt ren framför mål men båda gångerna fick han tyvärr inte bollen. Han fick dock näta till slut! Anton (gissar jag på) slog en magnifik passning över Brösarps backar (just det!) som Skinkan bara hade att jobba på. Med en enorm kyla placerar han bollen mellan benen på en utrusande målvakt och vi har slutresultatet spikat! 4-0!

Med det sagt så blir det svårt att ge enskilda spelare beröm efter en match som denna. Minglare som jag är pratade jag med en del människor som alla var överens; laget ser stabilt ut och första halvlek var spelmässigt den bästa hittills denna säsong.

Ska jag ändå elda lite på folks självförtroende kan jag säga att Sylle var felfri idag. Springer på allt, dribblar och skojar, gör två snygga mål och gör överlag lite som han vill idag. Underbart njutbart att se. Skinkan gör som Skinkan alltid gör; springer för ett helt lag i 90 minuter, upp och ner, upp och ner, kämpar, sliter, vinner, irriterar och är helt enkelt guld! Philip Åkesson gör sin bästa match för säsongen, springer bra och öppnar ytor samtidigt som han snyggt håller boll som en targetplayer. Anton går från klarhet till klarhet på mittfältet där även Sam huserade idag. Sam var enastående första halvlek och gör inte en miss. Rogge krigar som Rogge kan och blandar med en klack här och en snedträff där. Backlinjen släpper inte till något. Jeppe och Hampus som var mittlås kompletterar varandra fint och blandar snabbhet och teknik med styrka och timing, Walle och Filip gör det de ska och hänger dessutom med upp i anfall flera gånger, vilket ger oss en extra dimension. Walle ser dessutom stenhård ut i sin nya frilla! Jeppsson sätter skräck i motståndarna med sin oräddhet och sina 100 kilo muskler.

En njutbar seger med andra ord, felfritt från samtliga!