Förlust i vårepilogen

Ett lag som ännu inte vunnit mot ett lag som rensat alla hinder i sju raka matcher. Det var förutsättningarna inför vårens avslutande match mot Morön på Kamrum i torsdags. Mycket riktigt slutade också matchen med bortaseger 1-4 (1-1).

Inför matchen talade vi om att först bibehålla de mest utmärkande detaljerna från Kiruna-matchen. Då visades ett fenomenalt hjärta för den ljusblå tröjan, vilket också skulle bli viktigt för denna match. Utöver det ville vi sätta det organiserade försvarsspelet mot ett förväntat spelskickligt lag samt få med många in i farliga ytor när vi väl gick till attack. Allt som allt en strategi som skulle kräva mycket löpmeter. Just på Kamrum vet vi också att tempot lätt går ner något och att det blir mycket dueller. Därför ville vi med ett any given sundayskt resonemang stapla upp fler vunna närkamper än motståndet.

Matchbilden blir sedan helt enligt förväntningarna. Morön tar kommandot och är väl det första lag hittills på Kamrum som faktiskt lyckas vrida upp ett ok division 3-tempo i det egna passningsspelet. Vi lyckas dock med våra överflyttningar och spelet sker mest utanför våra block, varför det heller inte leder till någon omedelbar målchans. De blir naturligtvis ändå en investering inför avslutande ca 30 min då det är jobbigt att spela med 25 % bollinnehav i allmänhet och sedan med vår fortsatt otillräckliga fysik i synnerhet.

Vi tar oss ändå in i matchen mer ju längre tiden går. Det blir några fler vunna dueller och alla gånger vi anpassar bollbehandlingen till det högre tempot blottas också lite luckor i bortaförsvaret. Oturen grinar oss lite i ansiktet vid en fast situation efter kanske 20-25 minuter då vi visar en härlig aggressivitet där Samuel Fjällborg kampar bra med målvakten men blir liggande. Efterföljande andraboll hamnar hon Henrik Drugge som skickligt skjuter bollen förbi samtliga bortaspelare bara för att träffa Samuel i huvudet varpå vi går helt lottlösa ur situationen.

Matchen är sedan dryga halvtimmen gammal när Morön gör första målet. En av hittills ganska få passningar sticks in på en felvänd bortaforward. Denne vänder sig elegant förbi våra backar och är kvick i såväl löpning som avslut. Skottet sitter i bortre gaveln.

Vi replikerar ändå ganska snabbt efter ett fint anfall. Stefan Meyer står för uppspelet, Marcus Strömgren, Linus Olsson och Henrik Drugge kombinerar sig vidare innan bollen går ut i vänsterkant av straffområdet mot en djupledslöpande Nils Frisk. En vickning förbi målvakten och tillhörande neddragning senare tilldöms vi straff som Linus sätter.

1-1 i halvtid och ändå lite positiv trend vad gäller matchbilden. Vi ville här framför allt snabba upp bollbehandlingen då Morön var rappa i sitt återerövringsspel.

När andra halvlek sen startar är det lite som att luften gått ur redan från start. Bortalaget slår enklare ut fler spelare och får komma betydligt högre upp med samma ansträngning. Björn Enbom Sundqvist hinner med en delikat straffräddning innan det i cirkaminut 60 kommer ett par olyckliga sekvenser. 1-2 sätts efter ett inspel från vänsterkanten där Björn räddar förstaläget men där efterföljande straffområdeskalabalik resulterar i att bollen ramlar ner till en Morönspelare med öppet mål. Inte längre därefter tappar vi bollen på mittplan, bortalaget ställer om och kan spela loss en spelare som helt fri med Björn rullar in 1-3.

Matchen rinner sedan iväg utan att vi har någon ork för slutspurt. Morön hinner till och med göra ett fjärde mål i slutet och är i sanningens namn närmare fler mål än vad vi är en reducering.

Sammanfattningsvis en mycket bra insats från oss i kanske 45-50 minuter. Vi håller Morön nästan helt borta från farliga chanser tack vare organiserat och lojalt försvarsspel och med en offensiv som såg allt skarpare ut. Detta dör sedan ut med orken direkt i andra halvlek, vilket naturligtvis är en direkt konsekvens av att bortalaget som skrivet vridit ur oss likt en trasa tack vare snabbt och varierat passningsspel samt aggressivt försvarsspel. Jag tycker det var årets hittills överlägset bästa motstånd. Desto mer lärorikt för ljusblå laget och är det någon enskild detalj vi kan jobba med så är det tempot, framför allt i beslutsfattandet. När farten blir högre krävs att man är kvick i tanken och läser av situationer i förväg. Inte det enklaste men då är det extra bra att få en inblick i vad som krävs.

Vi ser positiva insatser från flera i dem första halvleken. Återigen mycket positiva insatser från Miw Sukloed och Stefan Meyer i ytterbackspositionerna och så gör Samuel Fjällborg en ny bra match på mitten.

Nu väntar sommarvila och förhoppningsvis ett rejält omtag från samtliga i spelartruppen. I princip alla matcher har visat att vi kan mäta oss bra med division 3-motstånd, men lika många har visat att det krävs konsekvent träning för att få de jämna matcherna att väga över till ljusblå fördel. Hittills har vi använt 26-27 spelare på nio matcher och det torde vara något slags rekord. Hösten brukar hursom vara vår tid och det handlar blott om ett par månaders åtagande nu. Det hoppas jag verkligen alla kan ställa upp på.

Marcus Eriksson