B-laget vinner mot Köpingebro

En söndag klockan 11.00 i Ystad hade vi bestämt oss för att spela match mot Köpingebro.
Solen sken, fåglarna kvittrade och vinden smekte våra kroppar lent. Så med andra ord var det en perfekt söndagsmorgon för att lira boll.

Thorbjörn hade haft lite problem med att få ihop folk till dagens match så många av spelarna som spelade YA-cupen dagen innan fick ställa upp och vara med. Men efter mycket om och men samt en övertalningsförmåga som man inte skojar bort så hade Tobbe lyckats få ihop ett helt lag. Men när domaren skulle blåsa av matchen så fanns de inte många spelare att tillgå då de flesta gick på knäna. Men nog om de nu.

Startuppställningen blev följande!

Honken
Strand Reino Turbo Ume
Kevin Keith Pelle Mike
Pidda Ted

Avb:
Palle M
Johan
Berggren
Fredrik P

Matchen hann inte mer än att starta innan Keith vinner boll och levererar lätt till Pelle som slår den i djupet till Pidda som enkelt drar ifrån sin back och levererar enkelt in till Ted som själv kan lägga in den i öppet mål.
Men av någon anledning så fick vi inte riktigt för oss att spela boll utan jag tror vi kände oss säkra på att det skulle bli en enkelt match då vi tappade markeringar över hela planen och ville gärna slå den avgörande bollen från alla delar av planen. Vi hamnade fel i positionerna då Köpingebro spelade med en man mer än oss i mitten.
Köpingebro utnyttjade ju självklart detta genom hela tiden spela på omarkerad spelare och det gjorde oss väldigt sårbara. Dom skapade en hel del halvchanser som hade kunnat resultera i något mål men dom hade inte riktigt det där lilla sista som tur var.
Sen hade vi en liten rolig sekvens då Keith inte alls kände för att ligga på försvar längre då han tog bollen på egenplanhalva och bara sprang. Helt plötsligt var han framme i motståndarnas straffområde där han enkelt kunde lägga bollen till Ted som kom fram som en ångvält. Men målvakten räddade bollen och på returen kunde Keith "placera" in bollen i krysset med en sträckt vrist i öppet mål. 2-0 var ett faktum fast spelet inte alls stämde.
Men efter ett par omjusteringar så lyckades vi få kontroll på matchen och därefter kunde vi börja rulla boll och skapa betydligt mer framåt.

I halvtid snackade vi om att fortsätta på förra årets succe 4-2-3-1 för att just täcka upp deras innermittfält som bestod av en fler än oss.

Andra halvlek var väl mer eller mindre en sådan halvlek där vi kände att vi hade kontroll på matchen och kände inte för att riktigt ösa på framåt utan istället säkra hemåt. Vi hade en del trötta ben och ett par spelare som fått ett par smällar så det var väl egentligen inte så konstigt att matchen blev som den blev.
Ca: 20 minuter in i halvleken lyckas Pidda och Ume vägga fram en straff som i följande sekvens resulterar i att Ume sätter den säkert i mål. 3-0!
Sen tog det nog inte mer än två-tre minuter innan vi inte riktigt får ordning på uppspelet från försvaret där köpingebro pressar bra. Helt plötsligt var dom 4 mot 2 och reduceringen var ett fakum. 1-3.
Några minuter senare lyckas Mike och Johan arbeta fram en frispark tillsammans som Turbo stegar fram och lägger mot krysset. Tyvärr är det inte mer kraft i den frisparken än att min Farmor hade kunnat göra en TV räddning på. Så självklart gjorde Köpingemålvakten en räddning som hade kunnat se bra ut i GOAL!
På efterföljande hörna så blir de lite flipperspel i straffområdet innan bollen letar sig ut till Pidda som vevar hål i luften samtidigt som han får en smäll och vi får en ny frispark. Den vill ju självklart Pelle lägga då Turbo avlossat den "STORA" kanonen minuten innan. Som Janstorps egna Juniho Pernabuchanonaonono så wooblar Pelle den i stoplen.
De var väl mer eller mindre de sista Pelle gör på planen innan han blir utvisad för snack. Och här börjar Köpingebro sätta en fruktansvärd press som resulterar i en hörna. Helt plötsligt så står de 2-3 efter lite flipper i straffområdet.

Det blev även slutresultatet!
För att sammanfatta matchen så får jag väl ändå säga att det som är mest positivt är att vi när vi märker att något är fel så reagerar vi över de, försöker ändra de, diskuterar de och löser de utan något gnäll. Tyvärr kanske det lät som gnäll om man står i publiken då man är inne i stridens hetta. Men när problemet rättades till så var allt frid och fröjd igen. Även kul att se av samtliga att vi inte slutar kämpa fast vi inte har någon som helst energi kvar i kroppen.

Tack för mig!