Andra raka trean på Kamrum

Gårdagkvällens match mot Luleå SK slutade med en lika viktig som efterlängtad trepoängare. Detta efter en gastkramande tillställning där lagen turades om att ha ledningen och där slutminuterna innehöll minst sagt matchavgörande prestationer. Slutresultatet skrevs till 3-2 (0-1) och ljusblå målskyttar var Linus Olsson, Sebastian Nilsson och Henrik Drugge.

Inför matchen hade vi tränare förhållandevis många direktiv för spelarna att förhålla sig till. I försvarsspelet ville vi pressa högt men i sann synkroniseringsanda alltid prioritera ett samlat lag med tight mellan lagdelarna. Detta främst för att vinna kriget om andrabollar på en ganska svårspelad men alltid lika välskött Kamrummatta. Vi hade också en medveten sned balans där Miw Sukloed som högerback fick en mer defensiv roll jämfört med Joakim Häggström på andra kanten. I offensiven ville vi spela upp bollen via breda mittbackar för att sedan ge mycket boll till våra spelskickliga centrala spelare. I syfte att komma till farliga ytor betonade vi också vikten av att fullfölja alla löpningar när bollen väl kom upp på offensiv tredjedel. Det ger antingen bra målchanslägen eller så river det upp ytor för andra. Som en sista sak skulle det också bli viktigt med mer distinkt rörelse in i boxen för att sedan kunna sätta inspel med bättre adress.

Matchen börjar sedan med ställningskrig. Inget av lagen tar något vidare initiativ och vi lyckas väl inte fullt ut med att följa matchplanen, även om det ändå känns väldigt stabilt i defensiven. Sedan efter kanske 25 minuter då det normalt sett är läge att börja spela loss varandra i offensiven börjar LSK ta över något. Mer som en konsekvens av ljusblå beslut och kvalitet än att bortalaget gör något utöver det vanliga. Vi har från denna period till halvtidsvilan en helt bedrövlig passningsprocent. Det är som att ju sämre passningsspelet blir, desto svårare gör vi det för oss själva. Det är försök till passningar i sidled och på stillastående spelare, i regel på ett tillslag och med kroppen i dålig balans. Detta kombinerat med att rörelsen dessutom ställer orimliga krav på passningsläggaren. Som ett brev innan postnordtider kommer också ett ledningsmål för bortalaget. Återigen mer tack vare att vi slarvar och går för en huvudlös brytning i straffområdet med ett odiskutabelt elvametersskott som följd. Straffspecialisten Björn Enbom Sundqvist går åt rätt håll men lyckas inte nå bollen. Det svaga initiativet för LSK håller sedan i sig halvleken ut.

I halvtid är det sedan två punkter som utför huvudfokus. Vi behövde av uppenbara anledningar höja oss i passningsspelet och så dessutom bli betydligt vassare i andrabollssituationerna. Vad gäller passningarna så var det ett ganska enkelt budskap – ta en sak i taget med en bra förstatouch som start för att sedan med bättre förutsättningar kunna sätta passningar med kvalitet. Vi påminde också om den mest elementära träningssituationen då man sätter upp passningstrianglar med koner och flyttar sig utanför dessa i syfte att underlätta för passningsläggaren. På samma sätt kunde vi röra oss med större marginaler sett till ytorna så att bollen åtminstone passerade första motståndaren. Andrabollarna sitter sedan än mer i skallen och vi gjorde också några spelarmässiga justeringar för att bli bättre där.

Andra halvlek börjar sedan betydligt bättre direkt från start. Vi jobbar bättre både i första- och andrabollssituationer och bättrar passningsspelet betänkligt. Jag tycker att hela andra halvlek går klart till vår favör. Vi skulle också komma till målchanser. Per Mettävainio kommer loss efter en smart löpning och avslutar hårt med vänsterfoten efter en lite olycklig förstatouch. Målvakten räddar med hörna som följd. Denna slår Joakim Häggström med all önskvärd känsla, varpå Linus Olsson når högst och snyggt sätter en stenhård nick i nät. Ytterligare energi till oss och likt en för säsongen trimmad jämthund är det ljusblå spelare som är överlägset hetast, framför allt där det är som viktigast – i boxarna. Det hinner heller inte ticka iväg mer än tio minuter innan det är dags igen. Vi kombinerar oss fram på mitten innan en djupledsboll går iväg mot Henrik Drugge. En bortaspelare är dock först och ska bara täcka ut bollen över kortlinjen. Henrik står dock här för en enastående stark prestation och tar sig in framför, bryter sig loss och slår en fin vänstersmekning mot straffpunkten. Sebastian Nilsson har där hittat en fin yta och en mottagning med efterföljande bredsida senare har vi ledningen med 2-1.

Här är det vanligt att släppa på initiativet och bli rädda om poängen. Det tycker jag inte att vi blir utan vi har fortsatt mest boll. Tyvärr kommer dock ändå LSK till ett sällsynt anfall vid en omställning. Vi hamnar i numerärt underläge på vänsterkanten varpå bortalaget med elegans kombinerar sig till ett inspelsläge. Efterföljande boll ser ut att passera alla spelare i boxen men på bortre ytan dyker en bortaspelare upp och sätter bollen på halvvolley i krysset. Osannolikt bittert och det skulle till synes bli ännu värre. Bara någon minut senare lyfter gästerna en lång boll mot vår backlinje. Vi vinner första duellen men andrabollen ramlar ner för ett skottläge. Något Jocke med härlig attityd försöker blockera men som enligt domaren olyckligt tar på handen. Andra straffen för LSK men denna gång hade Björn kalibrerat strategin än mer. En mycket fin räddning där returen dessutom starkt tas hand om och fortsatt öppen match som följd. Någon minut senare är det så dags för nästa matchavgörande sekvens. Vi har en ny hörna som egentligen blir för kort. En sliddrig boll studsar dock in i straffområdet bland dryga dussinet spelare. Här är vi återigen hetare än bortalaget och ca fjärdebollen ramlar ner hos Henrik Drugge som med styrka i bålen kan vända om och klappa dit 3-2-målet med vänsterfoten. Närmast euforisk glädje med törnen i hjärtat att flera minuter återstod.

Vi spelar dock av dessa avslutande minuter med all önskvärd tydlighet och kan landa trepoängaren utan någon ytterligare dramatik. Sammanfattningsvis en mycket fin ljusblå insats, framför allt med tanke på den andra halvleken. Där ser man vår kapacitet på Kamrum då passningsspelet håller god kvalitet och - framför allt – då vi är oerhört tunga i duellerna överallt på planen. Vi ska naturligtvis vara ödmjuka nog för att inse hur enkelt denna match kunnat gå i en annan riktning, men vi har något riktigt bra på gång med fler alternativ och bättre spets generellt sett. Bra insatser från hela laget men ändå värt att återigen nämna vår storslagna målvakt Björn Enbom Sundqvist, Miw Sukloeds insats efter sin rollbeskrivning, Chad Bowen-Smiths duellspel samt Henrik Drugges fortsatt fantastiskt fina utveckling. Kul också att se Sebastian Nilsson gå in och verkligen ta ett stort ansvar för laget överallt på planen. Nu väntar Holmsund borta nästa helg, förhoppningsvis med en lika fin träningsvecka i ryggen.

Coolbet stängde oddsen på 2.80. Hoppas någon läste matchen rätt.

Marcus Eriksson