Efter regn kommer solsken

April månad är vad alla fotbollsspelare i Sverige dreglar över. Med nya säsongen i sin linda och tätt matchande är det lätt att förstå varför månaden är så eftertraktad.

Matchen mot Lillån inleder mastodontschemat med 4 matcher på 9 dagar för titanerna. Där en distriktscupsmatch mot Latorp är inräknad. Men varför klaga? Det här är precis vad vi längtat efter.

Förutsättningarna är för lagen snudd på identiska. Båda kombattanterna premiärspelade i ordets rätta bemärkelse.1-1 för Lillån, 2-2 för Eker.


Blåsten med dess högre makter tenderar öppnar alla ventiler när dessa lag drabbar samman. På Pettersberg som på Lillåvallen.
Matchens första minuter var krampaktiga. Båda lagen försökte med de längre alternativen i hopp om att sprinta ner varandras backlinje. Taktiken förvaltades väl av Eker när Emil Palm knorrade fram Simon i djupled. Denne löpte ifrån sin markering och kom i full kareta in i det så ofta matchavgörande straffområdet. Passningen snett inåt bakåt var en hårsmån från att ge titanerna ledningen då den styrdes på hemmaförsvarare och touchade stolpen på sin väg ut.

Die schwarz mauers Anton Elverskog glidtacklar ofta med pondus och millimeteranpassning. Efter en löpduell längs anfallande Lillåns vänstersida offrades precisionen, den grönvite fick blodvite och Elverskog ett gult kort.

Vänsterflanken skulle visa sig vara ett återkommande hot för Eker. Simon sprang åttor runt en försvarare på egen planhalva innan trummpinnarna spelade på högsta fart genom Lillåns territorium. Återigen en god intention men med resultatlös utgång.

Matchen tände till med dryga halvtimmen spelad med varsin målchans för lagen. Först ut var Lillån som krigade till sig en hörna. Med taktiken "alla på främre" var det med en stor portion tur för Eker som bollen tog stolpe ut, och inte stolpe in.
Sekvensen efter snickrades ett vackert Eker-anfall ihop. Krossen från Ludde satt på läppen på P-O som såg Henke i ögonvrån. Avslutet var kliniskt och utan chans för burväktaren. 0-1.

Stolparna var Linus bästa vän i den första halvleken. Bollen dansade på styva linan och var retfullt nära att passera mållinjen efter att Lillån ökat trycket.

1-0 i bortalagets favör bokfördes efter första 45.

Linus har i tidigare matcher och refererat fått beröm för sina mogna och modiga målvaktsinsatser. Direkt i andra fick han bekänna färg på ett halvt friläge. Då friläget kom till skänks från samspelet två Ekerspelare mellan var Linus räddning högst välkommen.

Eker blev under en tio-minutersperiod hårt straffat av Lillåns effektiva kontringsspel. Långa, sårande djupledsbollar slogs om och om igen. Det tordes inte finnas något slut.
Kontringsspelet fick utdelning, och det var lika effektivt som vackert. Framstörtandes på vänsterkanten flög Lillånspelaren fram och hittade en helt fri lagkamrat på bortre som bara hade att lägga in kvitteringen.

Det går inte att vara partisk, Lillån var numret större, numret tyngre. Med mer vilja bröt de gång på gång ner titanerna.
De långa bollarna ven alltjämt och var ett ständigt orosmoln för de alltmer osäkra försvararna.

Som salt i såren gick P-O ner för räkning efter en smäll mot knäet med 70 spelade. Byte direkt och Eker var desarmerat.

Att kampviljan och momentumet var i de grönvitas ägo blev allt tydligare med matchklockans tickande.

Ledningsmålet föll med 10 minuter kvar att spela till den stora publikens glädje. Sin vana trogen slog Lillån en hjärtskärande krossboll som förvaltades på bästa sätt av den nyss insatte yttern. Välförtjänt.

Med influenser från The Championship avverkade Lillån matchens sista minuter. Hörnflaggan agerade ständig hemmaort för de grönvita som taktiskt bara inväntade slutsignalen.


Det svider. Med en obesegrad division 6 säsong i ryggen har Ekers spelare vant sig att slutresultatet stått i deras favör efter 90 minuter. Att de blivit ödmjuka och bortskämda med segersviten är att ta i, men att vinna så många matcher relativt enkelt har en baksida.
Faktumet kvarstår att Lillån var bättre på det mesta. Med sin sparka-och-spring mentalitet, som den kritiske skulle uttryckt sig, var de idag numret för stort.


En tung start på den nya säsongen. Det får ändå konstateras. Men kanske är det just nu, i de allra mörkaste efterdyningarna, som man faktiskt är tacksam över en förlust. Vi är inte bäst, vi är inte ens näst bäst.
Nu har vi förlorat en match och smakat på det bittra i ett nederlag. Det finns ingenting som säger att det var precis vad vi behövde. Nu har vi inget att frukta.

Simon Chamoun uträttade mycket goda ting för Eker idag. Matlådan är din, även om fler förtjänar ett omnämnande för sitt slit.

Redan på lördag kl 15.00 spelas nästa match. Det vankas derby mot Delta på Hedens IP. Kanske är det då det vänder?

Välkomna!

Andreas Rigbäck