Ref. Herrings HC - Rörö IK

I fredags strax innan jag lämnade kontoret så lyssnade vi på lite gamla dängor. En låt som satt på näthinnan hela helgen var Little Gerhards klassiker “Den siste mohikanen”. När man väl är på färjan kan jag inte låta bli att fantisera om att vi rider på nutida hästar. Historiskt är matcherna mot Rörö en hätsk drabbning, kavalleriet kommer från fastlandet för att erövra urbefolkningens land. Fortfarande stämmer (enligt låten) att dem fortfarande jagar med pil och båge medens vi använder kanoner. I övrigt blir refrängen synonym för drabbningen - ”Då sa den tappre siste mohikanen, vilda västern är ej som förut”. Personligen tycker jag att det numer är ganska lugna tillställningar. Mer en överenskommelse än ett slagfält.

På vanligt manér startar första kompaniet i ett rasande tempo, 2:a och 3:e tar rygg. Vi skaffar oss tidigt ett övertag. 2:35 in i första bjuds det på finlir och vår helt egna jamaican släpper pucken rätt på min bajonett och vi har ledningen. Vi har bud på betydligt fler. Tyvärr trappar vi ner och faller in deras tempo. Vi har tidigare visat tendenser att göra det i många matcher där vi går ut och för dansen.

Vi går ut i andra med något mer redo. Det skulle dock dröja innan vi välförtjänt får göra 2-0, då är det ”Cowboy Mon’ ” som förvaltar en stenhård cross-ice pass från Paleski, pang i bortre. Ett visst lugn ingjuter i laget. Med tålamod tuggar vi vidare och fyra minuter senare testar ”Afinogenov” andra krysset, det fungerade precis lika bra. Förmodligen ett utav de enklare mål vi gjort, rent spelmässigt. Pass till ficka och lätta ut den till den spelare som kommer med fart och vi har en 2 mot 1. Sen var det som att någon ställde sig upp och tillbad regngudarna för nu har vi helt plötsligt inga problem att göra både 4, 5 och 6 -0, på under två minuter. Messias visar prov på färdigheter när han fullständigt bombaderar det beprövade krysset. I bibeln framställer man den av gud sände som en enkel man med käpp. Vår Messias är inget undantag, det behövde bara bytas stickor. Sen var det Samuels tur att testa virket. På ett förarbete av modell grövre signerat ”Onkel” och en läcker framspelning av ”Kocken” kort efter det var det vise versa och Samuel kunde servera ”Kocken” för att stänga igen eventuellt hopp.

Tyvärr kunde vi inte hålla helt tätt och bjöd dem på ett mål på slutet. Det är inte helt ovanligt och egentligen bara att glömma.

Devils på torsdag. Det är inte långt kvar boys nu, låt oss inte släppa en millimeter. Nu kommer vi kunna skilja agnarna från vetet.

Matchens Sill(ar): Första kompaniet (som även synts till tidigt 60-tal i Svenska FN-bataljonen i Kongo)

/A