Referat: W? IF - K?pingebro IF

Wä-Kif 2-3 vi vann jätte rättvist och nu blir det kval, tjo och hej tack för mej.

Nä skämt åsido, jag skall försöka skriva ett mer utförligt referat, tiden har bara inte räckt till riktigt. Tror faktiskt inte jag är inte riktigt ensam om detta fenomen, men hade ju faktiskt möjligheten att prioritera framför höstrustning i trädgården, en färd tillsammans med våra damer i lördags till Wä If´s lilla lilla grind inpå den gigantiska parkeringsplatsen strax sydväst om 2 tjusiga gräsplaner, och då är det inte mer än rätt att det bör komma ett referat ur den resan.

Provade de 2 sista matcherna att skriva live tror alla märkte hur snabbt referatet var då men insåg ganska snabbt min begränsning trots flera år som batterist(trummis för er som är av det icke kulturella slaget) och vidlyftigt skrävlande om manlig multifunktionalitet. Upptäckten bestod utav att jag missade för mycket av matchen helt enkelt ingen egen behållning alls.
Min största fadäs i detta tillstånd var namnbytet på vår mål skytt i matchen mot Bromölla ifrån Lidberg till Andersson blottar ödmjukt strupen i en förhoppning om förlåtelse för misstaget.


Nåja nu till matchen mot WÄ.


Start elvan bestod utav .........ja det kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg och det känns i detta läge faktiskt lite oviktigt.
Vi hade med oss 16 tjejer som hade ett mål för dagen och det var att bärga 3 pinnar till syd.
Matchen var vår i alla fall i de första 46,5 minuterna, vi han med att få en straff 3 minuter in troligen för hands ingen vet riktigt en straff som vi tyvärr inte förvaltade, Madde hann med att gör ett riktigt klass mål (Lidberg inget annat) och Emma P hängde in det lilla runda äcklet i första klykan på liggande boll (frispark) ifrån 30 meter inte ens om deras målvakt stått på byggnads ställning iförd heltäckande dress gjord utav klisterbinda uppe i hörnet så hade hon rört den bollen, jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för superlativ om hennes bollträff men är det något denna Svarte dam kan så är det att göra otroligt, inte bara snygga utan viktiga mål.
Vi går till paus vila med 0-2 i vår favör.

I andra så har sannolikt våra (huvva) grön orangea motståndare fått sig en reguljär uppsträckning i omklädningsrummet och kom ut som ett annat lag, tror också att viss nervositet och trötthet smög sig på oss och helt plötsligt var det enorm nerv i matchen.
Vi pressas längre och längre ner i planhalvan och WÄ reducerar inte på något sätt orättvist efter ett tag i andra halvlek.
Efter detta så tror jag att i princip samtliga i från våra breddgrader stod upp och försökte hjälpa till så¨gott det gick med andan i halsen.
Skrockande konstaterar vi efter en av våra för halvleken sällsynta kontringar med resultat hörna, bara vi inte få en kontring tillbaks med mål i nacken nu. Vet inte om Madde (Lidberg inte Andersson) kände samma sak för hon dundrade in härliga 1-3. Många av oss pustade ut nu på riktigt och kände lugnet till viss del, nu var det ju så att detta tog inte Wä någon hänsyn till trots knepiga påstående om inställnings problem ifrån hemma publik utan de trumma oförtrutet på fram åt.
Pressen resulterade i ett par svettiga minuter och en avslutande straff efter en egen hands o vårt område, man sätter straffen och domaren blåser av matchen.
Vår seger är ett faktum.

Vad tar vi med oss och vad lämnar vi.

Vi tar med oss ytterligare en vinst, det är ju en monster klyscha att tala om Leffe effekten, men ingen som sett vårt kära damlag de sista matcherna kan säga emot att det finns en Leif i laget och han har gjort skillnad.
Avgörandet ligger i våra händer och vi skall ta den chansen som vi själv skapat.

Vad lämnar vi, allt annat just och fokuserar på kommande 2 matcher.

Uncle "oj vad jag börjar bli gammal " Fester.