Referat: Hovsta IF - IFK Lindesberg

Lindesberg hade innan vårt möte tagit 9 av 12 möjliga poäng och gjort det bra, det känns som om Linde har något på G. Vi var revanschsugna efter att ha tappat poäng mot Guldsmedshyttan förra veckan och hade ett bra gäng på plats. Vi startade hyfsat bra och matchen var jämn, vi hade helt ok spel. Vi ville låta Leif springa fritt i offensiven och på andra sidan hade vi en sugen Torsten, helt olika stilar och väldigt jobbiga för Linde. Vi kan ha siktat lite väl mycket på Sheriffens kropp, det var svårt för honom eftersom han hade Mr. Olympia mot sig. Man ska aldrig låta Mr. Olympia komma in på kropp, däremot om bollen går över honom kan det lyckas bättre för Sheriffens avslut. Bodde styrde och spelade enkelt från sin nya position på mitten och till hjälp hade han Fabio som sliter stenhårt. På en hörna träffade Sheriffen stolpen och returen dunkade Dagge in i hans sista match för våren till 1-0, då kändes det bra för oss. En liten sak som jag såg från min västerback var att vi var för sega upp med backlinjen när vi anföll. Det ledde till att mittfältarna hade ett hav att försvara när spelet vände. Vårt mittfält skulle dessutom försvara mot deras #8 som är en smart och bra spelare, han hittade ytor för sig själv med bollen och skapade sedan ytor för medspelare med sina crossbollar. Honom ska vi ha koll på och stänga av nästa gång. Leif fick verkligen visa hur bra han är när #8 siktade på deras vänsterytter gång på gång.

Andra halvlek känns det som att vi startade med att sjunka ner och vi lät dom styra mer, jag tror inte vi orkade hålla samma tempo som i första. På något sätt orkar vi inte hålla intensiteten matcherna igenom. Vi var orättvisa mot Sheriffen och co med svåra långbollar som de fick försöka skapa något av. Vi hade trots det ett par heta målchanser men lyckades inte förvalta dom på bästa sätt. På en hörna satte Linde sitt första mål och det var inte överraskande, Linde är farliga på fasta med sina starka huvudspelare. Med facit i hand tror jag att vi ändå gjorde det riktigt bra i luften mot dom, mittbackarna skötte sitt jobb bra. Deras #8 fortsatte att styra spelet och fick själv ett skottläge utifrån som han satte i bortre till 1-2, med lite mer energi hade vi kunnat blocka det skottet istället för att sjunka.

Som back är det tydligt när vi blir trötta i andra och börjar tjonga för mycket med halvdåliga chansningar, bollen kommer tillbaka lika snabbt och man får typ aldrig hämta andan. Vårt spel i första bestod inte av mycket tjongande och då behåller vi också mer boll i laget och det blir inte lika körigt i backlinjen. Det viktigaste är ju givetvis inte att vi i backlinjen hela tiden ska ha det lugnt, men när vi har det lugnt brukar det betyda att hela laget har roligare. Betyder mitt resonemang att vi som tjongar skapar en jobbigare situation för oss själva? Djupa och främmande tankar från en vanligtvis ytlig kille…

Tankar efter matchen: Hunken och GubbErik var på läktaren och PANG så stegrades snygghetsfaktorn till max. Diskuterade de datum för den årliga poolfesten? När gör de comeback? Har Bodde hittat ytterligare en ny position att dominera på?
Varför blir man så jävla arg av att förlora så att man till och med skippar bastun? Att förlora är inte bra för min bastukarriär, så varför i helvete förlorar vi??? När jag slutar ska jag starta en bastusektion i Hovsta IF, vem är med?

2 stjärnor går till Dagge och Jesper som delar på vinsten i omröstningen. Nu vet jag inte hur jag ska tänka, gav vi dom stjärnorna som ett par? Är dom ihop? Ok!
De får stjärnorna för att de kompletterar varandra på planen och i privatlivet. Tänk er själva – Jesper har långt hår och Dagge arbetar alltid bakom Jesper, givetvis pratar jag om fotboll.
1 stjärna går till Filip som visade att det var rätt att han fick förtroende som högerytter. När han spelar och visar inställning som han gjorde under matchen är det en kvalitetsspelare.