Försenad premiärrapport

Som nu säkerligen inte längre är någon vidare nyhet blev det förlust i premiären mot Storfors AIK. Detta efter att vi fått två utvisningar mot oss i matchminut 40, men där nollan trots det hölls intakt till knappa 80 minuter.

Vi städar av domaren direkt. Jag har, efter att nu skrivit matchrapporter i 4-5 år aldrig kommenterat enskilda insatser. Det är en sak att så göra på planen i stridens hetta men när krutröken lagt sig finns egentligen ingen som helst anledning. I generella ordalag är det ändå intressant att lite till mans fundera över vad domarens huvudsakliga uppgift är. För mig är det ändå någonstans att få matchen att flyta på bästa möjliga sätt och därmed också gärna hålla en undanskymd roll.

Inför matchen talade vi om organisatoriskt viktiga detaljer i försvarsspelet samt att nyttja vårt spelarmaterial på bästa sätt i offensiven. Den skrala träningsnärvaron har medfört svårigheter att fila på såna detaljer desto mer och då var det bara försöka fördela de stora penseldragen. Något som spelarna sedan skötte på ett väldigt bra sätt ute på planen.

Matchen börjar sedan med Storfors som spelförande. Man har klart mer boll än oss men de allra farligaste chanserna hölls borta. Jag kommer, med en veckas fördunklat minne, förvisso ihåg en situation där vi går bort oss i egen box och en bortaspelare skottfintar sig till bra läge. Avslutet går dock långt utanför. Vi är å andra sidan ganska farliga när bollen väl spelas upp i ytor vi önskar hitta. Inlånet från BBK, Elton Bandh har ett par vassa skottlägen medan Linus Olsson så när kommer igenom en rätt skumt positionerad motståndarbacklinje några gånger. Det blir dock aldrig någon riktig hetta.

Sen kommer då det som skulle få ödesdigra konsekvenser. Vi har lite oflax i några på varandra följande andrabollssituationer och en Storforsspelare kommer iväg mot Björn Enbom Sundqvist i målet. Från bänken såg vinkeln ut att ha dött när en ljusblå spelare kommer i kontakt med en avstannande bortaspelare. Straff och frilägesutvisning som följd. Saker och ting gick sedan från svart till totalt mörker när vi i väntan på elvameterssparken också hann med en snackutvisning.

Björn räddar sen straffen mycket snyggt och vi kan i alla fall gå till vila med 0-0. Väl där var det bara gå igenom nödvändiga förändringar och prata om den häftiga utmaning som väntade. Organisatoriskt skulle det naturligtvis handla om att hålla ihop centralt och prioritera försvar på de värsta ytorna.

Något som vi lyckas bra med. Länge. Storfors lyckas inte alls sätta upp något passningstempo och alla ljusblå utespelare försvarar sitt mål med berömda Haradsmentaliteten, väl understödda av en fenomenal Björn på sista utposten. Klockan tickar iväg till matchminut 77 när ett inspel går precis mellan våra backar och hittar en bortaspelare i boxen. Björn räddar förstaskottet men är chanslös på returen som följer.

Oerhört bistert när vi ändå kom ganska nära. Sen görs några försök att anfalla men det leder inte någon vart, förutom att Storfors får öppningar och bättre målchanser. Matchen stängs vid 0-1 och premiärförlusten var ett faktum.

Flera är ändå de positiva saker vi kunde ta med oss. Försvarsspelet är rejält och välorganiserat medan vi också hade intressanta idéer framåt så länge spelet skedde med fulltaliga lag.

I vanlig ordning fördelas inga skiftnycklar vid förlustmatcher, men insatsen från Björn i mål, Alexander Mattsson och Joakim Häggström som mittbackar samt Sebastian Nilsson på mittfältet förtjänar ändå extra beröm.

Nu sitter vi i bussen på väg mot Pajala och snöfallet är igång. Härligt med lite gammelbrittiskt väder och en match sannolikt fylld av kamp.

Marcus Eriksson