Referat: Köpingebro IF - Gröstorps IF

Så var den äntligen i hamn, seriesäsongens första viktoria. I hemmamatchen mot bottenkollegan Gröstorp hade fansen högt ställda förväntningar på en tre-poängare, men gästerna från öst gav inte med sig så lätt.

Inledningsvis var det mest ställningskrig på mittplan men hemmalaget visade bäst gry och vaskade fram ett flertal chanser under de inledande 20 minuterna. Gästerna, å sin sida, var på intet sätt ofarliga utan kontrade hyfsat farligt men familjen Hansson/Andersson höll anfallen stången och vid behov påkallades Johan J's uppmärksamhet.

Allt eftersom matchuret tickade på mot 30 minuter, steg förväntningarna på ett hemmamål. Måns, Anton, Kappe hade bra lägen att utföra detta "mirakel" men det ville sig inte riktigt. Med 30 minuter spelade iscensatte Gröstorp ett av sina sällsynta anfall och detta slutade med en frispark i högerinner-position, 15 meter från KIF-boxen. Frisparken lyrades in i box och KIF-keepern gick till väders för att enkelt greppa kulan i luften. Men bolluslingen slant, precis som räven, ur näven på Johan och droppade nätt och försiktigt ner på en Gröstorpsspelares svettiga panna, som i sin tur förpassade bollen in i nätmaskorna. Ett visst glädjebröl utbröt hos de tillresta fansen men detta dämpades snabbt av den tunga besvikelsesucken som lämnade kiffafansens kroppar.

Men hemmalaget lyckades skingra tankarna, ökade tempot och satte den offensiva planhalvan under belägring. Helt plötsligt uppstod hål i gästernas försvarslinjer och kiffarna sprang som jagade illrar mellan utsträckta ben och framkastade kroppar. Slitet betalade sig snart i skepnad av ett mål av Måns. KIF fick en frispark lite till vänster, mitt på offensiv planhalva, och frisparken slogs väl avvägt in i boxen av Kevin mot bortre stolpen där Måns hoppade högst och nicklobbade in bollen i målisens högra kryss. Snyggt, välförtjänt men allra mest välbehövligt (för nerverna). Resten av halvleken spelades av utan några större händelser.

Paus (=kaffe, korv och taktiksnack)

2:a spelperioden blåstes igång och KIF fortsatte sin höga press och Gröstorp fick slå ifrån sig med resultatet att KIF kunde ta hand om många andra-bollar på mittfältet. I halvlekens andra minut fick Hampus ett ypperligt tillfälle att ge hemmalaget ledningen men han fick inte träff på det fina inspelet från vänster och bollen rann ut över kortlinjen till inspark. KIF's tryck framåt fortsatte och gång på gång stacks det fram löpbollar på Måns, Kappe och Jensa men nätrassel uteblev. Kvarten in i halvleken gav pressen/stressen resultat i form av ett gult kort till en av backarna i Gröstorp. Detta efter att först ha förlorat en hård löpduell med mycket kroppskontakt med Måns och sedan minuten senare förlorat ytterligare en snarlik duell med Kappe, som slutade i frispark för gästerna. Efter avblåsning fick Gröstorpsspelaren för sig att det var DM i varpa och slängde bollen med god precision i ryggen på Kappe. Tillaget föll inte hemmafansen (läs Marita) på läppen utan missnöjet med tilltaget vädrades högljutt. Som väl var, hade stinsen sett vade domaren inte sett och den förre tillkallade den senares uppmärksamhet. Efter en kortare ordväxling med stinsen, tog sig domaren i makligt takt fram till den syndande spelaren och delade ut pålägget till kvällsmackan.
Efter tilltaget fortsatte hemmalagets fruktlösa jakt på ett ledningsmål.

Efterhand som gästerna ork tröt, minskade speltiden och publiken började så smått misströsta om ytterligare nätrassel. Med 7 minuter kvar uppstod så en gyllene chans för gästerna att ta ett målmässigt kommando men Johan J agerade resolut och självuppoffrande i duellerna som utpelades obehagligt nära KIF's mållinje och slutligen fick Christer bolluslingen lite högre upp i plan. Denna sekvens var lite symtomatisk för matchen i helhet: Mycket hjärta men mindre hjärna. Med matchuret inne på minut 89 fick så KIF tag i lädret och spelade ut på Måns på högersidan och Måns gjorde vad Måns brukar göra: Tränga sig förbi motståndaren. Efter denna kraftprestation spelades bollen snett-innåt-bakåt till Coach som några minuter tidigare haft ett liknande läge men då placerat bollen utanför målramen. Denna gång användes inte hjärnan så mycket utan rent instinktivt sög Dennie bollen till sig och vände upp mot målet, skickade bollen mot keeperns högra stolprot. Nästan framme vid stolpen slog felträffs-skruven till och hjäpte bollen att ändra en smula riktning och bollen landade i nätet på burgavelns insida. Vilt jubel bland den större delen av åskadarmassorna och strax efter avspark blåstes matchen av för full tid.

Matchens minus: Oförmågan att omsätta chanser till nätrassel.
Matchens plus: Insikten om att löpningar utan boll leder till målchanser.

Vid tangenterna
Håkan