Referat: Bobby BK - Hovsta IF

Att åka till Mellringe och möta ett lag som heter Bobby på en stenhård plan var väl inte det man drömde om som liten knatte, men nu var vi där ändå. Gräsplanen var stenhård men faktiskt den jämnaste och finaste planen vi spelat på i år. Sedan ska vi konstatera att vi var i Mellringe för att möta Bobby för att vi faktiskt förtjänar det, vi är inte Milan. Bobby har vi haft många hårda duster med, de har alltid varit hårda i duellerna med några riktiga köttare på planen. Med historien i minnet så förberedde vi oss på en rejäl batalj utan vår Roy Keane som härförare, Jonsson var nämligen ute på lärargalej. Idrottslärargalej består av mycket skrik, skäll och lådvin. Allt detta ackompanjeras av ständigt blås i visselpipor av människor i åtsittande träningsoveraller. Istället klev Torsten in på offensivt mittfält från sin vanliga ytterposition och gjorde ett grymt jobb. Bodde fick förnyat förtroende på yttern och det visade sig vara en bra grej. Dagge är borta under sommaren och Krille fick flytta in till det centrala mittlåset med Kapten Magnus, då passade det bra att karatekungen Olov var tillbaka och kunde spela vänsterback. En annan återvändare var vår bollskicklige Jonas Bergstöm, han kommer också vara ett bra tillskott, precis som Olov.

Fösta halvleken började Bobby med lite mer boll än oss och de fick till några farligheter med ett par spelare som håller hög klass. Det var dock en annan spelare som satte deras första mål på ett dyngskott upp i nättaket från 25 meter, inte ens Buffon hade tagit det skottet. Eller jo, Buffon tar allt och är dyngsnygg. Efter 15 minuter kom vi in i matchen mer och mer då fick vi äga mer boll. Bobby lät oss starta upp spelet i backlinjen genom att backa hem och vi hade lite svårt att komma in med bollen till våra mittfältare, vi hade istället några fina passar á la Bonucci i djupet som hotade. På en Torstenfrispark mötte Sheriffen upp majestätiskt med en nick som räddades, han följde därför upp med en högervrist till 1-1. Skönt för sheriffen som skjutit blankt ett tag nu och vi ser fram emot hans fortsatta målande. Ofta försökte vi utnyttja vårt ånglok Leif på högerkanten som lyckades med mycket, det ledde till att Bobby flyttade över och blottade sig lite på andra kanten där pånyttfödde Bodde huserade. Detta hade Starsky fattat med sin fina blick för spelet som lade en öppnande passning till Bodde. När jag såg att Bodde hade 40 meter till målet och ett par Bobbysar i närheten tänkte jag att han skulle ge upp, Bodde tänkte annorlunda. Med en perfekt touch lade han fram bollen till sig själv för att kunna sätta fart mot målet ungefär som Thierry Henry. Väl framme, precis innan Bobbysarna hann ikapp, drygchippade han enkelt in bollen i målet. Sekvenserna innan målet och just chippen gör att det kanske var årets hittills snyggaste, vad tycker ni? Vi gick till vila med ledning och tröttkörda spelare i Bobby, det kändes harmoniskt.

Hunken hade inte gillat att spela andra halvlek eftersom det var sol i ögonen, det har han skyllt på många gånger. Jag tror att han befann sig i någon skog nånstans med sina orangevita skärmar där han inte behövde oroa sig för solen. En annan som behövde oroa sig för solen var Krille i sitt nickande och tjongande. Vissa rensningar blev till ovanligt välriktade passar under matchen och det var troligens solens fel, han skulle dock få chansen att revanschera sig ner till normal nivå. En slumpboll dimper ner i straffområdet som Krille ska tjonga iväg men halkar och bara snuddar bollen som blir ett perfekt upplägg till en Bobby. Bobbyn nickar enkelt in bollen till 2-2. Krille erkänner inte fel i stridens hetta och skyllde på solen, den hårda planen och att Bobbyn regelvidrigt befann sig felaktigt i straffområdet, det är en regel han tror finns på riktigt. Hunken hade varit överens med Krille om solens påverkan och tillsammans hade de seglat in i solnedgången på Hunkens Yacht. Vi fortsatte dock att pumpa på i vår offensiv och Bobby kom till sporadiska kontringar. Offensiven ledde till flera lägen men vi lyckades inte sätta nån strut och matchen slutade 2-2.

Tankar efter matchen: Magnus jublade högt på planen efter matchen i tron om att vi vunnit, det var komiskt men samtidigt sorgligt eftersom vi inte vann. Min tanke är att Magnus bara kommer ihåg sitt rejäla försvarsspel och tänkte att ”vi måste ha vunnit”. Var det värmen som gjorde att Adam bytte in sig själv för att sedan byta ut sig själv några minuter senare? Pingislunga någon? Pingislunga har inte Karlberg och vi var nog förvånade när vi såg jobbet han tog, har han tjyvtränat? Torsten gjorde också en rejäl insats så att alla 83:or på plats spelade grymt, fattas bara att Anders hade haft kiosken med sig även på bortaplan. Kul att vi hade ett antal nygamla spelare med på match såsom Mankan, Bergström, Leijon och Olof, ni behövs grabbar! Säkra källor skvallrar om att Hunken och hans lakejer kommer kolla på Sverige-Italien på stan sprutandes champagne och alldeles för tighta tröjor, vilka mer i laget ansluter?

3 stjärnor röstades fram till Bodde efter att Emil fått lika många röster. Emil befann sig inte i omklädningsrummet för att räkna sina röster och då vinner man inte. Det kan ju Dagge tänka på nästa gång han står och drämmer i sig 7 Snickers i kiosken när vi andra röstar. Om du läser detta Dagge (finns det internet i Oxelösund?) – släpp semlan i din hand omedelbart! Just det – Bodde fick 3 stjärnor för att han spelade bra.
2 stjärnor går till Sheriff-Emil som sprang och slet på topp så hårt att ljumsken nästan gick av. Krönte insatsen med ett mål, kanske lossnar det nu?
1 stjärna går till Leif, fy faan vad killen löper! På 7 sekunder kan han i princip gå (springa) från att göra mål till att rädda på mållinjen. En kämpainsats utan dess like.