Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Köpingebro IF Seniorlag Herrar
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Köpingebro IF Seniorlag Herrar.
Seniorlag Herrar
Följ oss för uppdateringar
Så har jag klarat av årets första tur! Min skånske ägare hade klätt mej i min gula hardtop och ville att jag skulle starta på ett kick. Trodde han ja!! Det krävs lite mer smicker och fjäsk än ett full laddat batteri för att jag ska gå igång. Tänk er själva - jag har stått under ett tunt täcke i ett garage i nästan 5 månader. Vet ni hur kallt det var i garaget för några månader sedan? Det var så att kromen nästan svartnade, ska jag få be att tala om.
Hur som helst, jag spelade lite svårflörtad i ungefär 30 minuter så att han fick upp blodtrycket ordentligt. Hahaha, ni skulle sett minen på honom när jag NÄSTAN startade 8 gånger på raken. Till sist tyckte jag faktiskt lite synd om honom och startade välvilligt. Solen sken utanför porten och det var ju, trots allt, ett tag sedan mina däck fick smaka asfalt.
Iväg bar det, genom min hemby, mot... EN IDROTSPLATS!!!!!!!!!!!!!!!! Vad har jag gett mej in på? Början av färden verkade lovande. Ägaren på gott humör, småvisslande och allmänt lyckligt utseende. Ja, jag har förmågan att "spionera" på mina passagerare genom instrumentens välputsade glas.
Färden gick förbi nykörda åkrar och det luktade vår i luften. Jag brummade så gott jag kunde för att han skulle trivas. Samtidigt ska det ju erkännas att det var härligt att vara ute ur det mörka garaget. Vi passerade något som hette Högestad, Sövestad och Snogeholmssjön. Det sista kände jag igen. Här har jag varit förut, med en fikakorg i baksätet. Men inte denna gång utan färden fortsatte på den breda asfalten som kantades av höga trädstammar. Plötsligt öppnades vyerna och en bred och lång asfaltsremsa uppenbarade sig. "Nu jäklar ska det bli åka av" tänkte jag och laddade mina förgasare extra. Men icke då!! Nänä, Mr Redig lät mej småputtra i de sedvanliga 70 km/h. Det var väl själva ... MOI - som är byggd för racing! Visserligen på 60-talet men dock. Här hade han en redig chans att åka ifrån den där otrevliga Volvon som slickade mej i avgasröret genom skogen. Det var en konstig typ det, kom säkert från utsocknes ifrån och hade säkert inte sett bil på länge. En bit in på rakan körde han om och försvann till vänster, strax innan en högerkurva.
Den långa rakan avverkades och en rondell senare så var vi inne ibland hus igen, tror det stod Sjöbo på skylten. Uppför backen och lätt nerför igen. Mitt i allt vill han svänga höger! "Ok" tänkte jag och hängde med och var snart framme vid en samling bilar. Men titta där! Där stod ju en bil som jag kände igen. Min ägares sons bil - den blåa Volvon. Den har jag pratat en hel del med, visserligen genom garageporten men än så länge är den inte ljudisolerad. Volvon var lite deprimerad när han parkerade första gången på uppfarten. Han hade tvingats lämna sina kompisar på skroten och var inte på humör. Jag hörde på motorljudet att han inte var tillfreds med sitt liv. Försökte prata sans med honom och det verkar som om det har hjälpt lite. Fortfarande lite grinig emellanåt men allt som oftast på bra humör.
När jag så blev parkerad och ägaren lämnade mej såg jag till min fasa att jag stod vid en idrottsplats. Fy Fiat vad trist! Men jag hade kompisen vid vänsterdörren så jag klarade mej ganska bra ändå.
Det tog väl ca 2 timmar innan ägaren dök upp igen, nu fortfarande munter. Det hade väl gått bra för laget han följer. Har hört historier om honom av både Cittran och Focusen på uppfarten.
Han lade glasögonfodralet och lite lappar i sätet bredvid sig och, nyfiken som man är, kikade jag lite i smyg på hans ihopkrafsade text. Där stod följande:
"1 - 15: Bra spel, Anton/Kappe styr mitten. Slappt försvar ger möjlighet till VIF. Anton bra skott från 22 m dock mitt på. Eugen/Damir håller vänsterkanten bra." Lite på sniskan stod det "Bra snack i laget" också.
"15 - 30: Liten schackning 15-20 min. Bra försvarsspel, Anton åter bar skott. Marcus bra inlägg (2 st.), Kappe kommit i bra läge. Lite fördel KIF i spelet. Fortsatt bra snack å bra attacker"
"30 - 45: Fortsatt bra spel. Anton, Noam å Kappe skapar ytor å avslut. Lite tillbakapressade pga. byten. Fortsatt bra snack och hjälper varandra bra"
"45 - 60: Svag start, inte på tårna. Dock bra försvarsspel. Eugen skott i stolpen efter 8 efter lång frispark från Alex. 2:a halvan lite stiltje i spelet. Trötthet från båda lagen. Lite tappat på centralt mittfält"
"60 - 75: 74’ Noam i burgaveln efter framstressad chans. Målchans åt andra hållet direkt efter. Fortfarande jämt spel. KIF lite mer finlir, VIF med tyngd. Snacket??"
"75 - 90: Jonne 0-1 på frispark i 85:e. Tillbakatryckta sista 10. Orken? Tappat mittfält totalt"
Hemfärden startade med ett litet kaos. Ett cirkussällskap hade stannat längs hela gatan och det var enbart enkelfil som gällde för att komma ut. Tur man är liten och nätt! Väl ute ut bebyggelsen gick återfärden genom samma skog som tidigare passerats. Det var inte så varmt längre och jag såg till att få upp temperaturen snabbt, både i motor och kupé. På vägen genom skogen såg jag också att ägaren tittade lite mer oroligt längs skogsranden på båda sidor. Ögonen gick som ett par trimmade vindrutetorkare. Han tittade väl efter djur, modell större än katt. Kan tänka att han inte ville ha en sådan på någon av mina framskärmar. Det är ju inte snyggt med päls på flygeln. Möjligtvis i mitt baksäte men inte annars.
Färden gick bra fram till Ystad där jag fick ny 98-oktanig bensin i tanken. Det smakade underbart!!! Tänk att han inte tänkte på det från början - då hade jag ju startat utan knussel. Men jag får väl lära upp honom. Har ju inte haft honom som ägare så länge, bara 2 somrar men han verkar bildbar.
Efter tankningen fick jag "stila" lite genom Ystad innan jag fick vända framlyktorna mot hembyn och mitt garage. Väl där, fick jag mitt täcke och en kärleksfull klapp på koffertluckan med följande ord:
-Tack för turen och god natt, snygging.
Hur många får ett sådant avslut på dagen?
ECL663
Triumph Spitfire MK2, -66
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera