Referat: Sövestad - Köpingebro IF

Herrlaget tog sig an Sövestad i helgen i en träningsmatch som inte kommer att få många pärmar i arkivet men som ändå går till historian på några sätt. Att det för första gången var näst intill vindstilla (det vill säga att det var mild orkanvarning) på Sandskogens idrottsplats borgade för en välspelad match, men efter ungefär 22 sekunder blev vi varse om att det inte skulle bli fallet.
Det testades en del på nya positioner och det såg ovant ut för många. Så till den milda graden att Sövestad kunde ställa om flera gånger och visa bra spel fram till sista tredjedelen där det tog stopp. Antingen för att siktet var felkalibrerat eller för att Johan agerade mur. Med en god portion tur kunde vi gå till pausvila med 0-0 men det hade nog inte ropats ”orättvist!” om Sövestad haft 3-0 med sig till den andra akten.

Väl där fortsatte det spelmässiga eländet. Och skadehelvetet. Redan i första halvlek kastade Hampus in handduken och strax före paus tvingades Anton linka av med vad publiken misstänkte var pungkläm, men amatörläkaren själv kom med diagnosen att ”det var något med innerlåret”. När sedan Måns fick problem med knät var sjukstugan total.

Nu skulle vi ändå vinna matchen till slut, men det krävdes en vändning eftersom Sövestad var ofina nog att ta ledningen på ett olyckligt tillbakaspel i början av andra halvlek. Rättvist, men tråkigt lik förbannat. Sövestad mattades dock av något efterhand (eller om det var chefens hårda konditionsträning som gav utdelning) och vi kunde ta över. Tim var pigg på högerflanken och Kasper sprang likt en brunstig iller på vänstersidan. Det var också Kappe som skulle kanonera in kvitteringen med tio minuter kvar att spela. Exakt hur det gick till minns vi inte (jo, Kasper minns nog) men att vinden tog inlägget var inte otänkbart. Oavsett blev det en projektil rätt upp i bortre krysset.

Segern skulle komma i slutminuterna och för andra matchen i rad var det Eugen-ius som målade ett konstverk på den gröna duken. Bollen kom in från höger och i stället för att göra något tråkigt och normalt lobbklackade den rumänske kanonkungen in det avgörande målet och såg ut som han inte gjort något annat i sitt liv.

Slutsatser? Det var ingen bra match från vår sida. Men vi vann och är alltjämt hundraprocentiga. Här de utlovade historiska faktan:
- Tim fick sitt livs första beda (för den oinvigde är det priset för matchens tre bästa lirare i KIF).
Ja, det var väl det...
Jo! Förresten. Kasper var också möcke bra, och då har han inte ens mutat undertecknad särskilt mycket. Nämnde Tim bör även nämnas för sina pigga räder och precisa inlägg, liksom Johan som gjorde en handfull avgörande räddningar. Men annars är det kollektiv uppsnäppning framöver som gäller!