Matchreferat Sannahed- IF Eker

Sannahed borta.


Strålande sol, stekhet konstmatta och kvittrande fåglar höll söndagsångesten borta när titanerna från väster åter gästade Hallsberg. Denna gång stod Sannahed för motståndet. Redaktionen har ända sedan uppsnacket trycktes jobbat frenetiskt så in i Norden med att få fram diverse anledningar till varför "Hea" spelar sina hemmamatcher där, men utan framgång. Kanske är det värmens fel, kanske är det något annat. Man vet inte.
VET däremot gör vi att förutsättningarna inför matchen var magnifika. Ett enastående underlag, två stolta föreningar och en entusiastisk bortasektion. LGC ryktas ha slagit rekord i antal bihang. Nu får det dock vara nog med ordbajsandet för den här gången. Här är matchreferatet.

IF Eker anno 2014 har inlett sina matcher på samma sätt. Med Barcelona-inspirerat tiki-taka, med Dortmund-influerat djupledsspel och med en beslutsamhet som får självaste Steven Gerrard att blekna i jämförelse. Jaha, det skulle väl bli så den här gången också, tänkte Ekergrabbarna lite naivt efter att ha räknat in 12 tappra Sannahedlirare under uppvärmningen. Men där fick de sig allt en knäpp på näsan. Både från hemmalaget men också från undertecknad som inför matchen varnat om "Heas" starka klubbhjärta och förmåga att alltid stå upp för sin förening. Oavsett hur snålt det än blåser.
Domaren hade knappt hunnit släppa visselpipan innan Sannahed sånär tagit ledningen då Eker slapphänt tillät hemmaanfallet rinna igenom. Trappatoni i tekniska zonen rasande, så där får det inte gå till.

Efter en sådan gastkramande inledningsakt kan man tycka att titanerna borde ha förstått. Väckarklockan borde ha ringt, men icke. "Hea" var hetare, "Hea" ville mer. "Hea" skulle lyckas med bedriften som SMÅ inte lyckades med. "Hea" var överallt. Djupledsbollarna susade likt projektiler från backlinjen och skar gång på gång djupa sår i bortaförsvaret. A-lagsdebuterande målvaktsjunisen Linus började få stora darren. Något som dock skulle motbevisas ju längre matchen led.
"Hea" hade behövt utdelning på sin heroiska ouvertyr, därför att en dryg kvart in i matchen förstod Ekergrabbarna till slut och LGC kunde pusta ut. Mycket tack vare Balys Gattuso-liknande spel på det centrala mittfältet. Det var också han, som precis innan den otroligt lägliga vattenpausen slet sig loss på kanten och slog ett till synes för långt inlägg. Men oj så fel vi hade, för där dök Joel Ramos upp som en blixt från den klarblå himlen, eller bara på idolen Ramos säregna manér. Nicken tyvärr rakt på den lätt förvånade hemmakeepern. Kanske tur de, för annars hade vi fått höra det i åratal framöver.
Efter den pulshöjande aktionen förkunnar domaren att 20 minuter gått och således dags för vattenpaus.

Vad Ekerspelarna hade i "vattenflaskorna" låter vi vara osagt. Men funkade gjorde det i vilket fall. För efteråt klev de ut som de serieledare de är. Som Lasse Berghagen en gång sjöng, "rak i ryggen som en fura".
Tempot höjdes direkt och det var som att matchen började på riktigt för Eker.
Dagens genidrag stod Trappatoni för när han lät den kvicke Hama starta. Hama gjorde omgående en gudabenådad löpning och serverade Noah Reus en macka på silverfat. Noah tackade och rakade in 1-0. Ovan nämnde Baly hittade lite senare till Gerrard, nej juste, Palm som fullständigt penetrerade bollen in i mål. 2-0 och blytung uppförsbacke för tappra "Hea". En backe som kort därpå skulle bli än brantare. 0-3 kom efter sedvanligt tiki-taka där Alexander Nanberg för första gången nätar i serien. Grattis Alex!
Innan domaren sätter pipan i munnen för halvtid har Wrigby hunnit bygga upp ett översvämmande känslosvall och en enorm empatikänsla för hemmalaget så han bestämmer sig helt sonika för att skänka ett friläge. Ett friläge som förvaltas som ett friläge bör förvaltas. Med mål.
Halvtidsresultatet skrivs till 1-3.

Nyp mig i armen och säg att jag drömmer. Hade de inte lärt sig någonting Eker. När andra halvlek drog igång var de tillbaka i samma trötta och nonchalanta hjulspår som sånär höll på att ställa till det rejält för dem inledningsvis. Sannahed, ja Sannahed. De hade samlat krafter i pausen och tryckte på med allt de hade. Deja vu, deja vu.
Men så hittade två titaner modet. P-O och Rosen. P-O först när han vulgärt och innovativt kastade in bollen till SuperMac som i sin tur vände runt på en femöring och hängde den i bortre. Rosen lite senare när han tog emot tidernas tackling men ändå lyckades med konststycket att stå på benen och servera Simon till 1-5.

Spelet fortgick och även LGC tog för sig. På gammalt klassiskt Åshöjden manér stämde de upp i:
"Ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom, femman kom, sexan kommer så småningom". Hade NA varit på plats hade det blivit artikel i Hallsbergsdelen.
Kort därefter tvärdog den mäktiga manskören då Sannahed överraskande kontrat in sitt andra mål för dagen. Snyggt och effektivt.
"Den hale" Simon hade en tillmötesgående senförmiddag i solskenet när han för andra gången på kort tid blev serverad öppet mål. Den här gången av SuperEdvin. Noterbart innan denna prosa läggs till handlingarna är att ytterligare tre spelare i Eker gör sina första mål för säsongen. Baly när han på något vänster tråcklar sig igenom mängder med spelare för att senare smeka in bollen i bortre. Philip Oktay när han med knapp styrfart prickskjuter in åttan från 40 meter. Och Joel som inte ville vara sämre när han fullständigt bombar in det nionde och avslutade målet för dagen.

Matchen slut och den hittills målrikaste matchen bokförs in i sexan södras tabell. Kämpa Sannahed!

Dagens matlåda går till Linus för hans debut.