Referat: Smögens IF - Henån-Gilleby

Match mot Smögens IF på Havsvallen, denna anrika, pittoreska arena som ligger insprängd mitt i samhället. Den invigdes redan 15 juli 1935 av självaste kronprins Gustav Adolf, som även invigde Sotekanalen samma dag. Väster om kanalen, på Soteskär, häckade på 1970-talet Lunnefågeln, med sin färgglada näbb, men har även setts i enstaka exemplar på senare tid.
Ursäkta att mitt ornitologiska intresse ibland tar över, inte att förväxla med odontologi som jag däremot lämnar jag till andra med det intresset.
Vi har nämnt tidigare att Henån/Gilleby har en bred, stark trupp och det innebär att om det är någon bortavaro i laget så finns det fullgoda ersättare att ta in.
Inför dagens match stod det klart att tre giganter i startelvans bakre regioner från i våras inte kunde deltaga, nämligen Johan Strömberg, John Olsson och Ludvig Martinsson. Hur skulle man nu få stopp på Div 5-seriens skyttekung i Smögen, Johan Hansson, som hittills gjort 26 mål.
Ja, när man som Henån/Gilleby sätter full fart från start, har en sådan kvalitet i passningsspelet och inte tillåter motståndarna låna bollen spelar det ingen roll hur många skyttekungar det finns i motståndarlaget.
För Henån/Gilleby leder med 0-3 efter knappt 20 minuter.
Första målet tillkom på en straff i 13:e minuten av Carl Strömberg efter att Eric Kallberg blivit fälld.
Andra målet två minuter senare då Marcus Johansson spelar fram Glenn Johansson som dundrar in bollen i nätmaskorna utan chans för Smögens målvakt William Lysell.
I 18:e minuten lägger Carl Strömberg en hörna från höger och efter lite palaver i straffområdet skjuter Eric Kallberg in bollen i nättaket till 0-3.
Tre snabba mål och naturligtvis väldigt jobbigt för spelarna i Smögens IF att få en sådan start mot serieledarna.
Henån/Gillebys innermittfältare Carl Strömberg och Emil Johansson verkar kommit i storform efter den uppskjutna och olyckliga förlusten mot Grohed för två veckor sen. De gjorde en toppmatch senast mot Vallens IF och dominerar tillsammans dagens match med att styra spelet både offensivt och defensivt. Targetspelaren Glenn Johansson samt kantspelarna Eric Kallberg och Marcus Johansson är alltid spelbara och offensive backen Johannes Stengårds är alltid på språng och fyller på med finurliga dribblingar och utsökta inlägg. Om det är dessa spelares skicklighet eller Smögens skrala defensiv som gör att gästerna är överlägsna är svårt att säga, kanske en blandning av båda.
Vi väntar på fler mål, för lägen skapas av bortalaget i parti och minut. Henån/Gillebys målvakt sätts på lite prov först i 23:e minuten men då är det en hård bakåtpassning från lagkamraten Johannes Stengårds, inte något anfall från Smögens IF.
I 29:e minuten har Orustlaget en hörna, hemmalaget rensar och når Gustav Ekgrund som har två försvarsspelare emot sig vilket normalt sett borde vara övermäktigt. Men när en av Henån/Gillebyspelarna idiotiskt nog chansbryter och missar gör det nog lika ont i tränare Anders Senftens defensivhjärta som i mitt. Anders, som från barnsben varit en försvarsklippa, kan jag aldrig tänka mig förespråka och lära ut den sortens defensivarbete! Supersnabbe Gustav Ekgrund är ju klok nog att utnyttja sin fart och springer med lätthet ifrån och runt både den kvarvarande Henån/Gillebybacken och den stackars övergivne Rasmus Magnusson som inte har en chans att förhindra ett baklängesmål till 1-3.
Men Carl och Emil i Henån/Gilleby fortsätter att mata sina medspelare med fina uppspel och i 37:e minuten får Marcus Johansson ta emot en passning på vänsterkanten, fintar bort sin motståndare, tar sig in i straffområdet och gör 1-4 med ett skott innanför bortre stolpen.
I 37:e minuten bryter Eric Kallberg ett uppspel på högersidan, får bollen vidare till Glenn Johansson, som i sin tur spelar vidare till Marcus Johansson som felvänd vid 16-metarn vänder sig om och klappar till bollen in i vänstra krysset. 1-5 och detta ska visa sig bli halvtidsresultatet.
I paus sitter vi och gottar oss i solen på den över 80 år gamla stenläktaren.
Gräsplanen är grön och saftig, lite för saftig på en del ställen för det myckna regnet har gjort planen tungsprungen och spelarna har haft lite svårt med fästet understundom.
Vi ser att Tim Karebring ersätter Eric Kallberg till andra halvlek och han börjar ju sin entré med ett par fina löpningar på högerkanten. I 52:a minuten gör han ett fint inspel till Marcus Johansson som rundar målvakt William Lysell men blir dragen i foten av densamme, fälld, och en ny odiskutabel straff.
Carl Strömberg tar även hand om denna och sätter den lika säkert till 1-6.
Efterhand görs det byten i Henån/Gilleby:
57:e min, Bjarne Maug istället för Carl Strömberg
66:e min, Jonas Lundvall istället för Lukas Persson
69:e min, William Stahlin istället för Glenn Johansson
73:e min, Martin Johansson istället för Christoffer Tollesby
Sista 20 minuterna är det en strålande fotboll och ren propaganda från Henån/Gillebys sida.
I 83:e minuten snurrar Tim Karebring runt med Smögenförsvaret och spelar bollen till Bjarne Maug som skjuter ett skott med en härlig båge in i mål till 1-7.
Trots Henån/Gillebys dominans så är Smögen farliga med vassa kontringar, främst då genom Johan Hansson och Gustav Ekgrund. Rickard Stengårds och Christoffer Tollesby lät dock dessa två sällan komma till några avslut och de få gånger det hände stod Rasmus Magnusson rätt placerad.
I min matchstatistik fanns det inte så mycket som stack ut förutom stor dominans från Henån/Gillebys sida då det gällde avslut och för ovanlighetens skull; 9 avvinkningar för offside i andra halvlek, det är till att vara hungriga framåt!
Domare Anders Emanuelsson skötte sin uppgift som vanligt lugnt och stabilt.
Nästa match är på Ivars Färg Arena lördag 14 sept och då är det Skärhamns IK som kommer på besök.
Att ge spelarbetyg denna gång är lite vanskligt eftersom flera av de i mitt tycke bästa spelarna fick finna sig i att bli utbytta och inte spela hela matchen.


Spelarbetyg:
5p Glenn Johansson
4p Emil Johansson
3p Carl Strömberg
2p Johannes Stengårds
1p Marcus Johansson
Ok, Eric Kallberg får en också en 4 trots endast 45 minuters spel, men 45 minuter högsta klass!

Vid pekfingret// Ingvar

Ingvar Johansson