Referat: Rosseröds IK - Henån-Gilleby

På fredagskvällen var det av många kallad tidig seriefinal mellan Rosseröds IK och Henån/Gilleby.
Hedevallen är en arena som är väldigt annorlunda mot vad Henån/Gillebys spelare är vana vid. Visserligen ligger den lite avsides på ”landet” som Henån/Gillebys båda hemmaarenor, men här är fotbollsplanen inramad av höga granar (och då menar jag verkligen storväxta) nära sidlinjerna och inte åkrar eller stora öppna fält som på Tavlebordvallen eller Ivars Färg Arena. Kan vara en synvilla på grund av inramningen men Hedevallens gräsyta ser också mindre ut än på ”våra” hemmaplaner.
Oavsett yta eller inramning så blåses matchen igång och det händer inte så mycket i början. På min statistiksida är det helt tomt i alla kolumner utom den med frisparkar; 10 stycken på 10 minuter.
Då slår det mig att Henån/Gilleby har visserligen en hel del välväxta spelare men Rosseröds lag kan liknas vid granarna runtomkring; gröna och verkligen storväxta och det märks också i närkamperna.
Rosseröd vinner de flesta duellerna med höjdbollar och höjdbollar är det många.
Det är hemmalaget som helst verkar föredra långa, höga bollar istället för att spela på marken och det gör man nog rätt i för i luftrummet är man snäppet bättre än motståndarna. Henån/Gilleby försöker med sitt sedvanliga passningsspel men Rosseröd är mycket skickliga på att läsa var passningarna ska komma och tar ganska omgående bollinnehavet från gästerna. Rosseröd stör också Henån/Gillebys backlinje och genomskådar oftast uppspelen så att gästerna tvingas slå höga bollar och där vet vi ju nu vilket lag som dominerar.
Efter en kvart börjar de första chanserna dyka upp och då är det Rosseröd som står bakom dessa men målvakten i Henån/Gilleby Robert Wallin (f.d. Josefsson) gör några utmärkta räddningar.
När halvtimman är spelad märker man en klar och tydlig tendens att flera spelare i hemmalaget har svårt med tempot och Henån/Gilleby genom främst Marcus Johansson och ytterbackarna Johannes Stengårds och Ludvig Martinsson får lite öppnare ytor att jobba med. Några riktigt heta målchanser vill däremot inte infinna sig men fyra hörnor inom några minuter som är nära att träffa rätt.
Den bästa målchansen kommer i första halvlekens sista minut då William Stahlin gör en bra prestation då han dribblar sig in i straffområdet och lägger en fin passning till Rickard Stengårds som skjuter från 15 meter men Rosseröds målvakt Rasmus Axelsson står rätt och tar bollen.
De första 45 minuterna består av två lag som visar mycket bra försvarsarbete. Hur de kreativa och offensivt lagda spelarna än försöker så kommer man ingenstans.
Rosseröds IK är som sagt starkare i närkampsspelet och huvudspelet samt har lite mer tyngd i anfallen medan Henån/Gilleby är kvickare, rörligare och har bättre passningskombinationer.
Denna underbart vindstilla och härliga sommarkväll bryts tyvärr lite för ofta av tjat på domare och motståndare från många (inte alla) hemmaspelare. Dessa ideliga protester mot domslut faller inte alls undertecknad i smaken men en del verkar tycka det ingår i en bra fotbollsmatch. Speakern som för övrigt var mycket duktig och spelade härlig pausmusik uttryckte följande: ” en bra första halvlek, mycket kamp, mycket tjöt, så ska det va´”. Jag respekterar denna åsikt men håller inte med.
När andra halvlek drog igång verkade det som om Rosseröds IK suttit stilla för länge i omklädningsrummet för spelarna såg tröga ut, laget blev väldigt utspritt och man fick problem att stänga ytorna. Hemmalaget hade svårt att hinna in i närkamper och Henån/Gillebys spelare fick längre tid med bollen.
I 52:a minuten slår Johan Strömberg en härligt svepande boll i djupled över Rosseröds mittbackar till en diagonalspringande Marcus Johansson som tar ner bollen och lobbar över den utrusande målvakten men bollen studsar strax utanför den vänstra stolpen. Farligaste chansen hittills i matchen.
I 57:e minuten kommer Oliver Maug in och ersätter William Stahlin som sprungit oerhört mycket. Henån/Gilleby är nu det bättre laget och flera i Rosseröd verkar tappat stinget, man orkar konstigt nog att fortsätta protestera mot det mesta men domare Marcus Larsson är verkligen en av planens bästa aktörer och har koll på läget.
I 65:e minuten tar sig Glenn Johansson in i straffområdets vänstra del, spelar in bollen mot mål då lagkapten Tobias Andreasson tar med hands. Solklar straff, även om Tobias protesterade så var han nog ensam om att motsäga detta beslut.
Marcus Johansson stegar fram, låter målvakten kasta sig åt ett håll, skjuter bollen i nätmaskorna på tomma sidan. 0-1 till Henån/Gilleby.
Rosseröds individuellt skickliga spelare försöker sedan åstadkomma något tillsammans men man verkar inte orka. Det blir några desperata långskott men inget träffar mål, man försöker med inlägg till sina långa spelare men målvakt Robert Wallin plockar allt och når högre än alla gröna granar på Hedevallen.
Det är nu man lägger märke till det vältränade och väloljade maskineriet hos Henån/Gilleby.
Man lägger märke till kapten Emil Johanssons rutin, till Rickard Stengårds kraftfulla arbete i närkamperna, man imponeras av ”de tre musketörerna” John Olsson, Christoffer Tollesby och Johan Strömberg som inte släpper någon förbi sig och eliminerar Rosseröds skyttekung Mathias Carlsson totalt.
Matchens, enligt mitt tycke, bäste spelare är ändå målvakt. Robert Wallin är outstanding och tryggheten själv.
Till sist måste man väl beundra Glenn Johansson som tog emot massor av smällar och fula knep från första minut till slutsignalen men hade ändå styrka att ta emot bollar, hålla bollar, fördela bollar och sen välförtjänt segrade.
I och med denna segern leder nu Henån/Gilleby tabellen med 6 poäng före Rosseröds IK och har den förkrossande målkvoten 43-5 på tio matcher.
Men det är 12 matcher kvar och nästa inträffar redan tisdag 18 juni kl 19.00 på Tavlebords konstgräs.

Spelarbetyg:
5p Robert Wallin
4p Glenn Johansson
3p John Olsson
2p Johan Strömberg
1p Christoffer Tollesby

Vid pekfingret// Ingvar

Ingvar Johansson