Matchreferat Kumla- IF Eker

Vädergudarna med Zeus i spetsen verkade "gilla" det alltmer frekventa omnämnandet i krönikorna. Strax innan titanerna välkomnades till den i Eker sammanhang välkända Hagavallen föll ett strilande regn. Ett regn som kom att göra den högt klippta gräsmattan än tyngre att springa på.

Det var dock länge sedan IF Eker besökte Hagavallen. Förmodligen i Mellringe Eker-skepnad, alltså någon gång innan 2007. Efterlängtat var ordet.


Kumla inledde piggt. De var uppenbart triggade av serieledarnas besök. Matchens inledande skälvande sekunder präglades av hårt spel och tuffa närkamper. Eker hade svårt att komma loss och spelade utan sedvanlig rytm och säkerhet.

Matchens första farlighet skapades av bortalaget. En från skolboken tagen löpning av "den vite Drogba", Hannes gav Edvin ett skottläge. Skottet något felriktat och skapade inte mer en än förväntansfull suck på bortabänken. Eker tog efter denna förtroendeboost allt mer och mer tag i spelet. Bollen rullades med imponerande hög hastighet över det tunga gräset.

Om inte matchens, så kanske första kvartens delikatess bjöd just den vite Drogba på när han på mittplan med is i magen tunnlade en kumling efter 10 minuter.

Eker skapade stora darren i hemmaförsvaret när man efter knappa kvarten slog tre hörnor i följd. Trappatonis fingertoppskänsla i att låta Rosen slå hörnorna gav dock inte utdelning i målkolumnen.

Den svenska sensommaren gav matchen och åskådarna sitt allra vackraste ansikte då det strilande regnet åter knackade på. I kombination med solskenet skymtades en elegant regnbåge i öst.

Frisparksspray och ordväxling. Att man tjuvar på en till synes ofarlig frispark känns svårt att förstå. Kanske det bara var en pik till förbundet att de inte infört den hyllade sprayen i division 6 ännu. Noah åkte i sekvensen efter på ett gult kort när han frustrerat tappat bollen på mittplan.

25 minuter spelade och Kumla stod för matchens hittills hetaste målchans. Efter en markeringsmiss frispelades Kumlaanfallaren med ett utsökt inlägg. Den stenhårda nicken susade över till hemmalagets stora förtret.

Minuten efter small det. En av många instruktioner innan avspark var att ta många avslut. Der bomber hade sugit åt sig detta likt ett godissuget litet barn och avfyrade stora kanonen. Med lite tur på vägen ställdes hemmakeepern och bollen seglade in i mål.

Hannes och Henke symboliserade det som i år, till skillnad från förra året inbringade poäng. Det märktes tydligt att det var två herrar som gjort sin vinterträning.

Kumla ska berömmas. Trots Ekers med hemmaögon sett snöpliga ledningsmål vek de inte ner sig. Snarare tvärtom. Hörna efter hörna, oreda i die schwarz mauer och massivt tryck spred viss osäkerhet hos titanerna allt eftersom klockan tickade upp mot de första 45.
Hannes tunnel fick kraftig konkurrens om dagens delikatess när Wrigby på tog ner en hög lyra vackrare än Alessandro Nesta.

Ekerbänken satt och spekulerade i och hoppades på ett andra psykologiskt viktigt mål innan halvtidsvilan. Det fick de också, men ska tacka hemmamålisen för det. Det höga gräset gav honom stora bekymmer när Hannes aviga avslut hittade in under foten på honom.

Andra halvlek hann knappt sparkas igång innan en farlighet skapades av bortalaget. Skottet täcktes sorgligt nog av en hemmaförsvarare. Kumla trummade på och hade också några intentioner till målchanser. Likt i första halvlek byggdes mycket av anfallsspelet på svepande krossar och frisparkar. Dokumenteras ska också att två byten genomfördes i halvtid av Trappatoni. Niklas klev av med känningar i halsen och Edvin tackades av för sitt abnorma slit. In: Måns och Simon.

Matchen i matchen denna gång var intensiv. När Simon kom in och förväntades bilda anfallstrio med sina kombattanter i skyttetoppen brast det lite i kommunikationen. Intentionerna var bra, inget snack. Men allt som oftast valde divorna att på egen hand luckra upp hemmaförsvaret.
Trion fick ändå utdelning. Simon serverade Noah på en genombrytning där Noah med måltjuvskvalitéer petade in trean. Inzaghi, håll i hatten.

Bollklubben, anförda av den för dagen exemplariske "Buken" hade en växel till. Utan att riktigt hitta till de brännande lägena kändes det farligt varje gång de gick framåt.

65 minuter hade spelats när det hettade till lite bland krigarna på planen. Simons energikrävande inhopp retade många gånger gallfeber hos de flesta. Lite omfamning och ordutbyte krävdes för att lägga kyla på stämningen. Ett världsklassnummer bjöd en hemmalirare på när han efter oenigheter i Ekers straffområde cykelsparkade en boll i burgaveln.

När Hannes bjuder på tunnlar på rullande band vet man att något kvalitativt är i antågande. Denna gång resulterade förnedringen i en penetrerande boll i djupet till Simon. Simon passade (!!!) in till Henke som oturligt nog fick se bollen skarvas en bit ifrån honom av en försvarare.

I våras förevigades Joels potenshöjande glidtackling när han räddade ett friläge, det har ända sedan dess suttit implementerat i Elvis bakhuvud. Han har desperat försökt att få ett omnämnande annat än negativt, och mer än gärna genom en glidtackling. Och som han gjorde det. Inte bara glidtacklade han bort friläget, han går vinnande ur striden och kan avancera med bollen.
Minuterna efter stod Simon för en projektil av yppersta klass. I god konkurrens med vänsterbacken i Sköllersta om årets hårdast uppmätta skott dunkade han in fyran efter en hörna.

Sista delen av matchen var en spel-mot-ett-mål historia. Kumla hade inte orken att hålla i den så fina kämpar insatsen från första 80. Det underlättade inte att Rickard och Alex med superenergi bytts in.

Kumla fick (ja, så partisk får skribenten vara) ett reduceringsmål. Övertid eller ej, det absolut sista som hände var att Kumla på en fast situation tråcklar in bollen. Eker hann göra avsparken efteråt, och då var matchen slut.


Dagens Saigonlåda (matlåda) går till Hannes. Runt 25-snåret tappade krönikören bort räkningen. Så många luftdueller vann vite Drogba idag.