Del 3: När drömmen blev verklighet (1954)

Försäsongen – en tidig start och stora förhoppningar

Redan den 18 februari började Hemmingsmarks IF ladda för en historisk säsong. Gymnastik och teknikträning hölls i byn, och träningsviljan var stark. Den 17 april rullade läderkulan för första gången på skolgården – ett bevis på entusiasmen, även om en fönsterruta fick sätta livet till. Tre träningsmatcher spelades innan serien drog igång, och laget visade tidigt att man var redo för större uppgifter.

Seriestarten – en stark öppning

När serien väl började gick Hemmingsmark fram som en stormvind. De tre första matcherna spelades utan förlust, och laget slutade till sist på en hedrande andraplats med 15 poäng, 7 vinster, 1 oavgjord och 2 förluster. Målkvoten blev 32–14. Den största triumfen kom den 16 maj när man slog Tvärån – laget som senare gick upp i högre serie – med 1–0. Det var ett styrkebesked som gav eko i bygden.

Bygget – från dröm till verklighet

Samtidigt som bollarna rullade på planen rullade också bandtraktorn. Den nya fotbollsplanen skulle färdigställas, och nytt omklädningsrum byggas. Kostnaden beräknades till 14 250 kronor, men tack vare frivilligt arbete och bidrag från Tipstjänst kunde projektet genomföras. Det var ett kraftprov som visade byns sammanhållning och offervilja.

Invigningen – en dag för historien

Den 11 juli 1954 samlades över 400 personer för att inviga Hemmingsmarks nya idrottsplats. Ordföranden, folkskollärare Håkan Pettersson, hälsade publiken välkommen och framförde föreningens tack till kommunen och alla enskilda som hjälpt till. Högtidstalaren, sågverksägare Herman Johansson, uttryckte sin glädje över den sammanhållning, offervilja och framåtanda som kännetecknar föreningen. Han betonade idrottens ideella och uppfostrande uppgift och avslutade med en förhoppning om att kommande duster på den nya idrottsplatsen skulle föras i sportsliga tecken – innan han förklarade planen invigd.

Under ceremonin stod de båda invigningslagen, Blåsmarks SK och Hemmingsmarks IF, uppställda kring talartribunen. Efter presentation av lagen överlämnade Blåsmark sitt standar till Hemmingsmark. Därefter blåste Göran Andersson till spel.

HIF hade för dagen möblerat om laget rejält, vilket utföll på både gott och ont. Hemmalaget började lovande och det dröjde heller inte länge förrän Bo Johansson (vänster ytter) förpassade den första bollen i nät. Blåsmark spelade upp sig och HIF:s försvar sattes på prov flera gånger. Efter en vacker frispelning kvitterade Per-Otto Viklund. HIF återtog övertaget men lyckades inte i avslutningarna och 1–1 stod sig halvleken ut.

I andra halvlek ökade gästerna tempot och resultatet uteblev heller inte. Genom sin center forward Egon Eriksson ordnade Blåsmark en 4–1-ledning och därmed ansågs saken klar. Strax innan slutsignalen fastställde Helge Granberg (höger ytter) slutresultatet till 2–4 genom ett vackert skott i nättaket. Göran Andersson dömde den justa och trevliga matchen bra som vanligt.

Efter invigningsmatchen bjöds publiken på en uppvisning som gick till historien: byns damer mot gubbarna. Matchen fick prägel av riktig seriefight, där gubbarna vann med 3–2. Mest applåder fick snart 70-årige målvakten A.F. Viklund, som briljerade mellan stolparna, och domaren Mats Lundgren – iförd bonjour och hög hatt – som skipade rättvisa med hjälp av ett bilhorn. Damerna reducerade med en straff som fick läggas om tre gånger innan den gick i mål, men försprånget stod sig.

Höstens matcher – från besvikelse till målfest

Efter invigningen kom några onödiga förluster, men laget avslutade säsongen med stil: fyra matcher, sju poäng och målkvoten 26–2. Totalt spelades 24 matcher under året, och laget gjorde hela 86 mål. Skyttekungen blev Håkan Pettersson med 27 mål, följd av Helge Granberg 18st, Folke Granberg 15st & Holger Nilsson 12st. Men bakom siffrorna fanns en hel trupp som kämpade:
Håkan Pettersson, Stig Hellis, Vilhelm Nilsson, Folke Viklund, Folke Granberg, Gunnar Lundkvist, Gunnar Nilsson, Johan Viklund, Karl-Gustav Viklund, Helge Granberg, Sören Nilsson, Holger Nilsson, Uno Sandberg, Georg Eriksson, Gerhard Lundgren, Thure Berglund, Roland Berglund, Bo Johansson, Åke Lundberg.

Skidspåren och nya utmaningar

Skidåkningen hade en blygsam plats men bjöd ändå på klubbmästerskap och deltagande i Hortlaxstafetten med två lag. Stig Hellis tog hem klubbmästerskapet och visade att skidtraditionen levde vidare. I oktober testade föreningen en ny gren – orientering – med gott resultat.
Resultat över klubbmästerskap 8km
Stig Hellis 40.27
Gustav Nilsson 48.23
Henrik Andersson 49.10

Juniorer 4km
Vilhelm Nilsson 20.00
Gerhard Lundgren 22.56
Folke Granberg 23.44

I Hortlaxstafetten placerade sig Hemmingsmarks lag 1 och 2 på 5 & 6 plats efter storfors och Blåsmark lag 1 och 2.

Vid SK Vesslans tvåmilslopp den 7 mars 1954 placerade sig Stig Hellis som 9:a på tiden 1.16.18. Van gjorde Gösta Roslund på tiden 1.06.15

Sammanfattning – det mest givande året

Styrelsen summerade året som det mest framgångsrika i föreningens historia, både sportsligt och ekonomiskt. Den nya planen stod klar, fotbollen blomstrade, och byn hade fått en samlingspunkt. 1954 var året då Hemmingsmarks IF gick från dröm till verklighet – och lade grunden för framtiden.
Ordförande: Håkan Pettersson
Sekreterare: Albin Johansson

Nästa helg!
Del 4: Kampen om mästerskapen och nya utmaningar (1955–1959)

Rickard Bergström Lagledare