Gemytlig uddamålsseger mot Rackeby

Källby fortsätter att stoltsera överst i det getingbo som är Lidköpingssexan. Det stod klart efter måndagens knappa men ändå trevliga 1-0-seger mot Rackeby. För visst är det stundtals härligt med lite oväntad spänning i vardagen.

De vita hjältarna fortsätter sin framgångsrika flygtur i tabelltoppens allra översta ozonskikt. I måndagens match mot Rackeby prövades ännu en väg till seger, den något tama "ta en tidig ledning för att sedan bränna lite lägen och försvara poängen sådär lite lagom mediokert för att framkalla någon slags mikrospänning i matchen-approachen".

För att göra spänningsfaktorn tydlig redan på förhand valde coach Möller att inleda med 2000-talets mest tveksamma spelaruttagning. Exempelvis framstår Hamréns drag med Lustig på bortre stolpen som en ren snilleblixt i jämförelse. Nu skulle nämligen ärkefegisen med det höga hårfästet och tveksamma bilintresset placeras som ytterback. Ja, vi talar givetvis om Oscar Fuckin' Mellgren.

Bättre chans än så skulle Rackeby knappast få till total offensiv dominans. Melly inledde också med att ensam flytta ner offside-linjen med dryga 50 meter, men sedan visade sig faktiskt rädslan vara helt obefogad. I löpduellerna med den antike, men ständigt farlige, "Mål-Ulf" visade sig faktiskt Flint-Oscars topphastighet på dryga 10 km/h räcka långt.

Med Melly någorlunda bekväm i sin nya roll vågade Källby även börja fokusera på lite anfallsspel. Mest fokuserade den tidigare nick-invalide Karlgren, som efter 20 minuter lyfte likt ett skevt Eiffeltorn på Calles välslagna hörna och skallade in ledningsmålet. Själv trodde dock en besviken Karlgren, av ren vana, att han blivit avblåst. Domaren hävdade dock - tro det eller ej Jerker - att det faktiskt är tillåtet att träffa bollen med pannan. Sjukt.

Med ledningsmålet i säcken fortsatte hemmalaget att spela en tämligen bra fotboll under den första halvlekens avslutning. Den briljanta uppspelskvaliteten i backlinjen reflekterades dock inte i precisionen på den sista tredjedelen, och ledningen förblev beige och tråkig. I paus kändes livet ändå tämligen skönt, med undantag för det faktum att Lill-Äpplet väntades beträda planen.

Med ex-kaptenen på planen vaggades också hemmalaget in i en falsk säkerhet, ungefär som när horlaget City byter in den "fantastiske" James Milner. Plötsligt fungerade ingenting i spelet, samtidigt som huvudpersonen själv mest sprang runt och vinkade till potentiella paparazziblixtar på läktaren. En kritisk blick från flickvännen fick dock Johan att, nästan på Algeriskt vis, kombinera sig fram till ett friläge med hjälp av Karlgren. Väl där var dock avslutet lika svagt som en kopp kaffe bryggd på bumbibjörnar.

Slutligen blev tillställningen lite lagom spännande när gästande Rackeby, placerade nästan chockerande lågt i tabellen, lyfte upp lite aggressivt folk i matchens slutskede. En av skogens aggressiva krigare fick också den stora chansen med fem minuter kvar, men den instinktiva tåpajen från två meter tog i Söders överliggare. På returen visade sedan Georgsson på sin snabbtänkthet när den klassiska dräggmanövern "knä i penishöjd" förvandlades till en optimal försvarsåtgärd. Resultatet blev en lös nick mot öppen kasse, tre poäng och en ljudligt kvidande motståndare. Varsågod världen.

Spelarbetyg:

Klassisk skala:

1 - Flöjten-klass
2 - Godkänd
3 - Välspelande
4 - Mycket imponerande
5 - Division fem-klass

Målvakt:

Mattias Söder - 3. En tämligen lugn dag på jobbet. Plockar det han ska utan större kontroverser. Chillade iskallt medan Rackebys stora chans tog i ribban.

Backlinje:

Oscar Mellgren - 5. Matchens stora chock. I brutal backbrist fick Melly "chansen" att ta sina nyfunna defensiva skills till nästa nivå. Briljerar med underbar uppspelsfot och stilfulla glidtacklingar. Avskyr att hålla offsidelinjen.

Petter Georgsson - 5. Tillbaka i sina gamla "mittback-hoods" presterade Georgsson återigen på klassisk toppnivå. Ger den stilfulla bröstningen ett ansikte och styr försvarslinjen med flärd och överstegsfinter. Kung.

Mikael Möller - 4. Georgssons totala motpol. Står upp i det fysiska spelet och pushar laget framåt med en underbar röststyrka. Vinnare av den interna veterankampen vs gamle Mål-Ulf.

Carl Nilsson - 4. Fullbordar den välsynkade backlinjen. Ett ständigt kvicksilver på högerflanken och kombinerar väl med sin grävmaskinistvän Räkan. Pålitligheten personifierad.

Mittfält:

Markus Olsson - 3. Styr stundtals mittfältet med järnhand, främst i första halvlek. Läckra crossbollar blandades med fina ensamföretag. Lagets svaga andra halvlek sätter sig dock även på Mackans betyg.

Jonas Andersson - 3. Stark bollvinnare och ständigt irritationsmoment för motståndarna. Hatad av hela Rackeby till följd av verbala fighter med närmast halva laget. Underbart underhållande att följa.

Alexander Karlsson - 1. Stundtals pigg under de första 45, men offrades i paus. Väl på bänken hävdar envisa rykten (Razz) att en flisa i röven hindrade från vidare spel. Klassisk Flöjten-skada och betyget är givet.

Linus Dahlström - 3. En välplanerad semester förhindrar fortsatt kaksmuggling, men Limpan verkar ändå högmotiverad. Härlig att skåda i fri trequartista-roll, även om han till slut offrades för Lill-Äpplet.

Rickard Nylander - 3. Sprang stundtals i åttor rund en tämligen virrig och rödlätt ytterback. Missade dock, precis som hela laget, de avgörande passningarna och mycket rann ut i sanden. Vill ha mer mål.

Anfall:

Jerker Karlgren - 3. Ännu en matchavgörande insats. Verkar dessutom efter 25 levnadsår äntligen ha lärt sig att öppna ögonen vid bollkontakter med pannan. Visade upp en oförskämd spänst men gick annars på hyfsad sparlåga.

Avbytare:

Johan Apell - 3. Självutnämnd frälsare med påtagligt storhetsvansinne. Med kärleken på läktaren glassade Äpplet junior omkring med svansen i vädret och levde konstant rövare. Bra löpare, sämre avslutare.

Jonathan Lorentzon - 2. Den tekniske Lorentzon fick äran att i paus ersätta den brutalt flispåverkade K. Kom dock sällan med i spelet när laget föll ner i tempo och fick aldrig läge att briljera. Framtidsnamn.

Niklas Bengtsson - 1. Serverades friläge efter en underbar glidtacklingkross av Georgsson. Brände dock grovt över med sin bitiga vänster och dagen var förstörd. Flöjten hade inte gjort det sämre.

Jonathan Sandén - 0. Kommer in, nickar åt fel håll och stoppar upp en servett i näsan. Har sedan mage att kritisera referatskrivaren efter match, vem fan tror pojken att han är? Inte ens värdig en flöjt.

Rasmus Gustafsson - 5. Testade sina veka nerver innan match med negativt resultat. Agerar sedan väloljad stekare och kompromisslös insider under 90 minuter på bänken med fantastiskt resultat. En äkta murvel.

Snyggt grabbar, nu rullar vi på mot uppehållet.

Vi säger så.

/DJ