Matchreferat Sannahed- IF Eker

Sannahed borta. Strålande sol, stekhet konstmatta och kvittrande fåglar höll söndagsångesten borta när titanerna från väster åter gästade Hallsberg. Denna gång stod Sannahed för motståndet. Redaktionen har ända sedan uppsnacket trycktes jobbat frenetiskt så in i Norden med att få fram diverse anledningar till varför "Hea" spelar sina hemmamatcher där, men utan framgång. Kanske är det värmens fel, kanske är det något annat. Man vet inte. VET däremot gör vi att förutsättningarna inför matchen var magnifika. Ett enastående underlag, två stolta föreningar och en entusiastisk bortasektion. LGC ryktas ha slagit rekord i antal bihang. Nu får det dock vara nog med ordbajsandet för den här gången. Här är matchreferatet. IF Eker anno 2014 har inlett sina matcher på samma sätt. Med Barcelona-inspirerat tiki-taka, med Dortmund-influerat djupledsspel och med en beslutsamhet som får självaste Steven Gerrard att blekna i jämförelse. Jaha, det skulle väl bli så den här gången också, tänkte Ekergrabbarna lite naivt efter att ha räknat in 12 tappra Sannahedlirare under uppvärmningen. Men där fick de sig allt en knäpp på näsan. Både från hemmalaget men också från undertecknad som inför matchen varnat om "Heas" starka klubbhjärta och förmåga att alltid stå upp för sin förening. Oavsett hur snålt det än blåser. Domaren hade knappt hunnit släppa visselpipan innan Sannahed sånär tagit ledningen då Eker slapphänt tillät hemmaanfallet rinna igenom. Trappatoni i tekniska zonen rasande, så där får det inte gå till. Efter en sådan gastkramande inledningsakt kan man tycka att titanerna borde ha förstått. Väckarklockan borde ha ringt, men icke. "Hea" var hetare, "Hea" ville mer. "Hea" skulle lyckas med bedriften som SMÅ inte lyckades med. "Hea" var överallt. Djupledsbollarna susade likt projektiler från backlinjen och skar gång på gång djupa sår i bortaförsvaret. A-lagsdebuterande målvaktsjunisen Linus började få stora darren. Något som dock skulle motbevisas ju längre matchen led. "Hea" hade behövt utdelning på sin heroiska ouvertyr, därför att en dryg kvart in i matchen förstod Ekergrabbarna till slut och LGC kunde pusta ut. Mycket tack vare Balys Gattuso-liknande spel på det centrala mittfältet. Det var också han, som precis innan den otroligt lägliga vattenpausen slet sig loss på kanten och slog ett till synes för långt inlägg. Men oj så fel vi hade, för där dök Joel Ramos upp som en blixt från den klarblå himlen, eller bara på idolen Ramos säregna manér. Nicken tyvärr rakt på den lätt förvånade hemmakeepern. Kanske tur de, för annars hade vi fått höra det i åratal framöver. Efter den pulshöjande aktionen förkunnar domaren att 20 minuter gått och således dags för vattenpaus. Vad Ekerspelarna hade i "vattenflaskorna" låter vi vara osagt. Men funkade gjorde det i vilket fall. För efteråt klev de ut som de serieledare de är. Som Lasse Berghagen en gång sjöng, "rak i ryggen som en fura". Tempot höjdes direkt och det var som att matchen började på riktigt för Eker. Dagens genidrag stod Trappatoni för när han lät den kvicke Hama starta. Hama gjorde omgående en gudabenådad löpning och serverade Noah Reus en macka på silverfat. Noah tackade och rakade in 1-0. Ovan nämnde Baly hittade lite senare till Gerrard, nej juste, Palm som fullständigt penetrerade bollen in i mål. 2-0 och blytung uppförsbacke för tappra "Hea". En backe som kort därpå skulle bli än brantare. 0-3 kom efter sedvanligt tiki-taka där Alexander Nanberg för första gången nätar i serien. Grattis Alex! Innan domaren sätter pipan i munnen för halvtid har Wrigby hunnit bygga upp ett översvämmande känslosvall och en enorm empatikänsla för hemmalaget så han bestämmer sig helt sonika för att skänka ett friläge. Ett friläge som förvaltas som ett friläge bör förvaltas. Med mål. Halvtidsresultatet skrivs till 1-3. Nyp mig i armen och säg att jag drömmer. Hade de inte lärt sig någonting Eker. När andra halvlek drog igång var de tillbaka i samma trötta och nonchalanta hjulspår som sånär höll på att ställa till det rejält för dem inledningsvis. Sannahed, ja Sannahed. De hade samlat krafter i pausen och tryckte på med allt de hade. Deja vu, deja vu. Men så hittade två titaner modet. P-O och Rosen. P-O först när han vulgärt och innovativt kastade in bollen till SuperMac som i sin tur vände runt på en femöring och hängde den i bortre. Rosen lite senare när han tog emot tidernas tackling men ändå lyckades med konststycket att stå på benen och servera Simon till 1-5. Spelet fortgick och även LGC tog för sig. På gammalt klassiskt Åshöjden manér stämde de upp i: "Ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom, femman kom, sexan kommer så småningom". Hade NA varit på plats hade det blivit artikel i Hallsbergsdelen. Kort därefter tvärdog den mäktiga manskören då Sannahed överraskande kontrat in sitt andra mål för dagen. Snyggt och effektivt. "Den hale" Simon hade en tillmötesgående senförmiddag i solskenet när han för andra gången på kort tid blev serverad öppet mål. Den här gången av SuperEdvin. Noterbart innan denna prosa läggs till handlingarna är att ytterligare tre spelare i Eker gör sina första mål för säsongen. Baly när han på något vänster tråcklar sig igenom mängder med spelare för att senare smeka in bollen i bortre. Philip Oktay när han med knapp styrfart prickskjuter in åttan från 40 meter. Och Joel som inte ville vara sämre när han fullständigt bombar in det nionde och avslutade målet för dagen. Matchen slut och den hittills målrikaste matchen bokförs in i sexan södras tabell. Kämpa Sannahed! Dagens matlåda går till Linus för hans debut. A-lag Herr 0kommentarer

Uppsnack Sannahed- IF Eker

Arbetarklass. Hårdhudade män och långa arbetstimmar. Kneg och knog utan gnäll, utan pardon. Division 6 södras svar på Liverpool heter Sannahed. På söndagen den 15 juni åker Eker åter på turné, men inte till speedway-land inte. Nej Eker åker på kärt återbesök till Hallsbergs utsökta konstmatta. Det är nämligen där, utan känd anledning hos dagens skribent, som "Hea" spelar sina hemmamatcher 2014. Hemmalaget stod för en rivstart av säsongen och såg till en början ut som en kraftig kandidat till titeln, men har tyvärr stagnerat. Spelet har inte stämt, spelarna har inte spelat. Det är ett tungt konstaterande för oss fotbollsentusiaster när andra element spelar in. Sannahed ska ändå ha beröm. Det är genuint, det är gediget. När valet står mellan att lämna WO eller att spela en halvsexig bortamatch utan avbytare så spelar "Hea" utan avbytare. Klubbhjärta till max. I Ekerlägret saknas den flexible "Riggs" i målet efter skada mot knäet senast mot SMÅ. Även Tony Adams, aka "Hampus" saknas då han serverar mat på koloni. Hur spelarsituationen i "Hea" ser ut vet inte skribenten i skrivande stund. Det återstår att se. Åk med LGC till Hallsberg imorgon, matchstart är 12.00. Sol och kaffe utlovas. TREVLIG fotboll utlovas. En helgjuten och rejäl batalj. Ta med ett glatt humör, en skvätt entusiasm och en nypa tålamod så har du receptet för en gemytlig, tilltalande och trivsam söndag. A-lag Herr 0kommentarer

Matchreferat IF Eker- SMÅ

SMÅ IF hemma. Så var det dags. Allt uppsnack hade lett till detta ögonblick. Lundby IP hade blivit något anrikare, gräsmattan något grönare, linjerna något mer kritade och solen lös något starkare. Det var dukat för fotbollsfest. Förväntningarna skyhöga. LGC (Lundby Gangster Crew för den olärde) hade efter omnämnandet i uppsnacket snickrat ihop ett plakat så estetiskt, så kreativt att många häpnade och nästan brast ut i spontanapplåder. Ernst Kirchsteiger ryktas vara intresserad. Det skulle visa sig vara de fasta situationernas match. England. Stoke City. Tony Pulis hade myst bara vid tanken. SMÅ inledde matchen så som SMÅ inlett alla matcher. Högt tempo och ett engagemang som fällt många lag. Initiativförmågan var hög och det syntes tidigt att morötterna inte hade tänkt åka från Lundby poänglösa. "Första kvarten är bästa kvarten". Något sådant måste ha varit pricken över i:et i det berömda brandtalet som hölls minuterna innan avspark i SMÅ-lägret, för så var känslan. Hemmalaget var väl förberedda och bestämde sig för att haka på, de hade nämligen läst matchreferaten. Taktiken var att rida ut stormen och helt enkelt vänta ut det kommande blitzkrieget från potatisbönderna. Första farligheten hade bortalaget. En airstrike mot bortre delen av straffområdet till vänster om Ekerkeepern följt av ett flackt inlägg som slogs mot första stolpen. Inlägget dock inte bättre än att hemmamålvakten enkelt kunde lägga vantarna på både den och efterföljande kontring. Eker bet sig sakta men säkert in i matchen likt det gamla goda Manchester United, red ut anstormningen och började ta över spelet mer och mer. Fältherre Palm spindeln i nätet ackompanjerat av såväl Tony Adams i backlinjen som Duracell-Simon på mitten. En kvart in i matchen gick en hemmaspelare omkull strax utanför straffområdet och domaren var säker på sin sak. Oschysst spel och frispark i utmärkt läge. Vad som senare inträffade kan bara beskrivas på ett sätt: Roberto Carlos, Pjär van Hojtdunk, Samuel Wowoah, Edvin Wetteus. Der Bomber hade fått en ny innebörd och Edvin "SuperMac" Wetteus sällat sig till finsällskapet. Frisparken satt där den skulle, milt sagt. Tur att nätet höll. Spelet och minuterna tickade på. Inte mycket var det som blev uträttat utöver ett stort bollinnehav för hemmalaget. Men så blixtrade det till för bortalaget. En flink och lättfotad vänsterspringare snubblade över hemmaspelarben. Frisparken odiskutabel och hårsmån från att resultera i straffspark. Nyss fällda ytter, för övrigt tvåa i morotsligan under 2014, tog saken i egna händer och stegade upp likt en ung David Beckham. Med millimeteranpassning, raketfart och elegans skickades lädret in i straffområdet, touchade 4-5 ryggar och landade i burgaveln utan att någon egentligen förstod hur. Det enda som kunde konstateras? SMÅ hade spräckt nollan. Den höll i dryga 430 minuter. Suck och förtvivlan. Efter kvitteringen backade SMÅ hemåt och kändes inte jätteangelägna om att ödsla energi på offensiven. Var det ett taktiskt genidrag? Var SMÅ-spelarna nöjda eller bara trötta? Det går bara att spekulera i. De hade gjort "sin kvart", sin beskärda del av matchen. I vanliga fall hade detta räckt långt, vi snackar 3 poäng. Men det här skulle visa sig vara ett ovanligt fall. Ni förstår, Eker ville annat. Hemmalaget, ackompanjerat av det magnifika läktarstödet blåste på full orkester. Stycket inleddes adagietto men övergick i allegro, amoroso och appasionato. Dirigent af Rosen höll i taktpinnen när stycket gick från tröttkörd slowdance till fartig Paso doble. MEN, det här är inte rumba, som Tony Irving skulle sagt. Bortalaget såg vilsna ut, kändes obekväma och satt mest kvar i danslokalerna och knöt dansskorna medan Eker ökade takten. Stycket avslutades med två grandiosa ramträffar innan domaren förkunnade att första halvlek var över. Halvlek numero dos är otacksam att uttrycka i ord. Det hände inte så mycket. Matchen avgjordes visserligen på EN FAST SITUATION hör och häpna. Palm gjorde för tredje matchen i rad mål ifrån elva meter. Trevlig trend, den får Palm gärna fortsätta med. Upprinnelsen var en snöplig hands från SMÅ IF:s annars så utmärkte mittback bara någon minut in i halvleken. SMÅ lyfte långt, sökte frisparkar och fasta situationer. Eker rullade boll i godan ro á la det gamla goda Manchester United, brände enorma mängder med solklara målchanser (P-O) och 40 minuter senare var matchen slut. Hemmalagets segersvit intakt. Bortalagets förlustfria sviten bruten. Dagens matlåda går till publiken. Tack för stödet. A-lag Herr 0kommentarer

Visa fler nyheter