Härlig rivstart för nya Källby

Källbys vita hjältar fick en läcker start på säsongen efter en riktig glädjeinsats i söndagens premiär. På schemat stod hemmamatch mot Lidköping United, ett spelskickligt och temperamentsfullt gäng med nyliga division fem-meriter. I Källby finns dock även många grabbar som hört talas om division fem, om inte genom spel så genom mytomspunna historier från fotbollssektionens Teddy Forsberg.

Samme Teddy, tillsammans med sin ständige sektionsföljeslagare Stridh, inledde premiärdagen med att bjuda på episk pastasallad och fotbollsquiz, en aktion som dock snarare sänkte självförtroendet hos många. Att missta klassiska Liverpool-hymnen "You´ll never walk alone" för den sorgliga Corner-sången är inte direkt en självförtroendeboost. Nästa gång kör vi barnfrågor tack, med tre alternativ!

Till matchen! Den hann nämligen knappt att börja innan en nyfriserad (många sådana i hemmalaget) legendar angav tonen med ett mästerverk värdigt Da Vinci, eller åtminstone en konstnärlig femåring med ett par kritor. Efter en totaldominans av veckans avslutningsövningar hade Petter Georgsson avancerat till rollen som förste frisparksskytt, och när chansen dök upp var han inte sen att med sina fräscha X-force-muskler knuffa bort såväl Mackan (100 kg pappamage) som Lill-äpplet (20 kilo insulinpump) från bollen. Resultatet blev en Beckham-värdig höger insida som dök ner ribba in bakom en kanske inte maktlös, men definitivt överraskad United-keeper.

Georgssons mästerverk satte sprutt på samtliga Källbyben, främst petade frisparksskyttarna Mackan och Apell som snabbt fyllde på med varsin egen fullträff vilket tidigt gav 3-0. När sedan United-försvaret bjöd gammelman Möller på ett generöst självmål och lite tid i rampljuset så kändes matchen stängd redan efter en knapp halvlek.

I den andra akten tilläts United reducera, Mackan bjöd på en missad straff och Julle blev sparkad i ansiktet. Det bjöds även på en hel del cykelsparksförsök. Vi nöjer oss där. Grymt!

Spelarbetyg:

Klassisk skala:

1 - Flöjten-klass
2 - Godkänd
3 - Välspelande
4 - Mycket imponerande
5 - Division fem-klass

Målvakt:

Niklas Pettersson - 3. Välklädd till samling och brutalt stilig även på plan. Med nya, självlysande handskar skulle Kaka rädda bollar även i de mörkaste Skövdegränder. Svor rejält när nollan sprack, och där sket sig även betyget.

Backlinje:

Gustav Myrberg - 5. En helt underbar spelare att ha i laget. Med extra fartfylld frisyr (se Paradise Hotel-Calle) sprang Kroppen som en livrädd hare upp och ner längs flanken under 90 minuter. Fick även tillräckligt lite boll för att inte fucka upp ett toppbetyg.

Rasmus Gustafsson - 4. Lagets visuellt vackraste spelare, men på planen den klart vidrigaste. Älskar smånyp och oprovocerade sparkar, och var givetvis i sitt esse under premiären. Precisa långbollar varvades med patetiska filmningar, helt enkelt en vanlig dag på jobbet för hårde Razz.

Mikael Möller - 4. Ska tacka gudarna, speaker Hebbe och United-försvaret för att han ropas upp som målskytt efter en tämligen usel frispark. Men visst, även en blind höna kan finna ett korn och kanske var detta Möllers lyckodag. I spelet är det som vanligt - högljutt, rejält och flärdlöst.

Julian Gerding - 1. Under många stunder en av planens bättre aktörer, med den norska skottfinten som främsta vapen. Kliver dock av matchen med fem minuter kvar på grund av ett två millimeter stort jack i ögonbrynet. "Hela ögat var borta", hävdade Julle. Jävla fjolla, säger jag. Flöjten-klass.

Mittfält:

Petter Georgsson - 5. Fullkomligt briljant, precis som vanligt, i sin nya roll som defensivt nav. Avancerat till förste frisparksskytt efter diverse uppvisningar på träning, och behövde givetvis endast en chans för att hitta nätet. Räddar även heroiskt mål bakåt och skaver på en hel del hälar. Hjälte.

Simon Kjellström - 1. Nej, detta var inte Kjellströms match. Annonserades redan innan match i en tydlig offside-position, men tvingar inte domare Håkan att vissla i pipan en enda gång. En Kjellström onside är tyvärr mest en belastning. Gör om, gör rätt. Flöjt.

Rickard Nylander - 4. Långa stunder vilsen och i tydlig saknad av försäsongens klassiska underställ. I andra halvlek, efter ett snack med tränare Jönsson, händer dock något med Räkan som plötsligt börjar cykelsparka på allt som rör sig. Oerhört underhållande och endast ett stelt United-ben i från att resultera.

Markus Olsson - 1. Står på transplantationslistan till en ny häl efter att ha utstått konstant skav i 90 minuter. Står dock upp som en stolt bäver i en timmerfabrik och tar smäll efter smäll. Oavsett omständigheter är det dock aldrig ok att missa en straff på en halvskadad keeper, där snackar vi Flöjt.

Emil Johansson - 4. Härlig debut av junis-Emil som med nytt, flötigt hårsvall agerar synnerligen kompetent på yttern. Davids son (inte Hosiannah) ger den stadiga vänsterfoten ett ansikte, och endast en välutvecklad United-mage stoppar nätkänning redan i debuten. Framtidsnamn.

Anfall:

Johan Apell - 4. En riktigt fin insats av den socialt så beskedlige Johan. Med pumpande blodsockerhalt leker Lill-äpplet fotboll med ett leende på läpparna, säkerligen med kärleken Emma i konstant åtanke. Dundrar in ett läckert mål, där han talar så tydligt att den för dagen inkompetente Kjellström lyckas hamna i assistkolumnen. Fixar även straff och agerar starkt som världens minsta targetplayer.

Avbytare:

Linus Dahlström - 5. En helt fantastisk fotbollsunderhållare. Kanske inte alltid på rätt plats, men med bollen i ägo är Limpan en underbar magiker. Den flygande cykelsparken (patenterad ostbåge) från straffområdeslinjen kommer ingen på Eolsborg någonsin att glömma. Tyvärr missades bollen och blev till livsfarlig kontring, men ambitionen är det viktiga.

Jonas Andersson - 4. Att skicka in Gammel-Jonas i en infekterad kamp som denna är alltid en risk. Och visst levererar den sure pensionären, efter blott ett par minuter har PRO:s ansikte utåt lyckats sparka en redan skadad United-keeper i ansiktet. Glider dock undan smidigt med sitt läskiga getskägg och polerade skalle. Ingen fuckar med Gammel-Jonas.

Rasmus Jansson - 3. Kommer in och lattjar boll när matchen sedan länge är död. Förnedrar ett par motståndare med härliga vrickningar och bör vara rätt irriterande att möta. Sveriges fulaste tatuering på högerlåret gör dock att betyget går ner, att offentligt visa kärlek till Chelsea borde innebära elektriska stolen.

Jonatan Sandén - 4. Fick cirka tio minuter på planen, vilket innebar en ungefärlig 50-procentig chans för rött kort. Överraskade dock positivt genom att endast dra på sig en gul ostskiva, och fick även sin vidriga frisyr korrigerad av arg United-lirare. I spelet löjligt ego och målkåt, precis som vanligt.

Löjligt kul att lira i dag, vidare mot nya mål och ostbågar!

/DJ