Matchsammanfattning

Denna lördagen samlades vi borta i Harlösa bland alla kossor som sprang fritt längs vägen. Solen sken och det var nog vårens då hittills bästa väder. När vi väl stångats klart med alla kossor så kommer vi äntligen fram till Harlösa IP och gräsmattan såg ut som en champions league-matta om man jämför med många andra gräsmattor runt om kring.
Med andra ord var detta perfekta förutsättningar för att lira boll med vännerna. Tyvärr så saknade vi rätt många spelare till dagens match. Bland annat Meckie, Ted, Steven och Palle Hansson som oftast brukar starta. Lägg även till att Rönne var halvskadad.
Men de sket vi i. Vi ville bara gå ut och spela boll.
Tyvärr blev det inte mycket bollspelande denna dagen då vi hade väldigt svårt för att spela tillsammans. Kändes som rädslan hade smitit in i huvudet på oss och istället för att spela boll som vi alla kan så började vi slå avgörande passningar från alla håll och kanter.
Vi hade mer eller mindre bara en enda chans att göra mål och det var när Ume lyckades slita sig fri och hamnade i en 50/50 duell med Harlösas målvakt som sen fick för sig att ta rensa bollen med handen utanför straffområdet. Men det blev varken mål eller frispark i den situationen.
Matchens höjdpunkt kom nog i den 10de minuten när deras högerback skulle kasta inkast från egen planhalva. Så vi flyttade upp med laget för att sätta press. Men helt plötsligt fick den här Andreas Fors smala killen för sig att kasta inkastet en BRA bit in på våran planhalva, över våran backlinje. Vi skulle snart märka att detta inte var något lyckokast för han fortsatte att kasta bollen lika långt varje gång. Grymt imponerande.

När andra halvlek drog igång så kände jag verkligen att vi skulle kunna knipa en vinst här. Vi kändes bättre på något vis men det var bara det där lilla sista som fattades. Men icke! Istället för att försöka mala på framåt så hamnade vi i en 45minuters lång halvlek där vi bara slog ifrån oss bollar och vi lyckades inte befästa bollen på offensiv planhalva.
0-0 blev slutresultatet och vi kunde konstatera att detta var en plattmatch från våran sida. Vi kan så mycket bättre!

Hemmamatchen mot Klågerup skulle visa sig vara mycket, mycket bättre.
Här går vi ut med en grym inställning redan på uppvärmningen där de verkligen kändes att vi var revanschsugna och det var ju trots allt vår hemmaplan. Här var de vi som bestämde.
Redan från 1a minuten så började vi rulla boll lugnt och behärskat. Vi hade ett anfall som verkligen visade att dom var på hugget. Dom löpte kors och tvärs, Sög till sig bollarna, Levererade vidare som enkelt och mittfältet fyllde på. Klapp klapp spel visades upp på Kämpavallen och målchanserna haglade in. 3-1 till oss i halvtid och en bättre halvlek har jag svårt att minnas att vi gjort på länge.

Andra halvlek började nästan som den andra slutade. Med hög press och bra tempo. Men som så många andra matcher så smög nervositeten sig in i laget och vi började falla hemåt. Klågerup lyckades göra reduceringen till 3-2 och vi blev mer nervösa. Men som tur var så fick vi en hörna strax efter reduceringen och på den kunde ”Mamma drake” Niclas Rönnberg flaxa till och knoppa in slutresultatet.
Det som var roligt med denna match förutom spelet var att vi fick 4 olika målskyttar i Paul Hansson, Steven Johansson, Marcus Andersson och Niclas Rönnberg.

Nu kändes de verkligen som att vi var på gång efter att ha gjort en sådan bra match senast och nästa match mot tabelljumbon Holmeja skulle även den visa sig vara en nervbitare. Och vad jag menar med nervbitare är att nerverna hos oss spelar ett spratt. Vi lyckas verkligen inte spela den typen av fotboll vi kan och gjorde hela förra året. Det är precis som att större delen av laget fått en släng av dåligt självförtroende. Men det finns ingen anledning till det. För vi är bra mycket bättre än vad vi visar. Som Mussla säger inför och efter varje match. Det lossnar snart och då kommer det lossna rejält. I denna match tycker jag verkligen synd om de åskådare som var tvungna att betala 30kr för inträdet för att se en boll skickas från ena sidan till den andra, fram och tillbaka i 90 minuter i väntan på varandras misstag.
När misstaget väl kom så var det till Holmejas fördel där dom lyckades komma fri mot Claes. Men som en virvelvind så kommer Pelle från ingenstans och gjorde en glidtackling som Beckenbauer hade varit imponerad över och Holmeja fick inte ens iväg ett skott.
Även denna bortamatchen slutade 0-0 men de är precis som vi sagt innan säsongen. Alla poäng borta är bra. Så länge vi tar de viktiga poängen hemma sen. Och än så länge har vi lyckats göra detta!

Äntligen hemmamatch och här visste vi vad vi kunde göra. Även mot det bästa lagen i serien. Nu skulle vi återigen möta ett av de lagen som låg högt upp i tabellen. Inte för att de säger så mycket med tanke på att alla lag slår alla i vår serie.
Men Bosniska var ett lag som vi fick höra på förhand skulle vara riktigt bra. Men med facit i hand så var det ingen större skillnad på dom och oss. Båda lagen hade en stark defensiv och matchen blev väldigt chansfattig. Det få chanserna som dök upp var dom gångerna vi började spela boll. Steven lyckades komma loss på ett friläge och Palle lyckades även han tråckla sig förbi för att komma på avslut.
Bollen ville inte komma in.
Men åt andra hållet så lyckades Bosniska med vad vi inte lyckades med. Att få in bollen. På deras första läge fick dom ett gratis läge som vi bjuder på där deras anfallare får lov att prickskjuta in 0-1 i matchens absolut sista sekund. Bittert. Men nu vet vi hur de känns!

Jaha. Hur sammanfattar man då en match som vi spelade igår mer än väldigt tråkig. Om man jämför denna matchen med våran bortamatch mot Harlösa så var det tvärtom på alla håll och kanter. Planen hade större kaninhål än böndernas fält, vädret var ruskigt dåligt. Det regnade, blåste och var kallt som attan. Inte direkt bästa förutsättningarna för en fotbollsmatch.
Och även i denna match så tar vi inte några ”onödiga” löpningar för att skapa något. Känns som vi blir väldigt bekväma och väntar på att någon annan ska göra jobbet. Visst det var nog den jobbigaste planen att spela på under hela första delen av säsongen. Började fruktansvärt dåligt av oss där vi inte låg rätt någonstans. Men ju mer matchen gick så kom vi mer och mer in i det. Vi började försöka rulla boll och pressade på rätt bra i andra halvlek medans Barrikaden kontrade utan resultat. Även här var det så att de fick ett skitmål som lätt kunnat avstyras om vi varit mer på tårna. Men nu var de inte så. Så nu hädanefter är det hårt jobb med sammanhållning och spelglädje på träningar som gäller. Vi måste börja tycka att fotbollen är rolig igen. Och alla lag vet hur bra vi är när vi tycker att fotbollen är rolig. Jag ska inte behöva hänvisa till förra året och för dom som inte vet hur det gick då så kan ni gå in och kolla på gamla matchreferat eller krönikan som ligger på hemsidan!

// Umes hörna och Rönnes buske