EN LAGLEDARES BETRAKTELSE

Efter att ha fått lite distans till oktober månads misslyckade försök att via kval ta steget upp till trean, följer här en personlig reflektion av årets seglats med Vikenskutan.

När IF Viken för ett år sedan började träna i Karlbergsskolans bollhall var det med en ny huvudtränare vid rodret. Även några nya spelare hade plockats in. Vid en första anblick kunde man ana att truppen höll en något högre klass än fjolårets, detta trots ett flertal avhopp inför säsongen. Framförallt hade spetsen vässats till samtidigt som det fanns ett djup, med många spelare av hög division fyra-klass.

Inomhusträningarna ingav förhoppningar. Den nye tränaren bekräftade att kunskapen fanns och dom nya spelarna visade prov på goda tekniska färdigheter, en bra speluppfattning och en frisk vilja. Framtiden sågs an med tillförsikt. Med undantag för deltagande i Färgelanda Futsal Cup veckan före jul, där man fick respass i semin, var det träning i bollhallen som gällde resterande delen av 2021. En vecka in i februari kunde man börja träna på uttjänta Mossängen och därmed på en större yta. Där gavs det möjlighet att utveckla det presspel som skulle tillämpas. Vikten av en snabb återerövring av bollen poängterades och viljan att tålmodigt kontrollera bollinnehavet byggdes upp. Dessa var hörnstenarna i IF Vikens spel under året.

Knappt två veckor senare besegrades Håfreströms IF stort i den första av totalt fyra träningsmatcher. Där kunde man notera starka utklassningar av dom två division tre-lagen FBK Karlstad och Grums IK FK. Man hade även ledningen med tio minuter kvar mot division två-laget Säffle SK, där fick man dock till slut se sig slaget. Invävt i spelschemat fanns även matcher i Dalslands Sparbanks Cup (DM). Efter en inledande seger mot Åmålskamraterna blev det en klar förlust mot Eds FF. Man fick tre man utvisade mot Ed vilket föranledde ett möte direkt efter matchen. Där klargjordes att uppträdandet var oacceptabelt och var något man genast måste tvätta bort. Sista gruppspelsmatchen mot Brålanda IF förlorades även den mycket klart, delvis på grund av det stora antalet avstängningar dom inledande två matcherna givit. Med det givna upplägget av DM väntade sedan Fengersfors IK i en kvartsfinal. En match som vanns med uddamålet. Högsäters GF stod på tur i semin, där blev det respass efter ett sent avgörande för hemmalaget. Problemet med DM var att slutspelsmatcherna skulle spelas under pågående seriespel. Detta medförde ett pressat spelschema och en hög belastning av spelarna. Att den första seriematchen blev inställd och framflyttad gjorde inte saken bättre.

Seriespelet inleddes med inte mindre än åtta raka segrar. Mycket av det man önskade av laget levererades och IFV kontrollerade i stor utsträckning sina matcher. När ett sargat Skärhamn sedan kom på besök och kryssade i en match med total hemmadominans, tappades dom första poängen. Nästkommande omgång stod IFK Uddevalla för motståndet. Sedan en tid tillbaks hade det stått klart att dom var laget att slå i jakten på serieseger. Efter en tapper insats fick Viken inkassera sin första förlust efter ett sent segermål på straff för Bohuslänningarna, som därmed tog över serieledningen. Följande match blev inte av eftersom Smögen lämnade walk over. Därmed inledde IFV nästa matchsvit om åtta raka segrar. Mönstret var detsamma, Viken vann sina matcher tack vare bättre organisation och högre klass. Efter omgång 13 befann sig IFV återigen överst i tabellen. En placering man höll när Uddevalla kom på besök i omgång 21, efter årets andra uddamålsförlust mot bohuslänningarna såg man serieguldet försvinna ur sikte. Hoppet om serieseger väcktes dock till liv i den sista omgångens andra halvlek, när Ed otippat tagit ledningen med 2-0. Men med mindre än tio minuter kvar lyckades Uddevalla ta den poäng dom behövde genom två snabba mål. Ridå.

En andraplats gav i alla fall chansen till att avancera i seriesystemet via kvalspel. Men när ett nära nog totalt utspelat Partille på besök, lyckades vända underläge till seger kändes det tungt. Nästa smäll kom i Alingsås när Gerdsken tillfogade oss vår andra förlust. Den sista betydelselösa matchen mot Falköping gick även den i moll. Årets sista drabbning slutade 1-2, hemma på Rösvallen.

Under jubileumsåret har Vikens herrseniorer stått för en positiv och många gånger attraktiv fotboll. Ett väl organiserat spel med en stark defensiv och en produktiv offensiv gav knappt ett insläppt mål och drygt tre gjorda mål per match. Med ett poängsnitt på ungefär 2,5 per match brukar man vinna en serie ganska överlägset. Problemet i årets serie var att IFV inte var bäst när det gällde. (Att man förlorade två semifinaler och misslyckades helt i kvalspelet, understryker faktumet.) Detta kan i viss mån tillskrivas skador på nyckelspelare under den senare delen av säsongen. En viss urholkning av truppen under året har också spelat in i det långa loppet. Hur som helst har IF Viken av modell 2022 presterat väl, att sedan resultatet inte blev vad man ville kan stavas IFK Uddevalla och deras dubbla segrar mot sin enda utmanare.

Inför 2023 står det klart att Thomas Sääv fortsätter som huvudtränare, vilket garanterar att laget ytterligare kommer att utveckla sin positiva fotboll. Undertecknad har på nära håll upplevt hur, under Thomas noggranna ledning, spelet och spelarna har tagit stora kliv i rätt riktning. Med ett hårt jobb från samtliga parter inom herrfotbollen kanske vi nästa år kan få skapa "101-åringen som klev ut genom fönstret och försvann - upp till trean" tillsammans. Den filmen vill i alla fall jag vara med att göra. Som regiassistent kanske...

©BULTA