Referat: Harlösa - Köpingebro IF

Ja, det var nu som de sista 90 minuterna skulle avgöra nästa säsong för båda lagen. Ska det bli div.6 eller 7 för KIF? Skulle Harlösas ledning med 1-0 från första mötet räcka? Frågorna var många och spänningen dallrade likt en hägring över Köpingebro IP när laget och supportrarna äntrade den för dagen chartrade bussen för att gemensamt ta sig till Harlösa IP.

Harlösa hade gjort sitt, vädermässigt ivarjefall. En osannolikt värme med tillhörande sol och brist på vind gjorde matchförutsättningarna optimala för lagen. På pappret hade Harlösa ett synbart övertag med enbart 3 förluster på hemmaplan å KIF "bara" 4 vinster på bortagräs.

När så matchen kom igång stod det ganska klart att KIF inte brydde sig om vad statistiken visade. Gästerna från gamla SSA-metropolen tog direkt tag i dirigentpinnen och pressade gaspedalen i botten. Avspark och spel på mittfältet och bollrullning slutade efter 1.40 med mål för KIF. Efter ett utspel på högerkanten, kom bollen in i boxen där Jonne hann först på kulan och placerade med ackuratess bollen i nätmaskorna. De för dagen Juventus-klädda supportrarna jublade skyhögt och mungiporna tappade höjd på hemmalagets dito.

Efter nästa avspark återupptog matchbilden samma skepnad. KIF dominerade spelet. Planen och ståplatsläktarna. Harlösa tilläts inte att sticka fram i något som kunde betraktas som farligheter. Detta såg ett fokuserat mittfältsspel till samt Christer genom sin verbala styrning av de unga adepterna i Dennie:s garde.

Matchbilden såg ut som följer: KIF provade kantspel, instick och lite längre bollar mot Harlösas försvarslinjer och detta verkade inte gillas då en del hårda och fula tilltag kunde skönjas. Men den för dagen kompetente domaren såg till att stävja varje oroshärd på ett bra sätt. Harlösa å sin sida hade nu fått lite mer att säga till om när matchuret tickat fram 20 minuter. Hemmalaget provade åxå sitt kantspel men med lite sämre framgång än vad KIF hade. KIF:s ytterbackar fick inte jobba lika hårt som Harlösas och det var en klar indikation på vart matchen lutade.

Med kvarten kvar av första halvlek fick Harlösa äntligen lite utdelning för sitt slit genom en vänsterhörna. Hörnan togs bort av ett väl samlat försvar och inget mer hände under detta anfall. Men hemmalaget vädrade lite morgonluft och lyckades skaka fram några hörnor till och vid ett tillfälle hade man även ett inkast som ställde till det för Johan men situationen räddas genom ett bra ingripande av Christer och Johan gemensamt och matchuret visade till slut 45 och rättskiparen blåste för halvlek.

2.a halvlek började som så många andra halvlekar efter paus: KIF kvar på bänkarna. Harlösa bytte skepnad (så även KIF) å tog ett bastant tag i bollen och matchen. Under halvlekens första 10 minuter fick KIF mest ägna sig åt försvarsspel å långbollar mot en vilt jagande Jonne. Harlösa radade upp chanser och halvchanser i parti å minut och bara Johan och Christer verkade ha vaknat till liv ur halvleks-koman.

Mitt i all hemmapress lyckades KIF ta sig upp på offensiv planhalva. Ett inlägg slogs från högersidan, ett par meter in på hemmalaget planhalva, mot bortre delen av boxen. Vad mittbacken i Harlösa tänkte på, det vågar jag inte gissa, men en bakåt-nick/skarv mot eget mål blev det i alla fall som överrumplade keepern totalt och stående på 16-meterslinjen fick backen se bollen segla över egen målvakt med nätrassel och jubel från de tillresta KIF-supportrena som resultat.

Det granna självmålet verkade dock ha en positiv effekt på det blåklädda hemmalaget för pressen mot KIF:s box ökade markant och några minuter efter en makalös enhandsräddning på mållinjen av Johan lyckade hemmalaget till slut överlista Johan efter ett bra anfall på sin högerkant. 2-2 totalt i kvalspelet och nerverna löste entrébiljett till matchen. Nu försökte Harlösa desperat att få till ett kvitteringsmål och totalledning men Kiffarna vaknade lyckligtvis upp ur sin koma och flyttade upp spelet på säkrare mark. Långbollarna hade tyvärr infunnit sig i KIF:s spel och detta magasin verkade outtömligt. Det fina spelet från första halvleken var som bortblåst och passningar under 25 meter sågs sällan till. De som var över 35 meter var dock i legio.

Men vid ett par tillfällen i mitten av halvleken hittade KIF tillbaka till sitt normala spel och vips, så satte man Harlösa under press. Men dessa tillfällen var lätträknade och båda supportergängen satt och tuggade på nagelbanden. I den 20:e minuten fick Anton fritt spelrum efter en rensning/långpass och sprintade ifrån sin bevakare. Väl inkommen på skottavstånd väntade han på keeperns beslut och placerade bollen lågt till vänster om den utrusande målisen och vansinnet var igång igen bland kiffa-supportrarna.

Nu hängde allt fler i Harlösa med huvudet och i allt fler situationer märktes en viss frustration/besvikelse över att biljetten till div.6 satt i händerna på Dennie:s garde. Nu höll sig lyckligtvis kiffaspelarna kalla och inga skandalscener fick rapporteras av medieuppbådet som var på plats. Allt eftersom matchuret obevekligen tickade fram mot de 90, desto modstulnare blev hemmalaget.
Man försökte verkligen sätta KIF under press men hela KIF försvarade sig nu med bravur och med tanke bakom varje uppspel, sidledspass och rensning redde man ut alla problem och finter som Harlösa försökte sig på. Med lite flyt hade t.o.m. KIF kunnat utöka ledningen när Marcus slog in en högerhörna som smekte ribban men Fru fortuna tyckte att ett självmål på pluskontot räckte.

Efter 2 minuters tillägg (precis som i de stora matcherna) blåste domaren av tillställningen och Da Coach fick sin efterlängtade dusch i något drickbart med bubblor.