Hedersam förlust efter stark insats

På förhand var kanske en förlust mot ett namnkunnigt och SSl-rutinerat Hälsinggården ganska väntad med tanke på våran formkurva dessutom. Men som matchen utspelades så är det ändå en mer bitter förlust än de senaste förlusterna. Vi hade målövertag större delen av matchen men en dipp i första halvan av tredje perioden gjorde att vi tappade taget om matchen och hann aldrig åter ikapp.

Inför matchen hade vi tryckt på vikten av att ligga rätt i positioner i försvarsspelet för att inte ge bort några farliga ytor, samt att ligga mellan boll och mål för att sätta stopp för skotten samt att inte har för stor respekt för att dom är ett topplag med en del namnkunniga spelare.
Känslan var att vi lyckades till stora delar i första perioden, vi rycker till oss en 2-0 ledning efter knappt 5 minuter genom mål av Rasmus Owenius och Johan Emriksson. Att vara i förarsätet är inte direkt en känsla vi är vana vid denna säsong, en väldigt skön känsla vi måste bära med oss framöver.
Hälsinggården reducerar efter ca minuter till 2-1 och kort därefter får vi dagens första utvisning mot oss, dock spelar vi väldigt bra och uppoffrande i boxplay och vi klarar av det. Efter 15 minuter så ökar vi på ledningen återigen genom Rasmus Owenius. 3-1 står sig hela perioden ut och vi går till vila med en ovan men desto skönare känsla i kroppen.

Andra perioden startar med att Jonas Baggen Norrström som legat med magsjuka i veckan får kasta in handduken pga illamående och Stefan Karusseit får göra H2-debut. In i förstafemman tillsammans med Adam Wahlberg, en tuff uppgift men Stefans insats är ändå godkänd sett över resten av matchen.
Hälsinggården reducerar och kvitterar sedan ca 7 minuter in i andra och det är starten på en mindre målexplosion under några minuter. Genom Rasmus Owenius återtar vi ledningen efter 7.46, ca 30 sekunder efter kvitteringen. Sedan är det dags för Marcus Persson att loss bössan från halva, pang bom! och så var det 5-3 ledning. Lite kuriosa, Marcus har hittills under säsongen skjutit av 8 klubbor och halva säsongen återstår...
Hälsinggården reducerar sedan till 5-4 innan vi passerat halva matchen. Resten av perioden består av stort boll och spelövertag för Hälsinggården som dock inte resulterar några mål tack vare en del skottäck, Elias i målet samt en portion tur.

Vi är i ledning när tredje startar, men vi har ett boxplay att reda ut först, vilket vi gör men kort efter vi är fulltaliga så visar Jonas Adriansson (som bara spelade powerplay) sin klass när han smäller in en backhand på en lite förlupen boll i kamp med vårat försvar.
Efter detta börjar vi tappa positioner i försvaret och Hälsinggården utnyttjar ytorna som blir genom att göra tre raka i det närmaste identiska mål från vårat höga slott, dessa mål ska visa sig vara matchavgörande.
Trots att tar timeout och samlar styrkorna samt att vi gör mål i två powerplay på slutet så når vi inte fram. Sista målet är dock en läckerbit där vi på frislagsvariant gör 7-8 med 12 sekunder kvar. Målet tog två sekunder från signal till mål. Vi plockar ut Elias och försöker bara teka framåt och trycka in allt mot kassen, vi lyckas få fram ett avslut men tyvärr når vi inte fram.
Som sagt så var det en bitter känsla då vi spelade såpass bra som vi gjorde och verkligen gav oss chansen att vinna denna gång. Spelar vi såhär framöver kommer poängskörden växa, det är jag övertygad om.

Några som förtjänade att lyftas fram lite extra denna match så var det hela andrafemman som har en bra målproduktion framåt, Elias gör återigen en bra match i målet trots stora siffror bakåt samt Emil Widéns uppoffrande slit och skottäck.

Nu blickar vi framåt mot kommande fredag då vi tar emot Gagnef på hemmaplan innan vi går på välbehövlig julvila.
Matchstart 20:00, hoppas vi ses då!

//Morgan

Morgan Wahlberg