Referat Harbo-Sunnersta2

Jag tror att alla har hört historien om den fula ankungen? Ni vet den fula, osäkra ankungen som sedan blev till en svan? Efter en vår kantat av skador, en rad förluster och endast tre poäng ansågs vårt lag vara en riktigt ful ankunge, självklart med en fullt med potential, men inget lag att räkna med... Nu. Höstsäsong. Augusti. Hemmamatch. Ingen Roger Molén i högtalaren.. Fasa! En hel drös av värmande solstrålar, nästan lika många hungriga soldater i omklädningsrummet. Efter att ha vunnit två av de tre inledande matcherna väntade, i onsdags, Sunnersta 2 på Marmorvallens enorma gräsmatta. Sunnersta som i matchen innan slagit serieledande Danmark som tidigare inte förlorat en enda match, och, som lite grädde på moset, hade med sig fyra startspelare från A-laget med sig. Visa ingen respekt förklarade Sir Alex innan matchen. "Dags för "the ring of fire". Ska vi vinna? Skrek lagkapten Domberg. Ja! Svarade de resterande lagmedlemmarna. Domare Roger blåste i pipan och läderkulan rullades igång. Vi ligger lågt med våran press, låter Sunnersta rulla bollen i backlinjen, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ibland kommer de högre upp i banan, de får dock oftast husera ute längs med kanten, mittfältet har vi vunnit och djupledsbollarna har försvaret koll på. Kontrollerat. Någon halvchans får de till, men inget märkvärdigt. Är vi helt utan chanser? Självklart inte. Antingen spelade vi oss uppåt i banan, när vi vunnit tillbaka bollen, sedan slogs allt som oftast en djupledsboll som Samuel och Alex, högst där uppe, sprang på och skapade oroligheter. Eller så slogs den långa bollen från Hampes fina högerfot över backlinjen. I mitten av halvleken kommer en sunnerstaspelare loss, denne har Domberg i i ryggen som är där och naggar honom i bakhasorna. När spelaren sedan kommer, enligt domaren, innanför straffområdet faller denne, ger ifrån sig ett sorgset vrål och straff döms. Straffen sitter mitt i mål och vi hamnar i underläge. 0-1. Vi ökar takten. Slår flera bollar uppåt i banan. Skapar oreda och framför allt, vi släpper inte till något bakåt. Några minuter innan halvlek får vi en hörna. Hörnan i sig sitter inte, men på returen dyker the one and only upp. Samuel "El Gato Naranja" Sepùlveda upp. På volley trycker denna in kvitteringen. Fin träff. Fint mål. Viktigt mål. 1-1. Halvlek. "Fortsätt på samma sätt så kommer det här gå bra" konstaterades i pausen. Matchen blåstes åter igång. Lika varmt. Lika svettigt. Lika dålig start som vanligt. Sunnersta tog kommandot och lyckades dessutom trycka in ytterligare ett mål i öppningen av halvleken. På en höjdboll sög deras lagkapten ner bollen med vristen, fintade höger, vänster sedan prickade denne in bollen i mål. 1-2. Fin prestation. Svårt att göra något åt. Avpet. Vi tar oss in i matchen och får ett par längre anfall. Försöker spela enkelt. Några halvchanser skapas men ingen direkt farlighet. Istället lyckas Sunnersta snöpligt kontra in ytterligare en boll till. 1-3 tråkigt nog. Dags för coach att agera. Herman "Solskjaer" Jansson byts in, något som ger resultat när det återstår tio minuter av matchen. Via en frispark från halva planen, slagen av Hamp the tank.. Såklart, skarvas bollen in via Hebbes panna in i nättaket. Vackert. Viktigt. 2-3. Ett kontringskrig är vad som börjas. Chanser åt båda hållen. Vi med trebacks-linje och Sunnersta med de mesta av folket i bak. Vi krigade, vi stångades, vi sprang och vi skapade chanser. Matchminut nittio. Vi vinner en hörna. Hörnan slås mot främre. Nickas bort.. Typiskt. Men vem dyker upp på returen? Messi? Ronaldo? Nej.. Det var mycket bättre än så. Det var Henrik Domberg. Lädret luftades, bollen stod som stilla i luften, men målvakten hade inte en chans. Den satt i taket. 3-3. Eufori. Glädje. En så in i h*lvete stor glädje. Vi pressar på för ett ledningsmål, men domaren ville annat. Trots att vi får en hörna blåser domaren av och förkunnar att vi får vandra hemåt med en pinne i bagaget. En förbannat skön pinne. Fortfarande står vi obesegrade hemma i våran borg i höst. Sju poäng på fyra matcher är ett helt okej resultat, och kanske.. Är det som så att den fula ankungen börjat likna en svan, likt sagan, trots allt? I morgon ( lördag ) kl.17.00 väntar nästa stora utmaning. Nämligen serieledarna Danmark IF på bortaplan. Kom dit och heja fram oss. Som vanligt så behöver vi allt stöd vi kan få. För övrigt så lovade jag precis våran försvarsklippa CT att skriva något bra om honom. Vi sågs nämligen på o'learys över en burgare. Och ja, han var riktigt vass i onsdags. Ses i morgon. Olsson out. A-lag Herrar 0kommentarer

Referat Harbo-Storvreta

Im gonna rip this shit till my bones collapse. Ungefär så kändes det. Igår. Söndag. Matchen som, hittills, var den viktigaste den här säsongen. Bottenmöte och tre oerhört viktiga poäng att slåss om. På den ena sidan: Julius Cesar med sina romare, laget som kom från samhället tio minuter resa ifrån Uppsala, dit de gröna bussarna fortfarande kör och där innepinne blivit något av ortens signum. Jag talar såklart om tabelljumbon Storvreta. På den andra sidan: den lilla galliska byn med Asterix och Obelix i spetsen. Den lilla röd/vita byn mellan de höga gröna träden, dit de gula bussarna endast tar sig en gång i halvtimmen. Den lilla byn där de galliska krigarna gör allt för att försvara sin hemmaborg. Omklädningsrummet doftade i vanlig ordning svett och liniment. Jimmy Koplik avslöjade slutet av kvällens "Maria Wern-rulle" vilket gjorde Henrik Domberg helt förtvivlad och Sir Alex gick igenom de sista detaljerna inför matchstarten. Någon minut senare var det dags för avspark. När domaren sedan blåste igång matchen började allvaret. Vi förde bollen. Spelade enkelt. Lät Storvreta springa sig trötta. Ibland låg vi något högt i våran press, men inget märkvärdigt. Då och då slogs en långboll från Hampes fina högerfot över planhalvorna, men allt som oftast spelade vi oss längs backen framåt i banan. Vårt försvar höll tätt bakåt, ingen orolighet alls släppte de till under den första halvleken. Simon J och Domberg städade rent i mitten. Kevin och Anton som blivit uppflyttade till yttermittfältare studerade de nya jaktmarkerna samtidigt som Sir Alex och Samuel vann de mesta duellerna högst upp i banan och skapade oreda. Det stora övertaget kom att löna sig efter cirka trettiofem minuter spelade. Inbytte Simon Andersson visade fin känsla med högerdosan när denne från distans knorrade in 1-0 bakom en chanslös målvakt. Ett konststycke. Dessförinnan så hade vi redan haft en boll inne i nät, målet blåstes dock bort då Storvretas målvakt hittade en tjuga på marken, slängde sig ner på backen i ett försök att fånga den, vilket domaren missförstod och inte vågade göra annat än att alltså blåsta frispark istället för mål. Ju längre domarens tidur tickar, desto tröttare blirStorvretas spelare, de gick bokstavligen på knäna och i halvlekens sista minut blir Samuel fälld inne i straffområdet av Storvretas målvakt. Samuel tog själv hand om straffen, satte den till vänster och vi gick till halvtidsvila med en 2-0 ledning. Inte så mycket att säga i pausen, mer än att vi ska gå ut och fortsätta som vi avslutade. Domaren blåste i pipan och bollen rullades igång igen. Vi börjar något avvaktande men växer successivt in i matchen igen. När sedan tio minuter gått ringer målklockan igen. Efter en väl inövad hörnvariant där Sir Alex nickat in bollen i straffområdet stöttes bollen vackert in mellan stolparna av Henrik Dombergs panna. 3-0. Fem minuter efter Dombergs 3-0 mål blir Samuel frispelad av Alexander, Samuel rundar målvakten och rullar kyligt in bollen i mål. El Gato Naranja strikes again. 4-0. Våran ork börjar sedan tryta och Storvreta får till några halvchanser. Backlinjen håller de flesta hoten i hölster men till slut lyckas tyvärr Storvreta snöpligt nå enda fram. Efter att Erik räddat första läget och returen på det så får en Storvretaspelare en tå på bollen som sedan rullar in i mål. 4-1. Vi vaknar till, samtidigt som Storvretas ork helt tar slut. Vi rullar återigen bollen, fina kombinationer skapar ständigt oreda i Storvretas backlinje. Då och då slås såklart någon långboll men dessa har inte lika fin utdelning som bolltrillandet. I kontring efter kontring jagar vi efter ytterligare mål. En viss Orange katt var väldigt sugen på att få trycka in ett ytterligare. Så blev inte fallet. Istället blev det Jimmy "Pirlo" Koplik som fick lufta lädret och slå spiken i kistan. Från distans knorrade denne, likt Andersson, bollen över målvakten och fick nätmaskorna gunga, i samma takt likt en Raggare som lyssnar på Eddie Meduza. 5-1 slutade matchen och ytterligare tre poäng blev bärgade. Vissa spelare var så trötta att de inte klarade av att dansa och sjunga med i våran segersång. Som sagt: "Im gonna rip this shit till my bones collapse". Det är helt klart segerns signum. Romarna fick lämna den Galliska byn tomhänta. Asterix och Obelix var för starka denna Augustikväll. Borgen uppe i tegelbacken är fortfarande ointaglig den här hösten. Och som lite grädde på moset så har vi på de tre senaste matcherna nu gjort lika många mål som vi gjorde under hela våren, samt tagit dubbelt så många poäng. Bara att fortsätta i samma anda när Sunnersta gästar Marmorvallen nu på Onsdag. Men just nu tänker iallafall jag smaka vidare på segerns sötma. Den smakar ju, tveklöst, så förbannat j*vla bra. A-lag Herrar 0kommentarer

Referat Harbo-Bälinge2

Grått. Molnigt. Något kvav luft. Nervösa men samtidigt taggade soldater i omklädningsrummet som efter förra veckans seger kände sig redo att bemöta Bälinge IF 2 på bortaplan, med vårt absolut största "fan" Mats i spetsen. Samtidigt som den skruttiga högtalaren, som befann sig omklädningsrummet, småskrålade och hackade ut musik ökade den ständigt frätande osen av liniment då höfter, lår, rygg och ja.. De flesta av Jimmy Kopliks muskler smordes in minuterna innan matchstart. "Gå ut och kriga för varandra" löd ordern från Sir, som likt den förra matchen placerat sig själv i anfallet. Samtidigt som solen började värma hjässan och Maskinen Domberg förlorat slantsinglingen blåste domare Roger igång matchen. Bälinge tog kommandot. Spelade bollen. Sprang offside en, två, tre gånger. Tvingade storspelande Erik mellan stolparna till ett par svettiga räddningar, och satte ständigt press på vårt mittfält, när vi försökte spela bollen uppåt i banan. Efter bara sex minuter gångna kom sedan den riktiga kallduschen. Efter en hörna och en misslyckad rensning snappades bollen upp av en Bälingespelare precis utanför vårt straffområde som ostört prickskjuta in 1-0. Dags att vakna. Fortfarande så fick Bälinge föra bollen och spelet. När vi vann tillbaka den blev vi åter hårt pressade. Vi fick inte till något finlir utan kort sagt: det blev långa bollar på Bengt för våran del. Vissa bollar letade sig hela vägen fram till målchanser, närmast var Samuel som på volley sköt precis utanför målramen. Halvleken travade på i samma anda, något som fick våran supersupporter: Mats R i Bälingetröjan att ta saken i egna händer. Med tre minuter kvar av halvleken klagade denne till sig två gula kort (och då sedermera ett rött ) enbart för att ge laget i sitt röd/vita hjärta en stor fördel inför den andra halvleken. Mats osjälviska handling gav dessvärre inte den effekt som var tänkt. Efter att ha summerat halvleken inne i omklädningsrummet blåstes den andra halvleken igång igen. Trotts en man mindre fick Bälinge åter föra matchen. Vann mittfältet, efter dålig kommunikation bakifrån från våran backlinje. De satte dock inte samma press på våra bollförande spelare som i den första, vilket, ju längre halvleken led, bjöd in oss mer och mer i matchen. Med kvarten kvar beordrade Sir Alex att en tre-backslinje skulle formeras. Något som mer liknade en två-backslinje då grabbarna i bak turades om att följa med upp i anfallen. Detta gav oss ett högt tryck mot Bälinges mål. Bland annat så hade Foppa ett stolpskott i matchens sista minut. Tråkigt nog så är 1-0 ett resultat som står sig matchen ut. Ett resultat som både känns orättvist men ändå rättvist. Ett kryss hade vi kanske förtjänat med tanke på trycket i slutet av andra halvlek, men Bälinge var det bättre laget om man ser till hela matchen. Ändock en uppryckning från i våras då vi förlorade med betydligt flera bollar i baken. Kul att få se Ricardo Larsson och Anton "Kennedy" johansson tillbaka i elvan, samt Virvelvinden Viktors slit ute på planen ( trots att denne lirat en fjollbolls-match precis innan ). Min oerhört professionella slutsats av matchen, som självutnämnd fotbollsanalytiker, är att det, helt enkelt, hänger på den förbannade slantsinglingen. Nu väntar jumbon Storvreta i morgon (söndag) kl.17.00 hemma på Marmorvallen. Vinner vi den placerar vi oss sex pinnar ovanför dem och hamnar på betydligt säkrare mark. Kom ner och heja fram oss till seger! Det behövs, för, i ärlighetens namn, det är så j*vla tråkigt att skriva referat efter en förlust. Over and out. / Kev A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter