Referat Harbo-Storvreta

Im gonna rip this shit till my bones collapse.

Ungefär så kändes det.
Igår. Söndag. Matchen som, hittills, var den viktigaste den här säsongen. Bottenmöte och tre oerhört viktiga poäng att slåss om.

På den ena sidan: Julius Cesar med sina romare, laget som kom från samhället tio minuter resa ifrån Uppsala, dit de gröna bussarna fortfarande kör och där innepinne blivit något av ortens signum. Jag talar såklart om tabelljumbon Storvreta.

På den andra sidan: den lilla galliska byn med Asterix och Obelix i spetsen. Den lilla röd/vita byn mellan de höga gröna träden, dit de gula bussarna endast tar sig en gång i halvtimmen. Den lilla byn där de galliska krigarna gör allt för att försvara sin hemmaborg.

Omklädningsrummet doftade i vanlig ordning svett och liniment. Jimmy Koplik avslöjade slutet av kvällens "Maria Wern-rulle" vilket gjorde Henrik Domberg helt förtvivlad och Sir Alex gick igenom de sista detaljerna inför matchstarten. Någon minut senare var det dags för avspark.

När domaren sedan blåste igång matchen började allvaret.

Vi förde bollen. Spelade enkelt. Lät Storvreta springa sig trötta. Ibland låg vi något högt i våran press, men inget märkvärdigt.
Då och då slogs en långboll från Hampes fina högerfot över planhalvorna, men allt som oftast spelade vi oss längs backen framåt i banan.
Vårt försvar höll tätt bakåt, ingen orolighet alls släppte de till under den första halvleken. Simon J och Domberg städade rent i mitten. Kevin och Anton som blivit uppflyttade till yttermittfältare studerade de nya jaktmarkerna samtidigt som Sir Alex och Samuel vann de mesta duellerna högst upp i banan och skapade oreda.
Det stora övertaget kom att löna sig efter cirka trettiofem minuter spelade. Inbytte Simon Andersson visade fin känsla med högerdosan när denne från distans knorrade in 1-0 bakom en chanslös målvakt. Ett konststycke.
Dessförinnan så hade vi redan haft en boll inne i nät, målet blåstes dock bort då Storvretas målvakt hittade en tjuga på marken, slängde sig ner på backen i ett försök att fånga den, vilket domaren missförstod och inte vågade göra annat än att alltså blåsta frispark istället för mål.

Ju längre domarens tidur tickar, desto tröttare blirStorvretas spelare, de gick bokstavligen på knäna och i halvlekens sista minut blir Samuel fälld inne i straffområdet av Storvretas målvakt.
Samuel tog själv hand om straffen, satte den till vänster och vi gick till halvtidsvila med en 2-0 ledning.

Inte så mycket att säga i pausen, mer än att vi ska gå ut och fortsätta som vi avslutade.

Domaren blåste i pipan och bollen rullades igång igen.
Vi börjar något avvaktande men växer successivt in i matchen igen.
När sedan tio minuter gått ringer målklockan igen. Efter en väl inövad hörnvariant där Sir Alex nickat in bollen i straffområdet stöttes bollen vackert in mellan stolparna av Henrik Dombergs panna. 3-0.

Fem minuter efter Dombergs 3-0 mål blir Samuel frispelad av Alexander, Samuel rundar målvakten och rullar kyligt in bollen i mål. El Gato Naranja strikes again. 4-0.

Våran ork börjar sedan tryta och Storvreta får till några halvchanser.
Backlinjen håller de flesta hoten i hölster men till slut lyckas tyvärr Storvreta snöpligt nå enda fram. Efter att Erik räddat första läget och returen på det så får en Storvretaspelare en tå på bollen som sedan rullar in i mål. 4-1.

Vi vaknar till, samtidigt som Storvretas ork helt tar slut. Vi rullar återigen bollen, fina kombinationer skapar ständigt oreda i Storvretas backlinje. Då och då slås såklart någon långboll men dessa har inte lika fin utdelning som bolltrillandet.
I kontring efter kontring jagar vi efter ytterligare mål. En viss Orange katt var väldigt sugen på att få trycka in ett ytterligare.
Så blev inte fallet. Istället blev det Jimmy "Pirlo" Koplik som fick lufta lädret och slå spiken i kistan. Från distans knorrade denne, likt Andersson, bollen över målvakten och fick nätmaskorna gunga, i samma takt likt en Raggare som lyssnar på Eddie Meduza.

5-1 slutade matchen och ytterligare tre poäng blev bärgade. Vissa spelare var så trötta att de inte klarade av att dansa och sjunga med i våran segersång. Som sagt: "Im gonna rip this shit till my bones collapse". Det är helt klart segerns signum.

Romarna fick lämna den Galliska byn tomhänta. Asterix och Obelix var för starka denna Augustikväll. Borgen uppe i tegelbacken är fortfarande ointaglig den här hösten. Och som lite grädde på moset så har vi på de tre senaste matcherna nu gjort lika många mål som vi gjorde under hela våren, samt tagit dubbelt så många poäng.
Bara att fortsätta i samma anda när Sunnersta gästar Marmorvallen nu på Onsdag.
Men just nu tänker iallafall jag smaka vidare på segerns sötma. Den smakar ju, tveklöst, så förbannat j*vla bra.

Kevin Olsson