Krönika: Fjorton dagar

Idag är det lite mer än två veckor sedan kaptenen lämnade skeppet. Fjorton tunga dagar har passerat. Dagar fyllda av sorg. Men också dagar fyllda med kärlek. Dessa dagar har visat sidor av Brommapojkarna som vi i BP-Media inte visste fanns.

I ärlighetens namn såg vi honom aldrig spela. Vi i BP-Media anslöt först i början av september, drygt en månad efter att Pontus fick hjärntumören diagnostiserad och därmed blev satt ur spel.

Trots att vi aldrig träffade Pontus har vi kommit att förstå vad han betydde för Brommapojkarna. Och det är ni som kände Pontus – både på och utanför planen – som har låtit oss förstå storheten i den blott 33-årige mittbacken från Stockholm.

Han var älskad och respekterad av alla. Som pappa, som make, som lagkapten, som lagkamrat, och som motståndare. Dessutom var han en ovanligt talangfull fotbollspelare och en ledare av rang, varför kaptensbindeln satt så självklart virad runt hans vänstra arm.

Ni har fått oss att förstå att ränderna liksom genomlyste hela honom. Att de satt på tröjan han bar. Att de var osynligt synliga och ingraverade i huden därunder. Och att hans hjärta brann i samma färger som skölden som satt på hans bröst. En sköld han bar med den där stoltheten som bara en kapten kan göra. Han tänkte BP, han kände BP och han levde för BP.

Det är just därför hela BP känner med honom. Det är just därför det känns så hårt, så mycket och så orättvist. Till och med för nykomlingar som oss.

De senaste fjorton dagarna har ni och Pontus öppnat dörren in till föreningens hjärta och dess allra djupaste av kammare – dit nykomlingar som vi i BP-Media inte haft tillträde tidigare. Tack för det!

Så trots att vi aldrig träffade honom - Riddaren - lyckades han visa oss det äkta BP. Inte det BP som av många påstås sakna supportrar och historia – utan det BP som förenar dem som så olika är. Det mångkulturella BP som samlar ALLA under en och samma rödsvarta fana – oavsett hudfärg, kön och talang. Kort och gott. Pontus Segerström har fått oss att älska IF Brommapojkarna.

Herman Sewelén