Fram med bröstkorgen

Vilket vårväder. Sol på himlen och en härlig blåst ramade in Pettersberg när Eker välkomnade Mariebergs IK till spel i femmans fjärde omgång.

Marieberg åkte förra året ur division fyra med dunder och brak efter endast 9 inspelade poäng. Årets säsong har inletts med två kryss och en vinst. Obesegrade, och bevisligen svårslagna.

För hemmalaget Eker gällde det att ta till vara på den fina prestationen från tisdagens cupmatch, bygga vidare och ta till vara på utvecklingskurvan.


Plattan i mattan. Direkt satte titanerna från väster högsta tempo. Inspirerade av tisdagens cupmatch bosatte sig grabbarna på Mariebergs planhalva och under en 10-minuters period rådde halv panik från vitklädda Marieberg som uppenbart var tagna av den energiska starten. Både en, två och tre gånger hade pressen kunnat resultera i mål, men MIK kom undan med nollan i behåll.
En lovande start för ett helt klart inspirerat Eker.

Tempot sjönk något då Marieberg bet sig in i matchen. Kanske var det Ekers miserabla bolltapp på egen planhalva som ingjöt hopp. Kanske var det Marieberg som tog sig i kragen och ryckte upp sig.

Omställningarna fortsatte att gäcka de vitklädda. Om det inte var Simon, så var det Abbe Råslind. Om det inte var Abbe Råslind så var det Henke. Om det inte var Henke, så var det Edvin.
Ja många var de som med stor ackuratess och finess var på språng mot Mariebergs mål. Men som tidigare så fattades kvalitén och det där lilla sista i de avgörande lägena.

Marieberg är storväxt, det var känt från början. Och storväxta lag är av regel duktiga i luftrummet.
Efter att ha bitit sig fast till höger efter en handfull längre inkast kunde en omarkerad Mariebergs-forward till synes ostört nicka in de vitas ledningsmål.
Effektivt, då de vita inte haft alltför många kvalificerade målchanser.

Efter att Marieberg tagit ledningen var det som att luften gick ur grabbarna. Rädda för att släppa in ytterligare mål låste sig spelet och de uppoffrande närkamperna byttes successivt ut mot individuella prestationer och ångest.

Eker fortsatte ändå vara det lag som hade bollinnehavet, men ett lågt stående Marieberg var kompakt, och skulle visa sig vara dödligt effektiva när läget gavs.

Ledning späddes på efter att ett inlägg passerat både försvarare och målis. Återigen var det ett passivt Ekerförsvar som mer eller mindre tittade på när bollen via anfallarens huvud for i nät.

Få var de minuter som hann ticka innan Marieberg fick jubla för tredje gången. Hela Eker hamnade snett i försvarspositionerna och Marieberg hade bara att knalla igenom. 0-3, och uppförsbacken var brantare än Vivallakullen en decemberkväll.

I femman ges inget gratis. I sexan räcker en spelidé. När halvtidssignalen ljöd var det elva slagna Ekergrabbar som med tunga steg klampade mot omklädningsrummet.

Det handlade i den andra halvleken om att visa hjärta. Visa att Eker minsann inte bara är ett gäng fotbollsspelande pojkar.

Ser man enbart till matchbilden var det ett evigt bollinnehav för titanerna, som gång på gång hittade fram mot mål med korta såsom långa passningar, men väl när bollen skulle in, fattades något.
Den där desperationen, att bollen ska in till varje pris, behöver Eker anamma.

Marieberg stack upp och gjorde 4-0. Och den kyliga kvällsvinden for rakt igenom ryggmärgen på det stolta Ekergänget. En brutal effektivitet hade sänkt titanerna än en gång.

4-0 var ett slag i magen, utan förvarning. Eker hade inlett andra halvan starkt, som pånyttfödda. Om Eker var ett öppet sår som höll på att läka, var Marieberg saltet.

Mot slutet var det en jakt på reducering, en jakt på ett mål, en jakt på bekräftelse. Målet var målet, och målet var att för sig själva bevisa att läget till trots kan Eker prestera. Att stå upp när det blåser, att vilja ge sig ut på slagfältet direkt efter nederlag. Visa hjärta, kämparglöd, vilja. För ära.


Rättskipare Christoffer Johansson förkunnade strax innan 20.30 att matchen var över. Slutresultatet hela 4-0 till vitklädda Marieberg.

Frustration. Frustration och frustration. Att förlora en match med 4-0 och bli totalt utspelade är en sak, men när spelet och matchbilden mer eller mindre är Ekers under 90 minuter svider det lite extra.

Nya tag för Eker som härnäst åker till Frövi för fortsatt utveckling. Det gäller att hitta glöden, vinnarskallarna måste fram. Adderas det med det taktiska kan det bli åka av.

Anton Wrigby visade att fysiken inte är en bristvara och agerade med stor pondus under 90 minuter. Gratulerar till matlådan.

Torsdag 14 maj, 19.00 @ Fröjevi.
Välkomna!

Andreas Rigbäck