Ref. Herrings HC - Åby HC

Då var det dags igen. För många med en vind av medgång sedan besöket hos Raid, för egen del tillbaka efter ett längre uppehåll. Vi är alla överrens om att Dragons är alltid roliga att möta. Dem spelar stundtals hårt men alltid schysst. Vår styrka är att jobba för varandra. I en optimal värld får våra motståndare inte ta ett andetag utan att vi ligger på. Det är också därför de flesta lagen tycker det är jobbigt att möta oss.

På ryktesväg fanns ”Vinna tävlingsmatch mot Herrings HC” med på dagordningen när Dragons samlades för års-möte. Smickrande på ett sätt, en uppmaning på ett annat.

Vi tog kommandot direkt och visade vägen genom hårt arbete. Vi spelade för varandra, pang pang pang så hade vi 3-0.

Just att leda med 3 är det svåraste som finns i hockey, eller livet generellt. Risken för att slappna av är som ett gift. Sakta men säkert dansar vi ner i tempo, vi försöker det omöjliga. Det blir plottrigt när det inte borde vara det. Alla vill vara med. Jag tänkte därför dra min syn på det. Visst, statistik är alltid roligt, för det är den informationen som finns tillgänglig för de utomstående som kanske inte förstår sig på vilken betydelse det har att vinna varenda puck, i vartenda läge, varje dag. Att alltid göra sitt yttersta, även om det handlar om små saker. Detaljer avgör helheten. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. En framgångsrik man sa en gång på frågan ”är du nöjd med ert resultat” och svarade i förbifarten ”att vara nöjd ingår inte i min arbetsbeskrivning”.

Vi får inte släppa efter så enkelt. Det skall vara oerhört svårt att möta oss när vi fått vittring. Vi måste ha bättre disciplin än så. Det finns inget lag där ute som tycker vi är speciellt skickliga eller lirar speciellt ”sexigt”. Men det finns ingen där ute som gillar att möta oss, det är jobbigt. Det finns inget lag som har samma speed och intensitet.

Men efter en flygande start och en trevande andra hälft så precis som så många gånger förr håller vi undan och löser det hela. Dels genom ett sent game winning goal av Onkel och ett eminent jobb i kassen av ”Rubber Fill”, som en hägring i öknen lurade han in dem i sitt spindelnät för att senare bevisa gång på gång varför vi med gott mod anser honom att vara div 4 A’s bästa målvakt.

Det finns många individuella prestationer som kan framhållas, men vi vinner matchen som ett lag.

Rörö väntar borta på söndag. Vi behöver stänga eventuellt hopp för lagen nedanför, två nya behövs.

Matchens sill: ”Rubber Fill” (så fel i allt, borde stava det Phil för att undvika eventuella misstolkningar).

/A