Referat: Herrings HC - IK Raid

Vi närmare oss Jul med stormsteg. Det brukar vara synonymt med ledighet, god mat och avslappning. Undra om Raid hade tagit ut denna förmån i förtid? För de första minuterna var Raid lika med i matchen som vår kära Konung var när han sa ”Kära Örebroare” i Arboga. Herrings hade farten, glädjen, glöden och motivationen. Vi skulle bevisa att vinsten i första matchen inte var en engångsföreteelse.

Det skulle dröja en evighet innan Henrik ”Hank the Tank” Johansson kunde lätta pucken från blå via en lätt förvirrade (För)raidare skulle skicka pucken via sin vante in bakom en försvarslös burväktare.
Matchen svängde inte, Herrings gick inte ner i tempo. Däremot så försökte nog Raid att få vårt kära domarpars möjligheter att få julklappar i år minimala, det var gnäll, det var skrik och tjuvnyp, allt för att måla upp en bild av ett gäng frustrerade tonåringar. En skön julklapp till oss alla är att vi lät inte detta påverka oss. Vi skrek visserligen också, t.o.m. så att domaren reagerade. Då fick vi snällt förklara för vår vän att vi inte skrek åt honom, utan vi eldade på i båset.

Vi närmar oss slutet av första perioden och vi har lägen, men vi förvaltar inte optimalt. Då får kedja nr 2 ett längre byte, med två öppna lägen, det skulle visa sig räcka för att Cpt Barbosa skulle ge klartecken för att släppa iväg en undervattens-torped. Efter att ha missat första visar han sina tekniska kvalitéer genom att snurra ett halvt varv och peta pucken mellan sina egna ben förbi en målvakt som satte hammaren på spiken när han i en djup suck sa ”Ah men va fan”.

Innan matchens första period var slut skulle vi också peta in 3-0, detta genom vårt egna jaktplan Eric ”Stealth” Gustavsson, tyvärr så har jag inget minne av målet, det har blivit så många från den klubban.

Period två: Jag missade första fem minuterna, men när jag stod inne i omklädningsrummet kunde jag höra Cowboy göra 4-0, vad jag förstod när jag kom ut i hallen igen hade det varit ett klassmål. Förväntar mig sällan mindre från den mannen men detta var något utöver det vanliga. Konstellationen med Cowboy och Cpt. Barbosa skulle visa sig vara ett lyckat drag, gör pulver av försvaret och lyckas även peta in en, två eller tre puckar per match, hyfsat facit. Jag kan inte låta bli att undra vad som står högst upp på dessa herrars önskelista inför julen. Cpt Barbosa lär önska sig någon form av kreativt lego, för att kunna fullfölja sin dröm om att bli ”Stjärn-fysiker” som han själv så delikat utrycker det. Jag låter Cowboys önskningar stanna kvar i vakuumet, jag är rädd att jag inte ens vill ha den frågan besvarad, den lär suga ut sista hoppet om en anständig verklighet hos vilket däggdjur som helst.

Vi skulle till slut skriva siffrorna till 5-0, med skotten 29-16.

Ledord: Kollektiv, Glöd, Framgång

Matchens Sill: Herrings

Signerat / Á