Från Blåvitt till Zenith Sebastian Eriksson om tränardebuten

Efter en lång karriär på elitnivå och nästan två år helt utan fotboll så är Sebastian Eriksson nu tillbaka i sporten, denna gång som assisterande tränare i IK Zenith. Vi tog en pratstund med honom om resan tillbaka, tränarrollen och framtiden i klubben.

36-årige Sebastian har en lång spelarkarriär bakom sig, med landslagsspel, spel i både italienska och grekiska ligan och framför allt många säsonger i IFK Göteborg. Sedan början av september är han en del av IK Zeniths tränarstab.


Två år utan fotboll

Du hade en paus på nästan två år från fotbollen innan du kom tillbaka, nu i en tränarroll. Hur har de två åren varit?

– Det kändes bra att vara borta från fotbollen ett tag. Första året var det skönt att bara vara hemma och smälta allt. Under det andra året började jag tänka på att komma tillbaka.

I somras var jag här och provtränade och det var väldigt roligt, men kroppen sa ifrån. Jag fick ont överallt och insåg att risken för skador var för stor. När Martin ringde i höstas och frågade om jag ville bli tränare blev jag jätteglad. Det tog inte många minuter innan jag tackade ja.


Varför IK Zenith?

Hur kommer det sig att du hamnade just i IK Zenith?

– Min flickvän spelar i Zeniths damlag sedan många år, och mina pojkar spelar också här. Vi bor precis tvärs över vägen, så det blev helt naturligt.


Skillnaden mellan spelare och tränare

Vad är den största skillnaden jämfört med att vara spelare?

– Det finns likheter, till exempel att vara en ledare, det kan man vara både på planen och vid sidan. Men det som är jobbigast är att stå bredvid och inte kunna påverka lika direkt. Jag vill helst vara där ute och hjälpa till.

Jag försöker ta med mig allt från min spelarkarriär; taktiskt, tekniskt och mentalt, hur man ska tänka under matcherna för att göra allt man kan för att vinna.


Vilken erfarenhet från spelarkarriären tar du med dig in i din roll som tränare?

– Att fotboll är det roligaste som finns. Jag vill förmedla den glädjen, men också vinnarskallen. Det är väldigt roligt att vinna, så det försöker jag få in i alla matchsituationer.


Från Allsvenskan till division 3

Vad ser du för skillnader mellan ett allsvenskt lag och ett lag i division 3?

– Killarna är duktiga. Jag har sett det tidigare, inte minst när de mötte både Blåvitt och ÖIS och stod upp väldigt bra. Samtidigt kunde de bara några dagar senare förlora med 4–0 mot Öckerö.

Höjden finns definitivt, till och med för att störa lag från Superettan och Allsvenskan. Den stora skillnaden är jämnheten, att kunna ligga på en stabil hög nivå hela tiden, orka springa och inte falla ner i djupa dalar. Talangen finns, definitivt.


Första tiden som tränare

Detta är ditt första tränaruppdrag. Hur har det varit hittills?

– Väldigt bra. Jag är nöjd med slutet på säsongen, där vi tog tre vinster på fyra matcher. Det behövdes verkligen, annars hade vi fått kvala och i värsta fall åkt ur.

Det har varit väldigt lärorikt för mig, och jag ser fram emot nästa säsong när vi får börja från start, tillsammans med Lukas och Ante, och bygga något över tid.


Rollfördelning i tränarstaben

Har ni hittat någon rollfördelning mellan er?

– Den kommer få växa fram. Lukas har huvudansvaret och han är väldigt ambitiös och kunnig, ser mycket där ute på planen. Jag och Ante ska försöka bidra med våra erfarenheter från spel på hög nivå. Jag tror att vi kommer komplettera varandra bra.