Referat: Ervalla och fågelskit

I årets sjätte omgång ställdes vi mot Ervalla SK som har krupit upp i toppstriden och har ett bra lag. Förutsättningarna var perfekta med sedvanligt solsken på Hovsta IP och publiken strömmade till, så pass många var på plats att vi fick stänga grinden på grund av rådande restriktioner. En som dock sket fullständigt i den stängda grinden var den attackfågel som lättade på trycket och lyckades träffa min hjässa. Ljudet påminde om en tappad brylépudding och frisyren var därmed helt förstörd. I den exklusiva publikskaran syntes även olika kändisar men de som stack ut mest var två hemvändande elitsoldater i form av Ollie och Ludde.

Deras stjärnforward ligger i toppen av skytteligan och en del av vår strategi var att stänga av honom från spelet. Vi ville fortsätta med vårt snabba spel med få tillslag och börja använda båda kanterna lite mer, ibland spelar vi för mycket via vår vänsterkant. Ervallalegendarerna Lennart och Per-Åke var på plats för att se sitt lag bjuda upp till en bra match där Ervalla hade mest spel till en början, men det var vi som tog ledningen.
En kapning som såg ut att vara precis utanför straffområdet blir till en straff som kapten Jordan sätter lika enkelt som vanligt. Efter straffen tar vi över spelet mer och mer och det ser ut som att Ervalla tröttnar lite samtidigt som vi trummar på som vi alltid gör. Ervallas spelare börjar smågnälla litegrann som man alltid gör när man inte hänger med. Ervallas coach hade en konstig taktik där han försökte psyka vår bänk genom att köra klassigt trashtalk såsom ”Hur mycket har ni betalat domaren”. Svaret på den frågan är att jag skickat ut barnen för att palla äpplen i veckan eftersom det kan bli lite tajt ekonomiskt ett tag… Ett tag var deras coach mer av en nipprig radiopratare än en fotbollstränare och jag tror han psykade sönder sig själv. Vi behöll ledningen halvleken ut och publiken såg ut att trivas i solen med stöd av vår eminenta kiosk.

I andra halvlek fortsatte vi att löpa och förflytta boll snabbt och Ervalla backade hem till sin planhalva. De fortsatte dock att vara farliga på fasta situationer och det skulle till slut löna sig, stjärnforwarden fick stå fri på en hörna och nicka ner till en medspelare som resulterade i 1-1. Fasta situationer är ett av få områden där vi har lite större utvecklingspotential och kanske behöver bli lite rejälare. Vi fortsätter med vårt spel och verkar inte bli speciellt nervösa av deras kvittering, vetskapen finns där om att vi till slut kommer till avgörande lägen. Kvicksilvret Pelle hotar ständigt och han skulle göra poäng även denna match när han ryckte förbi en försvarare och hörde Wille skrika från bortre. Wille som alltid vräker sig fram först möter upp och smäller in ledningen i en kombination vi sett så många gånger förut, Pelle till Wille. Av någon konstig anledning befinner jag mig ofta i skogen eller på dagis fast vi ägnar oss åt fotboll och nu var jag återigen i skogen när Wille tydligen avgjorde matchen så det målet kan jag inte beskriva. Vittnen säger dock att det var ett världsklassmål där han knorrade in den i bortre och jublet jag hörde skvallrar om detsamma. Ett sånt mål kan inte ens en välbetald domare ordna, det fixar bara en Hovstaspelare med hockeyröv på pass från Hagge. Vi lyckade att hålla uppe tempot och skära av deras skicklige forward i spelet så pass mycket att han fick göra en Torsten. En Torsten är att tappa boll och sedan kapa motspelaren bakifrån. Skillnaden är att Torsten gör det av taktiskt briljanta skäl och deras spelare gjorde det i frustration.

Alvin fick utmärkelsen MVP välförtjänt och det är av flera anledningar. Han orkar löpa i 90 minuter och samtidigt behålla kvalité i sitt spel, bollkänslan är något utöver det vanliga med silkeslen touch och fina passningar. Massös Linda gör bevisligen ett bra jobb som preppar Alvin för storverk varje match. Tabellen börjar se riktigt mysig ut och vi är ytterligare ett steg närmre vårt mål i form av division fem, det är värt all fågelskit i världen.

Kristian Landmark