Sammanfattning Umecupen

Sammanfattning Umecupen
Ytterligare en cup är färdigspelad. Den tredje för säsongen. Alla tre med olika förutsättningar. Vi kunde nu åka med de flesta spelare och hade två målvakter och 15 utespelare tillgängliga för spel. Fyra ledare som sov med laget i ett trångt klassrum.

Sportsligt så gick det inledningsvis bra. Vi gör 7-0 i den första sena kvällsmatchen mot Luleå med tre minuter kvar på matchuret. 7 olika målskyttar fick vi det till. (Domarna tyckte sex olika). Sen har vi tre svaga minuter när vi inte lyckas täcka skott utan hamnar lite för långt ifrån motspelarna. Och de gör tre snabba mål på oss. Slutresultat 7-3. Ändå komfortabelt och en smakstart på cupen. Snabb dusch och promenad fort tillbaka på skolan på nattvila.

Som det brukar vara på cup så var det svårt för några att somna. Lång resa, mycket anspänning och pirr i kroppar. Madrasser som tappat luft, avbruten sömn och stela ryggar.

Trötta men peppade grabbar och tjej på frukost. Lite trötta fortfarande när domarna visslat igång matchen. För Team Thorengruppen gör 1-0 nästan direkt på tekning. Underläge för första gången under cupen. Trots många egna lägen så vill inte bollen gå in. När vi under fredagskvällen fick några ”lätta” mål var det helt tvärtom nu på lördagsmorgonen. Det dröjde tills alldeles i slutet på första halvleken innan vi rättvist lyckades kvittera. Mycket psykologiskt bra för självförtroendet. I periodpaus sa vi att vi skulle fortsätta spela på samma sätt. Lite olyckligt ordval skulle det visa sig. Vi skulle vara mer tydlig. För direkt på tekning gör de 2-1. Igen. Vi ligger i underläge. De har duktiga tekare i laget från Umeå. Men i spelet har vi övertaget. Vi lyckas under andra halvlek att göra 2-2 och 3-2. Samt slå in spiken i kistan genom att även göra 4-2. Motståndet var långt ifrån uddlöst utan kom i flera snabba kontringar och sköt hårt även långt utifrån. Men vi gick segrande ur även andra gruppspelsmatchen.

Efter lunch hade vi vår sista och skulle det visa sig svåraste gruppspelsmatch då vi mötte ett annat Umeålag nämligen Ersboda. De insatta sade att det skulle räcka med oavgjort för vi skulle vara klara för A-slutspel. Det blev oavgjort i utvisningar. En varsin. Återkommer till det. Vi tog ledningen i matchen. De kvitterade. De tog ledningen. Vi kvitterade. Vid 2-2 med sju minuter kvar åkte vi på vår utvisning. Albin en av våra ordinarie boxplayspelare som åkte ut. Det blev lite oro bland spelarna. Milan som motvilligt hoppade in som ersättare gjorde det med övriga spelare mycket bra. Höll på att göra säsongens mål när han i spel 4 mot 5 bröt in framför målvakten och sånär zorrade in bollen i främre krysset. Alldeles i slutet av matchen fick de ett friläge där vi hade tur med deras avslut och tredje gruppsegern är klar.

Av tre spelade cuper under säsongen tar vi oss till A-slutspel på samtliga.
Nu väntade kvartsfinal inte mot våra antagonister i tidigare cuper Gammelstad från Luleå utan nästan lagnamne nämligen Gamla stan/KAIF från Skellefteå. Avgörande vinna eller försvinna.

Spelarna är bleka av en blandning av trötthet men mest nervositet. Efter en lite trött inledning får vi efter mycket hejarop från oss ledare spelarna att få fart på benen och bollen. Vi får inte riktigt träff på skotten i alla avsluten men har ett övertygande spel. Gör både ett och två mål innan de lite oturligt får in ett mål precis innan periodpaus. Vi vet att det är ett bra lag vi möter och vi vill inte ge dem något hopp så vi bestämmer i periodpaus att vi ska göra ett snabbt mål för att återta initiativet i matchen. Redan i första bytet gör vi 3-1 och det känns lugnare när vi åter är i förarsätet och styr matchen med två måls ledning. Men sedan blir det en svacka i spelet där vi slutar springa och inte hjälper bollföraren. Gamla stan gör 3-2. De får blodad tand och gör även 3-3 inom två minuter. Nu har istället de tagit över spelet och våra spelare är trötta och nervösa. Innan matchen är slut har de även gjort 3-4 målet. Vi tar timeout och försöker samla spelarna. Vi plockar in powerplay-linan för att försöka gå på kvittering men vi har inte orken eller spetsen i spelet att orka. Deras spelare blockerar bollen mot sargen flera gånger och tiden rinner iväg. Vi får inte läge att plocka ut målvakten för att få en sjätte utespelare. Med två sekunder kvar får vi frislag på mittplan. Vore det en amerikansk sportfilm eller i ett drömscenario hade vi gjort mål på den. Men drömmen sprack där på Umeå Arena. Förlust med ett ynka mål. Utslagen ur turneringen i kvartsfinalen. Så nära att gå till semifinal men vi hade inte riktigt orken att stå emot och stänga matchen. I semifinalen åkte sedan Gamla stan ut på straffar. Så bra är vårt spel att vi är nära att ta oss till semi och kanske även final? I A-slutspel. Vi är bara några ynka få procent ifrån att ta oss hela vägen.

Som ledare blir man frustrerad när spelarna inte får det kvitto på framgång som de förtjänar. Att det blir stolpe ut på den här cupen. När vi alla känner att vi lika gärna hade kunnat spela finalmatch. Men den känsla som alltid tar över som så många gånger tidigare är att man blir fruktansvärt stolt över laget. Med spelare i åldrar från 12-16. En spelare går i femman och två som ska börja gymnasiet. Två ambitiösa tjejer resten killar. Stolt över hur de lyckas spela så bra innebandy. Ibland ren uppvisningsbandy. Med snabba, hårda pass från klubba till klubba och direktavslut i mål. Hur de genomför matcherna. Hur de är mot varandra i gruppen. Peppar varandra. Hur de tog hand om varandra när cupäventyret tog slut och känslorna tillåts välla fram helt utan filter.

När vi på söndagsmorgonen lämnar ett soligt Umeå för de sex timmarnas bilfärd hem söker man redan efter nästa cup att spela😊