Årskrönika IF Eker 2014

En text att häpnas över. En text att älska. En text att stolt blocka tillbaka på. En årskrönika för IF Eker anno 2014.


"Att vara fotbollstränare är som att vara politiker. Du måste vara tillräckligt smart för att begripa spelet, och tillräckligt dum för att tycka det är viktigt."

Citatet som taget från första sidan ur Anton Ljungbergs anteckningsblock. Ett citat som varit tungan på vågen för tränaren som under debutsäsongen lett sitt lag till himlens rand och evighet i historieböckerna.

"Även du, min Brutus"

I vad som inledde referatmaratonet skrevs citatet ovan som en beskrivning på Rosens förkärlek till lagkamrat Henrik. Upprinnelsen en pass på silverfat till öppet mål. I många matcher har kärleken flödat i firma Rosen/ Henke. Träning som match. Det är inte bara de två emellan som kärleken till spelet florerat.


När ett lag lyckas ur alla möjliga aspekter är det svårt, nej snudd på omöjligt att peka på individer. Och kanske är det kanske den gamla klyschan - laget före jaget - som är just den vinnande faktorn. "Alla ska med".


Så var är det då vi minns mest? Är det P-O:s vackra segermål den där regniga, karga majkvällen på Lundby? Eller är det Hamas galna målsnitt? (4 mål på 90 minuters speltid)
Är det Joels hörnor? Är det LGC:s estetiska plakat i matchen mot SMÅ?

Det sägs att delad lycka är dubbel lycka. Att få uppleva något tillsammans slår allt. Det har vi gjort. Tillsammans. Som ett lag.


Resan började i Örebro Sotarns lokaler på Osmundgatan 11. Det var oktober månad, hösten hade omgivit alla med storm och tagit ett stadigt grepp om tillvaron. Där satt dryga 20 pojkar som precis åkt ur divison 5. Där satt dryga 20 pojkar som sparkat sin tränare, gjort uppror mot klubben och ville ha förändring.
Men i hopplöshetens mörker fanns en gnista. En eld inuti varenda en. Till revansch. Till upprättelse. Till ära.
Där satt dryga 20 pojkar med ett mål. Målet gick under parollen: #Ekermotfemman.

Under månaderna fyra slet pojkarna. "Hasse-passen" på torsdagarna var något de alla talade om med skräckblandad förtjusning och hatkärlek. Men pojkarna visste att de skulle få ärofylld betalning för sitt eviga slit. Och då inte bara genom en kopp choklad efter passet.

Några kom och några gick. Men stommen fanns alltid där. Tryggheten fanns alltid där. Ända in på åttonde varvet uppför Vivallakullarna. "Alla ska med".

När det nya året ringde in hade pojkarna ännu inte fått hävda sig. Åtskilliga mil lades under benen, man plöjde meter efter meter. Kämpade sig igenom varenda armhävning. Men fotbollsmässigt?
Ingenting.

Vid den här tiden spelade pojkarna även futsal, som en kul vinterträning. Men efter 7 raka förluster i serien efter premiärvinsten mot Adolfsberg med 3-2 var det inte mycket som var så roligt.

Det fanns fortfarande chans till revansch. Det miserabla seriespelet hade ändå gett Eker ett play-off till DM-slutspelet. För motståndet stod IK Sturehov.
Förnedrande 0-8 senare och hoppet hade nått botten. Pojkarna pratat än idag om det som sitt pinsammaste och mest smärtsamma nederlag någonsin.

Den 11 januari spelades den årliga AIF-cupen. Ekergrabbarnas absolut sista chans att få behålla någon form av värdighet innan utomhussäsongen drog igång.

Med noll självkänsla och som totala underdogs gick Eker in i turneringen mot, just det, Adolfsberg. Enda laget de hittills besegrat.

5 minuter in i matchen stod det 0-2. Vilket lag som helst med den dystra sviten hade lagt sig platta och gett upp. Men inte Eker. Samma gnista som funnits vid spelarmötet i oktober fanns fortfarande kvar, långt där inne.
"Den största glädjen i livet ligger inte att aldrig falla, utan i att resa sig varje gång vi faller".
Nelson Mandela

Matchen slutade 2-2 efter en imponerande upphämtning.

Resten, ja, det är historia. Andra matchen förlorades, 0-1 mot Rynninge. Sedan mosades FK Örebro med 4-0 och Marieberg besegrades med 2-1. Eker hade tagit sig till slutspel som grupptvåa.

Det går INTE att förringa betydelsen av det avancemanget. Där och då vände hela säsongen.

I kvartsfinal mötte man Syrianska IF, med en mäktig klack i ryggen. Laget var obesegrat, hade bara släppt in ett enda mål och ja. Så hade de sin klack.

Eker hade, inget att förlora.

Efter turneringens mest dramatiska förlängning hade det osannolika inträffat. Eker stod som segrare med siffrorna 2-1. Med en man mindre under 2 minuter hade Eker stått pall, med en forcering från Syrianska i förlängning hade Eker stått pall. I sviterna av kaoset efter Syrianskas två avslut och Addes mirakelräddningar piskade Emil Per Oskar Karlsson iväg bollen i ren panik. Då samtliga Syrianska spelare befann sig på offensiv planhalva rullade bollen retfullt över hela banan i perfekt båge mot det tomma målet. Tiden stod stilla.

Ett sällan skådat jubel utbröt då P-O:s rensning hittat vägen in i nätet. Eker hade avancerat till semifinal. Trotsat allas tvivel och skapat rättvisa åt sig själva.

I semifinalen tog drömmen slut. Stans bästa futsallag Bosna blev för svåra. Segermålet kom med blott 3 sekunder kvar av matchen.
Det var 10 stolta spelare som gick hem från Idrottshuset den kvällen. De hade gjort det. De hade tillsammans uppnått något enormt.

Den lilla gnista som fanns på spelarmötet i oktober hade exploderat. Plötsligt var Eker ett lag med en tro på att hårt jobb lönar sig.
Pojkarna hade blivit män.
"Det verkar alltid omöjligt tills dess att det är gjort".
- Nelson Mandela.


Hur resten av säsongen gick? Ja de vet ni alla vid det här laget. Och lyfta fram individer, nej, det är inte vad den här krönikan går ut på.

Laget före jaget. "Alla ska med".


"Now this is not the end. It's not even the beginning if the end.
Nothing in this world that's worth having comes easy".


Det har gjorts, trots allt tjat om laget före jaget, en spelarundersökning i veckan. Kategorierna:
Mest värdefulle spelare under säsongen. Emil Palm, stort grattis.
Mest utvecklande spelare under säsongen. Linus Årnemo, stort grattis.
Årets poängliga-vinnare. Grattis Simon Chamoun.
Årets snackis. Anton Elverskog, du var ensam om att snacka dig till en varning.
Mest älskvärd individ under säsongen. Krister Högberg, hade du väntat dig något annat?


Ni hade aldrig lyckats utan laget. Skämt åsido, vi andra bockar och bugar oss djupt. Tack för i år.


Tack även till:
synonymer.se
Hasse Olsson för att du plågat oss med kärlek under vintern.
Mikael Carlén
Adam Anehamn för du tog med kaffe till bortamatcherna.
Jörgen Nanberg för att du ständigt tror på oss.
Vår otroliga publik, inklusive bollkallarna.



Tack för mig!
Andreas Rigbäck