Referat: Baskemölla IF - Köpingebro IF

Då var fotbollsutflykten till Baskemölla avklarad. Ingen är gladare än Triumphen, då körvägens sista bit från asfalt till grusparkering gick över stock å sten på två upptrampade ko-spår. Glad att mitt avgasrör hänger kvar!!

Matchen då? Jo, visselblåsaren från Tomelilla hade det goda omdömmet att starta matchen 30 minuter tidigare vilket i slutändan betydde att matchslutet kunde spelas av i hyggligt dagsljus. Hemmalaget rivstartade och satsade frisk men vann inget då KIF-teamet höll i bollen och rullade runtbollen med famlijen Sönnichsen som spindlar i nätet på mittfältet. Man kan bara imponeras av Tommys förmåga att "suga åt sig" boll och hålla den samma tillsammans med ben. Grabben är ju en bit över de 20 (å kanske de 30 åxå). En bit in i andra halvlek när Sönnichsen Sr snurrade som värst kom frågan från hemmalagets ledare: -Hur gammal e Tommy egentligen? När svaret levererades, kom kommentaren till hemmaspelarna: -Där ser ni vad som är möjligt, gnäll inte över att ni inte orkar. Tommy har spelat non-stop.

Åter till händelserna: Hemmalaget tog lite överraskande ledningen efter slarv/loj inställning/låt-gå-inställning i 11 minuten men egentligen handlade första halvlek om hur länge Baske-spelarna skulle orka hålla ihop defensiven, något de gjorde riktigt bra med alla möjliga medel, justa som ojusta. Sönnichsen Jr tyckte att det var nog när han från håll krutade in kvitteringen.
Spelet böljade fram och tillbaka (på Baskes planhalva) och kiffarna nyttjade kanterna förtjänstfullt. Robban och Tim hade ett antal bra inlägg som med yttersta hårtofsen skarvades bort av hemmaspelare. Slutligen tröttnade backlinjen en aning i hemmalaget och Robban fick skottläge från 18 meter. Bollen for som en misil 15 cm ovanför marken in i keeperns högra burgavel, otagbart. Efter lite tjoho och kramar firade den tillresta bortaklacken målet med kaffe ur termos och medhavd himmagjord mandelskorpa. Allt medan mullvadsskrämmorna i marken surrade lågmält. Sista 10 minuterna i halvleken spelades av utan större incidenter, då var KIF alldeles för stabila bakåt (Marcus A, Andy och Linus) för hemmalagets anfallsförsök.

Paus och byte av diverse åsikter och snuspåsar.

Andra halvlek startade frenetiskt. Tim satte nätet i dallring redan efter två minuter och efter ytterligare två minuter satte Hampus sitt första för kvällen efter en delikat passning från Robban. Pressen mot hemmaboxen ökade för varje minut och långboll. Sönnichsens samlade upp det mesta på mitten av banan och de få bollar med tillhörande spelare från hemmalaget som kom förbi styrde Marcus å Andy undan med lätthet. Linus i sin tur, höll bredden föredömligt och låg bakom flertalet smarta framspelningar till löpande mittfältare.
I matchminut 57 satte Tommy kiffarnas femte balja i krysset och modet började tryta en aning hos hemmalaget. Spelet hårdnade till en del men lugnade ner sig gansk fort. En eloge till hemmaspelarna som tog tag i sina egna "syndare". Med halvtimmen kvar slappnade KIF av och tillät hemmalaget komma fram i några farligheter där oftast Andy, Marcus och Linus redde ut situationerna men vid några tillfällen kom även Johan J i spel.

Mitt i halvleken pricksköt Robban in sexan från sin högerposition och KIF ställde in skorna på banan. Vips var hemmalaget farliga och skapade oreda i kiffaboxen. Baskemölla vädrade mål och slutligen lyckades man få in bollen bakom Johan J och glädjen hos målskytten var påtaglig i matchminut 82. Men säg den glädje som vara för evigt (eller ens länge). Hampus tod illa vid sig av firandet och rundade av matchen med ytterligare två baljor, båda på smörpass från Robban., i minut 85 och 89.
Efter 90 minuters spel på 9-manna plan blåstes matchen av och efter sedvanlgt hurrande sattes duscharna i respektiva omklädningsrum under belägring. Strax efter ätteläggens utträde ur dimmorna i omklädningsrummet rullade 2/3 av Anderssons på Nybrovägen hemmåt, i en förnöjt brummande Triumph Spitfire från 1966.